Stackars överklassen

Nu har det gått några dagar. Chocken har lagt sig och komiken i alla kommentarer har hunnit sjunka in. Nu kanske man kan göra en något sånär sansad reflektion.

Det var torsdag och jag slog upp ögonen. Jag möttes av nyheten att Skolinspektionen fått råg i ryggen och att svensk lag till sist även omfattar den svenska överklassen. I SVT Aktuellt går en frilandsjournalist och tidigare lundsbergare ut i media, påtagligt påverkad av att skolan stängts ner. Hon framför meningen att det var klasshatet stängde Lundsberg. Vi fick också veta att det enligt sociologer inte skulle finnas några klassklyftor i Sverige idag. Det framstår som att lundsbergaren Ebba Wallmén fått en gedigen utbildning vid Lundsberg. Jag tror hon behöver lite fakta om klassamhället.

Den ena snyfthistorian efter den andra rullas ut i media. Det är verkligen synd om dessa överklassens barn. Tänka sig, de kan tvingas gå i en offentlig finansierad skola, typ en kommunalt driven skola! Sug på den. Det var stundtals svårt att skilja mellan satir eller ironi å ena sidan och allvar å den andra. De var superkränkta över att pennalistskolan Lundsberg till slut tvangs stänga.

Vad som ändå tar priset bland kommentarerna måste vara komikern Jan Rippes utspel i Expressen. Jag utgår ifrån att han inte var i sitt yrke för stunden. Karln hade inga hämningar. Detta var Sovjetunionen i Sverige. Detta var den totalitära staten uttryck. Han menar att Skolinspektionens beslut är ”den största kränkningen som en myndighet har gjort fram tills i dag”.

Jan Rippe kanske har rätt. För nog låter en stängning av just denna skola som något av de största övergreppen en svensk myndighet gjort fram tills idag. Det kan nog utan omsvängning jämföras med tvångssteriliseringar av de som ansågs annorlunda eller biologiskt samhällsodugliga, bortföringen och assimileringen av samers och romers barn, interneringen av människor utifrån politiska preferenser (se Storsien med flera interneringsläger), försäkringskassans framfart i modern tid (där exempelvis cancersjuka, döende människor tvingas ut ur försäkringen för att söka jobb), neddragningarna i skola, vård och äldreomsorg och så vidare. Listan kan göras lång. Enligt Rippe är stängningen av Lundsberg ”den största kränkning en myndighet gjort”. OK!

Vem vet. Han kanske bara övar sig inför något revyframträdande med Galenskaparna. För nog låter väl detta galet om något? Det är nog lätt att förlora perspektiven när man lever som en egen enklav i ett samhälle. Man har egna regler, traditioner och normer.

***

Bara medieuppmärksamheten kring stängningen av överklassens pennalistskola visar att det finns ett systemfel i vårt samhälle. Var är media när andra skolor tvingas stänga ner? Var är spaltmetrarna av snyfthistorier? Dessa finns i regel inte. Om dessa finns är det ur helt andra perspektiv.

Om jag ska vara ärlig. Jag gladdes över beskedet. Visst förstår jag sorgen hos de barn som tvingas lämna en skola de tycker om. Men som jag anfört tidigare: Lundsberg är en skola som tvingas stängas ner efter upprepade problem och att de inte följer svensk lag. På skolan har sexövergrepp begåtts, tuff mobbning kunnat ske utan åtgärder, misshandel är frekvent och mycket annat otyg. Kamratuppfostran är den lundbergska andan.

Nu tvingas kanske överklassbarnen gå i en kommunal skola. Gud bevare den svenska överklassen. Hur ska de överleva?

Skolstängningen är bra på flera sätt. På Lundsberg finns osunda kulturer av pennalism och mobbning som är intimt förknippad med överklassens traditioner, syn på världen och människan. (Hög konkurrens mellan människor och naturligt att de svaga slås ut). Sådant tycker jag inte samhället ska uppmuntra. Det är orättvist mot barnen som dels blir verklighetsfrånvända, men också i viss mån socialt handikappade.

***

Jag kan sluta mig till att jag totalt misslyckats med min ambition. Det går inte att vara sansad om detta. Överklassen må tro att det var klasshat som stängde deras skola, men faktum är att det var överklassens människosyn och syn på världen som stängde den.

