Etikett: Fobi

Vi mindes

Av , , Bli först att kommentera 28

IMG_20131121_115713Hatbrott drabbar människor på riktigt. Det är en verklighet och i många fall en oåterkallelig sådan. Bestialiska mord i vissa fall. Vi blir stenade, skjutna, kvävda, styckade. Hatet är ursinnigt och obegripligt. Vi måste uppmärksamma detta. Igår var ett sådant tillfälle rörande transpersoner. Vi från RFSL Umeå höll tillsammans med Transföreningen FPES en minnesstund på Rådhustorget: Transgender Day of Remembrances.

Hittills i år har 238 människor blivit mördade endast för att de valt att vara dem de är. Somliga synnerligen bestialiskt. Att vara en transperson är livsfarligt. Det transfobiska våldet och transfobin möter så många människor i deras vardag.

När jag pratar med transpersoner framkommer allt för ofta att sjukvården i Västerbotten är en skam. Transfobin finns närvarande och flera önskar inte ha kontakt med sjukvården i Västerbotten på grund av det.

Jag minns själv när jag uppsökte Ålidhems vårdcentral för att ta STD-prover. Som sexuellt aktiv person är det, enligt mig, oansvarigt att ibland inte titta upp ifall man har någon könssjukdom. (Detta gäller oavsett om du är heterosexuell, bisexuell eller homosexuell. Du ska kolla upp dig!) När jag önskade ta STD-prover på min vårdcentral mötte jag på motstånd. Jag önskade att de skulle titta bland annat svalget, men inte. Sådana tester gör de bara på tjejer, eftersom det bara är tjejer som har oralsex med killar. Det fick jag veta.

Jag käftade med dem i mer än 10 minuter varpå jag i frustration och irritation mer eller mindre skriker ut, i ansiktet på de två sköterskorna som försökte avvisa mig: ”Jag är bög och jag suger kuk!”. Den ena sköterskan började skruva sig och blev något avståndstagande. Den andra insisterade fortfarande på att de inte skulle ta svalgprov på mig, men sa irriterat efter ett tag: ”Jag ska prata med din läkare och se vad han säger. Var beredd på ett Nej!” Detta är ett exempel på heteronormativitetens uttryck i sjukvården.

Debaclet på Ålidhems vårdcentral slutade med att hon motvilligt gjorde svalgprov. Ett besök som skulle ta max 15 minuter tog mer än 1,5 timme. Det var en oerhört påfrestande och kränkande situation och jag mådde väldigt dåligt efter det mötet med sjukvården. Sedan dess går jag aldrig till Ålidhems vårdcentral i dessa syften. Jag besöker istället STD- och vulvakliniken på Norrlands universitetssjukhus (NUS).

Detta är bara en av många berättelser — min berättelse. Det finns många liknande där ute i Västerbotten. Jag som bög har det dock mycket lättare och bättre bemötande att finna hos sjukvården än vad en transperson har. Västerbottens läns landsting har en hel del att lära vad gäller HBTQ-kompetens och icke-fobiskt, -förakfullt och -hatiskt bemötande.

Mördad för den du är!

Av , , Bli först att kommentera 9

1472771_535795939843358_556593026_n

Idag, kl 18.00: Transgender Day Of Remembrance 2013 i Umeå

Under det gångna året har 238 transpersoner mördats runtom i världen på grund av att de är just transpersoner. Antalet 238 är bara toppen på ett isberg eftersom många länder helt saknar statistik över detta.

Sedan 1999 hålls årligen den 20:e november Transgender Day of Remembrance (TDoR) för att sörja och hedra dessa människor vilkas liv har släckts till följd av transfobiskt våld och för att väcka allmänhetens medvetenhet om detta.

I Umeå samlas vi på Rådhustorget kl 18.00 för en ljusmanifestation, tal och en minnesstund.

Besök Facebookeventet. Visa ditt stöd och medmänsklighet.

Arrangörer:
RFSL-Umeå-och-FPES

 

Självförsvar mot övergrepp

Av , , 1 kommentar 9

2694064_520_292-450x252Det våras för feministiskt självförsvar i Umeå! I Folkbladet kunde jag idag läsa hur Ung Vänster och Vänsterns Studentförbund (VSF) i Umeå gör gemensam sak för att stärka tjejers självkänsla, självbild och möjlighet att — om så krävs — fysiskt värja sig mot övergrepp (se Facebookgruppen för eventet och delta om du är tjej / kvinna). Det är ett jättebra och viktigt initiativ! I synnerhet efter den rad övergrepp som varit senaste tiden.

”Feministiskt självförsvar är ett verktyg för att återta makten över våra liv”, säger Ellen Kling som är instruktör i feministiskt självförsvar.

Det är en viktig fråga att arbeta med. Kvinnor som grupp är mycket utsatta för elakartade kommentarer och omges av bilder och föreställningar som förstör deras självkänsla och styr handlingsmönster. Det finns all anledning att arbeta med självförsvar för att kunna hantera intrycken och direkta fysiska övergrepp.

Jag som HBTQ-person utsätts också dagligen av övergrepp. Dessa är tack och lov endast verbala — just nu. Jag har flera gånger tidigare utsatts för fysiskt våld och hot om våld endast på grund av att jag är homosexuell. Dessa handlingar hämtar dock sin näring från något mer subtilt — från det vanliga, ur vardagens irriterande praktiker och handlingar: Det jag får utstå är en sexualisering av mig som individ och i samband med detta får jag veta hur äcklig, pervers och onaturlig jag är — i sann heterosexistisk anda. Ibland får jag veta hur lite jag borde få leva. Det vi inte får glömma (som tyvärr ofta glöms bort) är våldet mot och mellan HBTQ-personer och våldet i samkönade relationer. Det är frågan om våldtäkter, misshandel, ofredande med mera.

Det behövs en bättre feministisk maktanalys än den som idag ges utrymme för i debatten. Den nuvarande är för enkelriktad och allt för makt- och perspektivlös. Det handlar om normer och komplicerade mänskliga relationer, inte enkla dikotomier!