Med kvistar i röven och brännmärkt nacke går vi nakna mot framtiden

Pojkstreck. Lek och skoj. Enskilda händelser. Ursäkterna är ofta många. Inte sällan skuldbeläggs också offret istället för gärningsmännen. För oss som bryr oss och på distans läser om det som händer är det inträffade en tragedi, men i samtliga fallen är det en oerhörd kränkning för den enskilt utsatta. Självkänslan krossas i samma grad som människovärde förvägras individen.

Idag utsattes en elev i Umeå. Eleven brännmärktes med en tändare. Det är bara en i raden av allvarliga kränkningar på den enskilda skolan och skolor runt om i Sverige. Varje dag far våra barn illa.

Oavsett var problemen uppstår måste vi ta ansvar för det som sker. Barn och ungdomar ska inte uppfostra varandra i en värld där de vuxna frånhänt sig ansvaret. Rektorer ska inte försvara misshandlande lärare. Dagispersonal ska inte avvisa föräldrar till mörkhyade barn med hänvisning till att det är olämpligt med färgade barn på det specifika dagiset. Den första händelsen kopplar till Lundsbergs kamratuppfostran, deras strykjärn och kondombeklädda kvistar. Den andra är min egen skolgång i Kiruna och den sista är från en dagisverksamhet i Umeå.

Förakt, fördomar och hat grundat på rasföreställningar och olika fientligheter förekommer inom vår skolverksamhet. Det har jag själv upplevt när jag varit ute och undervisat. Jag skulle vilja se att Umeå kommun med större kraft satsade resurser på förebyggande arbete mot intoleransens olika uttryck (exempelvis mot rasism, homo-, bi- och transfobi, normativt tänkande). Skolan skall främja kreativitet, kritiskt tänkande och mångfald samt fostra demokratiska medborgare. Detta är oförenligt med att låta mobbning pågå. Tyvärr ser jag ofta hur vuxenvärlden drar sig undan. Man ids inte bry sig. Jag vet det eftersom jag mött detta.

Mobbning i sig behöver inte vara något märkvärdigt för omgivningen, men det gäller att lyssna på och se våra barn. Mobbningen kan ta många uttryck. Att bränna någon med en tändare, att köra upp pinnar i anus på någon eller att med en yxa hota en enskild att ta av sig alla kläder inför andra, är mobbningens extrema uttryck. Då har det gått väldigt långt och fått pågå mycket länge. Men det är oftast först när de extrema uttrycken kommer som vuxenvärlden vaknar och kanske orkar bry sig. Mobbningen börjar dock mycket tidigare, med uttryck som är mycket mindre synliga. Det kan handla om viskningar eller skratt bakom din rygg, en blick som dröjer sig kvar, elaka SMS och kommentarer på Facebook.

I samtliga fall är det frågan om maktdemonstrationer för förtryck och underordning som måste synliggöras och stoppas. Ett värdegrundsarbete får inte stanna vid tjusiga dokument; ett värdegrundsarbete utan handling är inget värt.