Det är Lundsbergarna och deras föräldrar som bär ett klasshat och ett klassförakt. De föraktar oss i det vanliga samhället och de föraktar varandra; de som inte tar sig igenom den socialdarwinistiska tävlan. Något annat kan inte förklara dessa vidriga avarter.

Den svenska överklassen behöver en lektion i vad ”människors lika värde” innebär.

Etiketter: , , , , ,

10 kommentarer

  1. Marianne R Johansson

    Ja, de här ”finare” skolorna visar väl verkligen borgerlighetens rätta ansikte!
    Det är okej, rent utav bra att förtrycka svagare människor!
    I Debatt i SVT satt föräldrar,elever, fd elever och försvarade detta, helt utan att skämmas!
    Tänk vilket underligt samhälle vi har skapat! Man ska skämmas om man är sjuk, arbetslös eller på annat sätt mindre bemedlad, men att vara en som tycker att det är okej att förtrycka andra människor är ingenting att skämmas över??!!

    • Daniel Nyström (inläggsförfattare)

      Man kan lite skämtsamt säga att detta är borgerlighetens diskreta charm. För verklighetsfrånvändheten var fullständigt total och i bästa fall kränkande mot oss alla andra som mer eller mindre fick klä skott för såväl fördomar och förakt.

      Det du tar upp om just den människosyn som framträdde i SVT under Debatt (och om vi till detta lägger tidningsartiklar och Aktuellt med mera) är graverande. Det är ett så tydligt uttryck för en kultur av förakt djupt rotat inom detta segment av samhället. De är också helt förblindade av lojalitet att de mer och mer framstår som en sekt.

      Jag kan inte annat än instämma i att det känns märkligt vilket samhälle vi just nu bygger. Vi frångår en socialdemokratisk välfärdsmodell för att anta en mer liberal dito. Istället för att betona samhällets ansvar är det upp till varje individ att själv ro båten efter bästa förmåga och de som går under: tough luck.

      Men misströsta inte: En annan värld är möjlig. Börjar vi prata med varandra. Ge varandra våra erfarenheter, då inser vi ganska snabbt att ”min historia är allas vår historia”. Kraften i detta är vetskapen om att vi har gemensamma erfarenheter och många gemensamma intressen. Då kan vi också vända skutan.

  2. realist

    Vi är många inom M som tycker att det är helt ok att stänga ned Lundsberg. Själv har jag visserligen gått från att rösta på V när jag var 20 år till M numera, vilket kanske gör det lättare för mig att se totalbilden i varje enskild fråga. Vad gäller FK, diverse utförsäljningar av vård skola och omsorg, så handlar det faktiskt om att ställa krav vid upphandlingen. Tyvärr är många kommunala upphandlare inte så bra eller vana att ställa krav. Vid diverse sjukhemsupphandlingar vill man ha ”god omvårdnad” utan att precisera vad det är. Ska tant Emma få gå ut en gång i veckan eller en gång per år? Bara mer nogrannare kravspecifikationer skulle få effekten att diverse risk kapital företag aldrig skulle lägga en offert. Tyvärr förekommer också vanvård inom kommunal sektor, bl a har en av mina systrar verksam inom Umeå kommun, ett schema där hon otroligt nog ska vara hos två (2) vårdtagare samtidigt!

    • Daniel Nyström (inläggsförfattare)

      Vi har nog alla gjort våra politiska vandringar i livet. Jag har inte alltid varit vänsterpartist, men vad detta har med saken att göra vet jag inte?

      Privatiseringsfrågan och LOV
      Det är självklart som du säger. Har man ett samhälle som satt i system att privatisera vård, skola, omsorg och även annan verksamhet, krävs det upphandlingar (ifall samhället har för avsikt att finansiera verksamheten solidariskt). Som jag ser det är rigorösa krav vid upphandlingar bara en sista skyddsmur för att verkligen kunna (åtminstone på något sätt försöka) garantera varandra skydd och det vi har rätt till, i ett samhälle som blir allt kallare.

