För att en art skall rödlistas skall sannolikheten för utdöende de närmaste hundra åren vara större än fem procent. Jag anser att arten människan bör rödlistas. Även om kanske några spillror klarar sig mer än hundra år från nu, men knappast kan återbefolka arten.

Vi lever nu inte uthålligt. Exploateringen är snabb och resurskrävande.

Enligt WWF behövs fyra jordklot för att uthålligt försörja världens population på svensk standard. Men antalet människor ökar, barnen växer upp, artens konsumtion ökar, så antalet behövliga jordklot ökar och det är redan för stort.

Något om de påtagliga undergångsriskerna som lagts fram i olika sammanhang https://www.dn.se/debatt/efter-valet-ar-det-dags-for-de-allra-viktigaste-fragorna/ 

Marknadsekonomin (”kapitalismen) är en orsak, djupgående systemförändring skulle kunna minska chansen för artens undergång (se exempelvis  https://www.etc.se/klimat/anders-wijkman-det-ekonomiska-systemet-ar-ohallbart  ) men dessa förändringar ter sig omöjliga. Det politiska systemet är marknadsekonomiskt (rösta på den som ger intryck att vilja mest och bäst) även om det är formellt demokratiskt. Det politiska systemet fungerar inte bättre nu än för 50 år sedan fast förbättring är nödvändigt i dagens komplicerade samhälle fyllt av svårtolkad kunskap. Globaliseringen gör det allt oklarare vems om egentligen kontrollerar vad och vilken information som är för styrd av de marknadsekonomiska mekanismerna. Arten kommer inte att finna en lösning.

Vi är sammanbundna med nätverk genom vilket hela världen kan nås på mindre än en sekund.

Vi flyger så att människor från en plats sprids överallt i värden på några dygn.

Globaliseringen gör att vi får allt mer globalt omfattande släkt och släkt genererar ökande reseönskan.

Vi är för överlevnad beroende av att varor långt ifrån når oss snabbt.

Vi är beroende av att många nätverk fungerar som ger oss elektricitet, kommunikation, värme, vatten, avlopp.

Vi har förlorat den teknik som gör det möjligt att överleva på lokala resurser och vi är överallt för många för att överleva på lokala resurser.

Vår politik fungerar inte bra och förbättras inte.

Vår teknik är långt imperfektare än vi vill kännas vid. Datorer och IT ger ständiga trassel. Förseningar i t ex kommunikationer är alldeles för vanliga och har ofta sin orsak i dålig IT och adminstration.

Beroendet av utsläppsgenererande kommuniktationer som bil och lastbil och båtar verkar inte minska.

Världen rör sig alldeles för långsamt mot de utsläppsmål som formulerats av Parisavtalet.

Världen blev fredligara och frekvensen människor som dog av våld av andra människor minskade, men den trenden verkar brutits sedan tio år.

Ett globalt sammanbrott är möjligt eller troligt och civilisationens förmåga att repa sig är begränsad.

Kanske en tiondel kan överleva lokalt utgående från vad som finns om de får vara ifred och bygga en fungerande administration och kan känna som kärnor till en återuppbyggd civilisation. Men sådana lokala grupper kommer inte att få utvecklas i fred och med god administration. Rövare, band, warlords och småkungar kommer att slåss för livet om de otillräckliga resurserna och därigenom förstöra den överlevnadspotential, som faktiskt skulle kunna kvarstå efter en kollaps.

Allt kan slås ut av ett elektroniskt utbrott på solen som slår ut allt elektroniskt.

Webben kan slås ut globalt av en skicklig hacker.

När allt väl slagits ut kan det visa sig omöjligt att slå på det lokalt. Vi kan kanske inte återhämta oss.

En farsot kan konstrueras av någon sektretesskydad militär laboratoriechef, som snabbt sprider sig och slår ut civilisationen.

Författare är bra på att skriva dystopier som ibland pekar på möjliga mekanismer, men de är genomgående alltför orealistiska och vanligen för optimistiska för att tas på allvar. Och samhället ägnar sig inte åt att konstruera realistiska dystopier och analysera hur de kan motverkas.

Etc