Etikett: Folkomröstning

Pampfasoner!

Av , , 2 kommentarer 13

När jag slog på TV:n i morse mötte mina trötta ögon en arrogant herre, som utan att blinka eller med någon som helst eftertanke avfärdar folkets röst.

Landstingsrådet Peter Olofssons (s) avfärdar folkomröstningens resultat. För honom var detta en teknisk fråga där somliga detaljer han ställt upp ska vara uppfyllda för att folkomröstningens resultat skall tas hänsyn till. Det relevanta i resultatet väljer dock Olofsson att helt strunta i. När våra politiker väljer att ställa sig över medborgarna har demokratin förlorat.

Om vi ska bli lite tekniska: Landstingsrådet hade krävt minst 50 procents valdeltagande, det vill säga att minst 103.848 stycken av västerbottningarna skulle rösta i valet. Ifall hälften av alla röstberättigade västerbottningar hade valt att rösta skulle JA-sidan behöva 51.925 röster för att vinna. Tyvärr landade vi bara på 29 procents valdeltagande (60.262 valde att rösta), men utfallet av JA-röster överträffade Olofssons krav: minst 53.305 stycken västerbottningar valde att rösta JA.

Fler västerbottningar, än vad Olofsson krävde, valde att rösta JA. Hur kan Olofsson förkasta ett så här tydligt valresultat? Det är ett hån mot demokratin och folket. En maktens arrogans. Det är pampfasoner!

JA! Vi vann!

Av , , 8 kommentarer 16

Av allt att döma når inte valdeltagandet de minst 50 procent som socialdemokraterna och miljöpartiet krävt för att respektera utfallet i folkomröstningen. Vi ser ut att landa på 29 procent. Men segern är fullständig, sett till dem som ändå valt att delta! Just nu ser det ut som att över 90 procent röstat JA.

Om vi skulle anta att valdeltagandet var 21 procent högre (det vill säga 50 procent) och samtliga dessa väljare hade röstat NEJ (vilket är högst osannolikt) skulle JA-sidan ändå vinna (med drygt 7.000 röster). Flera socialdemokratiska kommunalråd har också uttalat sig (SorseleVilhelminaNordmaling), och vi får sätta hoppet till att landstingsråd Peter Olofsson (s) väljer att väga in detta i värderingen av folkomröstningens utfall och konsekvens. Att NEJ-sidan varit helt frånvarande, som jag tog upp i ett tidigare blogginlägg, kan ge folkomröstningen styrka trots det låga valdeltagandet: Sett till en folkomröstning där en tydlig politisk konfliktdiskussion saknats (motståndaren hade lämnat planen), får man ändå anse detta resultat som mycket talande.

Jag vill gratulera alla inlandsbor till den seger vi alla i Västerbotten nu fått genom det arbete som eldsjälar gjort för att få tillstånd en folkomröstning; utan dessa människor hade aldrig folkomröstningen blivit av. Nu kan vi alla glädjas åt ett tydligt utfall. För detta kommer de närmsta dagarna att bli intressanta att följa. Jag misstänker att det kommer att bli mycket tjafs kring vad folkomröstningen egentligen innebar. Däremot är det nog få som kan säga något annat än att det är en tydlig markering mot landstingsledningen.

Det våras för en livlig valrörelsedebatt för 2014 om vilken sjukvård vi i Västerbotten vill ha. Uppenbart för mig är att en majoritet västerbottningar vill ha en solidarisk och jämlik vård i hela länet.

Lite siffror

I Västerbottens län finns 207.696 röstberättigade. 50 procentigt valdeltagande motsvarar 103.848. Av dessa måste 50 procent rösta JA. Det motsvarar 51.924 JA-röster.

Nu blev utfallet och resultatet: valdeltagandet stannade på 29 procent. Totalt röstade 60.262. Av dessa var JA-rösterna 53.305 stycken.

Hur ska politiken lyckas slingra sig ur detta? Segern är så överväldigande.

Var är NEJ-(s)ägarna?