      Sedan en tid tillbaka finns LOV (Lagen om valfrihetssystem inom vård och omsorg). Den bör skrotas. LOV är inte bara ett hot mot servicen och kvalitén inom omsorgen och vården. Den hotar även livet för många, ute i den riktiga verkligheten bortom politiska valmanifest och floskler.

      Ingen annanstans framgår detta hot så tydligt som på Tillväxtverkets hemsida: ”LOV – lag om valfrihetssystem – öppnar nya affärsmöjligheter för dig som driver eller som planerar att starta en verksamhet inom service, vård eller omsorg.” I citatet framgår tydligt att exempelvis vården av sjuka och omsorgen om de äldre, genom LOV, öppnas upp som affärsområden. Affärer innebär att man ska tjäna pengar. Människor blir pengapåsar som handlas på en marknad. I detta skapas ett system där de lönsamma ges företräde framför dem med de största behoven. Behovs- och jämlikhetstanken går förlorad. Ett sådant samhälle vill jag inte se.

      För mig är det orimligt att våra gemensamma resurser – det som vi avstår till samhället för att skapa och tillförsäkra varandra trygghet – omvandlas till privata vinster. Det urholkar vårdens och omsorgens kvalité. Marknadens logik är att driva fram bra kvartalsrapporter och vinster. Det flyttar fokus från människans behov till bolagsstyrelsens förväntningar (och i värsta fallet aktieägarnas önskan på avkastning på sitt kapital). Här befinner vi oss idag; människan är en produkt på en marknad som köpes och säljes.

      Jag vill se en välfärd utan privata vinster och en mångfald av utförare. En annan värld är möjlig.

      PS. Angående den vanvård inom det offentliga tar jag upp detta i mitt tidigare blogginlägg om varför jag röstar JA i folkomröstningen den 8 september. Klart det finns vanvård inom det offentliga, men detta beror av privatiserings- och nerskärningspolitiken, för visst vill vi alla ha lägre skatt, till varje pris? DS.

      • realist

        För min del har min politiska vandring mellan partier betydelse. Personligen så tycker jag inte om privata vårdhem. Varför?Ja, vi blir äldre och äldre, och till viss del än mer multisjuka vilket drar resurser. Ett privat företag måste åtminstone gå plus/minus noll i resultat, annars blir det ju konkurs förr eller senare, en kommun kan omfördela anslagen mellan nämnderna. Det är det jag menar, vill en kommun konkurrens utsätta verksamheter – välj något annat. Att mera skattepengar automatiskt ger bättre vård är tyvärr fel. När jag började för ca 25 år sedan i offentlig sektor fanns inga jobb skatte avdrag och inte var allt bättre för det. Tvärsom kanske, på sjukhemet jag först jobbade på innan jag flyttade skulle ”alla” ligga senast kl 18, det fanns speciella duschdagar då löpande bandet gällde. Med mera. Tyvärr har jag ingen patentlösning för hur vi ska lösa vårdens problem rakt av. Deprimerande nog tror jag att inget parti har det heller.

        • Daniel Nyström (inläggsförfattare)

          Nej det är mycket riktigt. Mer resurser innebär inte per automatik bättre verksamhet, men om befintlig verksamhet inte har medel för att upprätthållas så har vi problem. Vi måste utveckla verksamheten och utveckling och utbyggnad kostar alltid mer pengar.

          Jag tror att det är få som tittar tillbaka 25 år i tiden och ser ett samhälle som var bättre. Till vissa delar fanns det inslag som var bättre (människor var mer solidariskt sinnade än idag), men allmänt har vården exempelvis utvecklas och förbättrats (sett till vårdens resultat). Idag behöver vi inte lika många vårdplatser eftersom vi antingen inte blir sjuka i samma utsträckning eller snabbare botade (det är färre som ligger inne på sjukhus och under kortare perioder än förr). Det innebär att resurser frigörs.

          Frigjorda resurser kan användas på olika sätt. De två huvudsakliga är väl att fortsätta bygga ut vården och stärka dess kvalité eller (om man anser vården tillräcklig) tar in mindre skatter. Men det finns en gräns för där skattesänkningar faktiskt innebär att kvalitén direkt tar skada. Det händer just nu i hela Sverige. I exempelvis Skåne är sjukvården i närmast moras på grund av att staten inte tillskjutit pengar (som istället använts till skattesänkningar). Resultatet är ett stålbad för den skånska vården, med större osäkerhet för patienter, längre köer med mera.

