Jag läste igår om ”visselblåsare” inte bara om Edward Snowden utan även om om andra som te.x Sara, hon som avslöjade bristerna på äldreboendet och därmed hur Lex Sara kom till.
Det var faktiskt i Allers veckotidning och inte någon sensationstidning.
Det är viktigt med folk som säger vad de tycker och står för det, det vet vi. Saker måste granskas och det gäller alla verksamheter, egentligen. Det behöver ju inte bara vara att avslöja stora instanser utan även små. Det kan ju röra sig om såväl privata som kommunala och statliga.
Civilkurage kallas det. Men vågar alla ha civilkurage och stå för det? Jag läste bland annat att någon av de ”blåsare” jag läste om hade spelat in samtalet och det visade sig att om hon inte gjort det hade ord stått mot ord och inget hade hänt i frågan. Det handlade då om stress på en arbetsplats vilken var ohållbar. Och på hur många arbetsplatser sker inte mobbing? Det är inte bara bland barn mobbing sker som vi kan tro.
Vart vill jag komma med detta tro? Ja bland annat till hur det går till med tjänstetillsättningar i vår egen kommun. Vem känner vem? Vem tycker vad? Vilken kyrka jag tillhör. Får alla svar på frågor och ansökningar? Hur tycker facket? Vems sida står facket på är det alla gånger på medlemmens sida?
En del blir tillsagda att lägga saker och ting på hyllan. Typ ”det blir inget bättre”.
Är det så vi vill och ska ha det?
Senaste kommentarerna