När lokalpolitiken är som sämst

Det är naturligtvis bra att Socialdemokraterna och Moderaterna tvingades dra tillbaka sina planerade nedskärningarna inom äldreomsorgen. Det visar att organisering lönar sig och att varje människa kan kräva sin rätt, även de som klassas som resurs- och röstsvaga grupper (grupper maktpolitiker vanligen brukar strunta). Att socialdemokraterna i Umeå tvingas backa från nedskärningar i välfärden är naturligtvis något de tycker är besvärligt. De vill egentligen skära ner men när saker kommer upp i ljuset så svider det till.  Att Vänsterpartiet Umeå i ytterligare en fråga (det börjar bli väldigt många nu) ligger helt i linje med den lokala väljaropinionen – och inte gör en hemlighet av det – verkar störa Socialdemokraterna extremt mycket. Därför vill S avleda uppmärksamheten från detta. Jag har noterat hur personligt groll nu görs till en offentlig föreställning för att dölja den ideologiska konflikten som finns mellan S och V i frågan om äldreomsorgen, där S har mer gemensamt med Moderaterna än med de äldres behov av en rimlig och värdig omsorg.

Detta inlägg kommer sannolikt Andreas Lundgren anse är oseriöst, svinaktigt eller liknande, men vad jag tycker är svinaktigt är hur det privata görs till ”politiskt spel”. Som politiker tycker jag att man ska stå för sina beslut och inte dra in annat bara för att man förlorat folkets stöd eller utstått hård kritik i en viss fråga. Vi såg hur det gick när utförsäljningen av allmännyttan uppmärksammades i inledningsskedet: Från socialdemokratiskt håll spreds desinformation om kritikerna och vad som egentligen hände på Carlshem i syftet att avleda uppmärksamheten från myglet i stadshuset. Det känns som att det även sker denna gång men med andra spelare. Den svepande kritiken som framförts från S-håll om en diffust utpekad V-politiker är av sådan karaktär att den är svår att beakta. Att kasta ur sig ospecifika anklagelser och förvänta sig att det ska tas på allvar är lite väl mycket att förvänta sig av folk som begagnar sig med kritiskt tänkande. Att ett dylikt utspel kom nu i samband med ett S-nederlag var som ett brev på den gamla posten.

Med detta sagt vill jag tydligt understryka att trakasserier med mera inte är OK överhuvudtaget, oavsett vem som står för den eller vem som drabbas av den. Jag har själv levt under dödshot från nazistiskt håll och vet hur det känns att få obehagliga meddelanden, i mitt fall från högerextremister. Det är inte en situation jag önskar någon oavsett hur oense jag kan vara med den personen i det privata, politiska eller professionella. Jag förutsätter att varje anständig människa har samma inställning.