          Jag håller till viss del med dig om att jag tror många partier saknar lösningar för detta. Den största fattigdomen återfinns dock inom borgerligheten som inte har några lösningar förutom den ideologiska skygglappen att vården ska privatiseras (och därmed bli mer konstadseffektiv, vad nu det i sak innebär?). Lösningen är definitivt inte heller att all vård ska vara offentlig/gemensam. En gemensam eller en privat vård är en organisatorisk och ideologisk fråga. Jag tror dock att den privata vården har fel incitament (den egna existensen är beroende av att människor är sjuka och behöver vård: friska människor är negativt för kvartalsrapporten) varför privat vård i längden alltid kommer att vara sämre, såväl i frågan om vårdens resultat som dess effektivitet.

          Jag tror en del av lösningarna på problemen är att vi måste låta sjukvården ta en större andel av BNP. Idag är den andelen extremt liten jämfört med andra länder. Sverige har en jätteeffektiv vård sett till varje skattekrona. Det finns ett utrymme för att låta vården växa i omfattning. Jag tror också att vi måste skrota LOV (den är kostnadsineffektiv och finns endast för att skapa en marknad på människor i behov av vård och omsorg). Allt mer verksamhet behöver återgå till vår gemensamma sektor, men samtidigt ska vi också demokratisera arbetsplatserna. De som arbetar i verksamheterna måste få större makt över sitt arbete och hur verksamheten utformas. De kan sina arbeten, de hör sina brukares och patienternas behov. De finns i ute i verkligheten och där finns också många svar som idag inte låter sig höras.

          • realist

            Jag håller med dig om att alla bör diskutera vilken nivå vi ska lägga sjukvården på. Efter 25 år inom landstinget, och rätt väl utbildad så ser jag ju dagligen att vi är både kostnadseffektiva men samtidigt så kostar ju alla beh. mediciner mer och mer. Det finns ju ett stopp förr eller senare. Jag har haft med besparningar hela tiden. Sen tror jag tyvärr att det faktiskt inte är så stor skillnad mellan blocken och deras repr. Makt korrumperar dessutom, hur många fd V och S toppar har gått tillbaka till sitt ordinarie jobb när de slutat med politiken? Kommunism är jävligt bra i teorin, problemen kommer i verkligjheten. Som hbtq person så föredrar jag dessutom mindre förljugenhet.

          • Daniel Nyström (inläggsförfattare)

            Oärlighet inom politiken, eller förljugenhet, förekommer. Det är många gånger jag blir förgrymmad på politiker som inte är ärliga vare sig med avsikt eller budskap. Detta gäller alla partier som jag ser som relevanta och i grunden seriösa (från höger till vänster). Dock är det viktigt att understryka att vallöften sällan bryts. De flesta vallöften uppfylls. Däremot kan debatterna vilseleda väljarna och få dem att tro att saken handlar om något helt annat.

            Tyvärr så tas inte debatten om sjukvården. Socialdemokraterna säger sig ha en ambition om en god, välutbyggd sjukvård. Samtidigt har partiet administrerat en nedskärningspolitik sedan i princip början på 1980-talet. Moderaterna ska vi nog inte ens tala om de detta fall. Visst, moderaterna har insett att det är rätt impopulärt att säga att man ska skära bort sjukvården och privatisera den. Det är ingen valvinnare. Man väljer därför andra vägar för att i slutet nå samma resultat.

            Lösningen tror jag är att man måste erkänna att skatteuttaget i Sverige är alldeles för lågt idag. Vår skattekvot ligger på 44 procent av BNP. Vi har legat på c:a 52 procent. Det här innebär saten i runda slängar gjort sig av med 280 miljarder i skatteintäkter varje år. Om vi inte hade genomfört dessa skattesänkningar hade vi alltså haft pengar till att bygga ut sjukvården. Låt oss höfta: en satsning på 20 miljarder i ramhöjningar (det skulle göra något enormt). Sedan hade man kunnat ge lite mer till skolan, återställa a-kassan med mera. Man skulle fortfarande ha runt 200 miljarder kvar. Dessa kan man ju diskutera om det ska användas för att höja statens utgifter för offentligt finansierad välfärd eller ligga kvar som skattelättnader.

