Möte i byn

Föreningen, alltså Skog & Marks Hembygdsförening har haft årsmöte i helgen. Sedvanliga förhandlingar som ju i regel kan vara ganska tråkiga. Dock nödvändiga.

Föreningen har faktiskt 50 betalande medlemmar, människor som bor i byarna, även icke bofasta men som har med byarna att göra. Tråkigt är att det håller på bli lite svårt att få till en styrelse. Vi håller på att bli gamla och utnötta vi som varit med från början  under det mest hektiska åren. När intresset var på topp och allt var roligt, det vi då glömde var att "skola" in den yngre generationen i föreningslivet. Så en del har vi att skylla oss själva.

Jag kan inte låta bli att vara lite nostalgisk vad gäller föreningen heller.

Tänk ni vi jobbade med Storgitssjönappet. Vid den här tiden på året var det full huggning. Sista handen lades vid prisbord, koll av att vi hade nog med kontrollanter, förssäljning av startkort. Hade vi beställt all korv, bröd? Kaffe, hade vi fått svar från Löfbergs Lila? Ja det var en hel del att hålla på med. Och att hålla reda på

Nu kan det rent av kännas lite tomt ibland. Det är skönt att slippa, för det var ohyggligt mycket jobb och så denna stress över vilket väder det skulle bli. Regn, snöstorm, kallt, dimma? Ja vi var med om allt. Vilka prövningar.

Men så roligt det var när äntligen påskafton kom och vi stod där uppe på fjället klockan 07.00 på morgonen. När vi började höra skoter efter skoter komma ner från fjället, ner mot sjön.

När allt var över gick luften ur oss. Ingen pratade om Gitssjönappet på flera dagar.Det var Gitssjönappet som då höll oss samman, alla vi här i byn.

Nu när det är påsk besöker vi och deltar i andra föreningars fisketävlingar och evenemang. Det är då jag behöver det som Lisbeth skriver om i sin blogg blogg.vk.se/halsozam/2010/03/21/potatis-och-maggot-163117

Själv besöker jag Rufsennappet. Har du varit där någon gång?