Av , , 4 kommentarer 20

Det här känns som en av de mest märkliga valkampanjer jag varit en del av. Var är alla NEJ-sägare? Överallt var det finns information är det endast JA-material som väljarna kan tillgå. Jag ser detta som ett otroligt demokratiskt problem.

Jag samtalade med en socialdemokrat idag som har inflytande över dessa frågor. Svaret var till sitt innehåll ”Vi ville inte ha den här folkomröstningen och därför deltar vi inte i den politiska kampanjen”. Det är en principinställning till demokratiska institutioner som kan liknas vid den som Kommunistiska partiet (KP) brukar förfäktar inför EU-valen. KP-strategin är att uppmana väljarna att bojkotta EU-valen för att undergräva dess legitimitet (ju färre som röstar, desto lägre trovärdighet och legitimitet får EU, ju bättre är det, enligt partiets filosofi). Att konsekvensen blir högerns framgång i Europa verkar vara ett mindre problem. Jag ser förvisso helst att Sverige lämnar EU, men så länge vi är med anser jag att man ska vara konstruktiva och förbättra eländet.

När det kommer till principiella demokratifrågor har socialdemokraterna historiskt varit ett parti att räkna med. Bland annat bröt partiet marken för demokratins införande i Sverige. Det var den svenska demokratiska revolutionen. Något vi alla med stolthet kan titta tillbaka på. Men på grund av socialdemokraternas nuvarande inställning (att inte arbeta för ett högt valdeltagande) i folkomröstningen, sjunker deras förtroende till samma bottennapp som det av Kommunistiska partiet.

Socialdemokraten jag samtalade med är en person jag gillar och tycker bra om, även politiskt. Det är en klok person. Ideologisk och pragmatisk på samma gång. Jag kan också förstå att man inte vill ha en folkomröstning om detta, men när politiken inte lyssnat eller sett enskilda människors rädsla och ilska över att samhället steg för steg dragit sig tillbaka, har den representativa demokratin delvis misslyckats. När det går prestige i beslut som på marginalen kan undvikas finns det anledning att fälla en tår.

I sak handlar folkomröstningen om ”en” väldigt specifik budgetpost som motsvara en summa så försvinnande liten att den utan vidare kan liknas vid ”felräkningspengar”. Det är något som hade kunnat lösas inom parlamentet, men man misslyckades med att se människorna. Frågan som vi nu också ställs inför är inte enkel. Helhetsperspektivet saknas och egentligen borde nog budgeten som helhet stå under lupp (som allmän principinställning åt vilket håll vi västerbottningar vill att vår sjukvård ska utvecklas).

Politikens misslyckande har resulterat i krav på en folkomröstning, något många i Västerbotten önskat sig. Det ska man respektera! Jag har därför mycket svårt för att ett parti dikterar krav för folkomröstningens giltighet (att minst 50 procent ska delta), för att sedan inte själv delta i kampanjerna för att främja ett högt valdeltagande. Istället väljer man en motsatt strategi med förhoppningen att demokratin ska misslyckas: Att så få väljare som möjligt skall delta.

Är demokrati något som endast är viktigt när det gynnar den egna saken?

PS. Du som inte redan röstat, glöm inte att rösta JA på söndag! DS.

Därför röstar jag JA 8 september

Av , , 2 kommentarer 31

Just nu pågår det en folkomröstning om sjukvården i Västerbottens läns landsting. 8 september är valdagen. Den sista möjligheten att lägga sin röst. Det handlar om min och din välfärd. Socialdemokraterna och miljöpartiet kommer acceptera folkomröstningens utslag ifall mer än 50 procent av de röstberättigade väljer att delta i omröstningen.

Jag har många gånger blivit anklagad för att jag gör politiken personlig. Jag har aldrig riktigt förstått den kritiken. För mig är politiken personlig. Den påverkar i allra högsta grad mitt liv. Det är inte bara ord på en arena frånkopplad den verklighet jag och du lever i. Orden som sägs omsätts i program, utredningar och förändringar av system. Systemen lever vi i eller är beroende av. Dessa påverkar oss. Låt mig försöka sammanfatta min berättelse.