            Min poäng är att det finns ett utrymme. Ett stort utrymme.

            PS. Jag lämnar det du påstår om korruption och kommunism. Det är en sidodiskussion som lätt blir tröttsam eftersom man diskuterar personliga perspektiv snarare än teoretiskt/ideologiskt. Det är inte heller relevant för det vi diskuterar i övrigt. DS.

  3. Ottilia

    Min skola stängdes under sommarlovet och vi fick beskedet strax innan detta. Detta ENDAST pga pengabrist i en liten kommun. Jag blev så arg, men har accepterat det. Detta är heller ingen skola som är känd för övergrepp eller någon form av illegala handlingar, och därför är det rent av dåligt att detta ens diskuteras. Lundsberg är en skola där faktiskt elever far illa. Då är det väl självklart? Det enda man kunde gjort var att meddela bättre och nu då, hjälpa alla elever utan skola att hitta en bra kommunal skola. Mer kan man inte göra.

    • Daniel Nyström (inläggsförfattare)

      Jag beklagar verkligen att din skola tvingades stänga och jag förstår att du blev arg. Pengabristen inom välfärden är tyvärr en realitet på många håll i samhället idag. Exempelvis går de allra flesta landstingen på knäna och tvingas till omfattande nedskärningar inom sjukvården. Samma händer även inom kommunerna. Orsaken är att staten ger inte kommuner och landsting tillräckligt med pengar. Vi har en regering som domineras av Moderaterna som hellre lägger pengarna på skattesänkningar, som till största del gynnar redan välbeställda (jobbskatteavdraget) och storföretag (sänkningar av moms och arbetsgivaravgifter).

      Jag håller verkligen med dig om att det var självklart, under de omständigheter som rådde på Lundsberg, att samhället tog sitt ansvar för barnens säkerhet och därmed stängde ner skolan. Jag hoppas precis som du att varje elev på Lundsberg ska få möjligheten att gå på en bra kommunal skola. Sättet att meddela informationen till eleverna på Lundsberg kan man alltid fundera över, men överlag verkar det som att det gjorts på ett bra sätt (som jag förstått det). Värre är det för barnen som gick på John Bauer-skolor, när JB-koncernen, det privata företaget som drev skolorna, sa: Ni är inte tillräckligt lönsamma. Vi tjänar inte nog mycket pengar på din skolgång, därför stänger vi ner din skola.

      Om jag tillåts anta/förutsätta något jag inte med säkerhet vet: Skillnaden mellan din skola och Lundsberg är i sig inte den huvudsakliga verksamheten. Båda är skolor. Skillnaden ligger i vilka som går på skolan. Det är nämligen skillnad på folk och folk, enligt vissa. På Lundsberg går överklassens barn. Dessa har valt att står över lagar och regler. I institutioner av slaget Lundsberg skapas miljöer som inte alltid är bra. Som jag skrev i mitt blogginlägg finns det inom överklassen en syn på att det naturligt råder en konkurrens mellan människor. I det här tänket blir en lika naturlig konsekvens att de svaga med rätta slås ut. De har helt enkelt inte visat sig tillräckligt dugliga. Det handlar om människosyn.

      Den kommunala skolan har under decennier haft fokus på att skapa demokratiska och jämlika medborgare, vilket måste anses vara mer eller mindre raka motsatsen till lundsbergsandan. Detta har tyvärr börjat förändras de senaste åren. Det finns i dag mycket fler inslag av konkurrenstänk inom utbildningsväsendet. Något förenklat: Den svenska skolan har fått ett förändrat uppdrag, att fostra medborgare som vågar armbåga sig fram i samhället istället för att finnas där för varandra.

      Vi får se vart detta leder oss. Jag hoppas på att kunna vara med och vända den utvecklingen, men även att kommuner och landsting ska få mer pengar. Då kan vi slippa nedskärningar (att skolor stängs och sjukvården försämras). Det handlar om min och din välfärd.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.