Konsten att nedgöra ett helt sjukhus
Jag är född och uppvuxen i Kiruna. 2001 förlorade vi vårt BB. Från och med då fick mödrar åka 10-12 mil till BB om de bodde i centralorten Kiruna. I andra fall kunde det röra sig om 25 mil eller mer. Det var vår nya verklighet. För mig blev Kiruna, från och med den dagen vi förlorade BB, en stad som jag inte ville skaffa barn i. Framtidstron dog för många. Jag valde att flytta.

Efter att BB lades ner befarade/visste vi att akutkirurgin stod på tur. Politikerna hävdade dock motsatsen. Det visade sig vara en lögn bara ett par år senare. Efter en lång kamp för att få behålla akutkirurgin förlorade kirunaborna mot landstingets politiker. Inlandet stod mot kusten och inlandet förlorade slaget. År 2011 beslutade politikerna som en logisk konsekvens av BB-nedläggningen även att stänga ner akutkirurgin i Kiruna. År 2013 lade man också ner den kirurgiska bakjouren vid Kiruna sjukhus. I hela Norrbotten finns nu akutkirurgi endast i Gällivare och Sunderbyn.

Barn dör
Nedläggningen av BB har skapat en stor otrygghet för många och tvingat enskilda mammor till skräckfärder efter dåliga vägar mitt ute i vildmarken. För ungefär två år sedan väntade en barndomskompis syster barn. Hon bodde i Kiruna och det blev dags för förlossning. Hon hann aldrig till BB i Gällivare. Barnet dog. För mamman måste detta varit något av det mest fruktansvärda som kunde hända. För familjen var det en katastrof. För mig var det en sorg och bekräftelse. För politikerna i landstinget var det en beräknad risk. Det var statistik.

Mamman heter Jenny Mäki och hon har bloggat om sina erfarenheter och om sin son Alfred som aldrig fick chansen.

Känslan av trygghet
Vi har ett gemensamt välfärdssystem. Det är gemensamt just för att vi finansierar välfärden tillsammans. Vi gör detta i vetskapen om att ger vi varandra trygghet och därmed vinner ökad frihet i våra liv. Vi behöver inte oroa oss för om ett av det mest basala i våra liv är skyddat, det vill säga vår hälsa genom tillgången till kvalificerad vård och omsorg när vi behöver den.

För mig är detta en fråga om en känsla. Det är en fråga om upplevd trygghet. Det är en känsla av ”Hit men inte längre! Nu är det bannemig stopp på dessa nedskärningar!” Man ska nämligen inte förringa behovet av känslan trygghet, oavsett om den är faktisk eller upplevd. Man ska heller inte förringa känslan av att bli åsidosatt, osynliggjord och få sitt människovärde nedgraderat och kränkt. Detta är något som sker mot inlandet just nu. De tillåts inte vara en del av den solidariskt finansierade sjukvården, men människorna i inlandet förväntas ändå utan omsvängning betala skatt, för en vård de ser läggs ner runtom dem.

Vi är inte enklaver av ensamma öar, oberoende av varandra. Vi har ett gemensamt ansvar: Vi lever för varandra och måste ta hand om varandra. Annars slits samhället isär.

Frågan är större: högerregeringens ansvar
Man kan lätt skylla allt detta elände på en icke-lyssnande landstingsledning av förmyndande socialdemokrater och trädkramande miljöpartister. Det är dock att göra frågan alldeles för enkel. Ansvaret finns någon helt annanstans.

Sveriges sjukvård är mycket billig. Den är kostnadseffektiv. Vi får mycket vård för de kronor vi betalar när vi jämför över världen. Det finns alltså utan problem ett utrymme för att kunna tillföra vården mer pengar. Tyvärr saknas den politiska viljan. Den moderatledda regeringen i Rosenbad i Stockholm prioriterar skattesänkningar för rika och storföretag framför satsningar på utbyggd sjukvård, förbättrad A-kassa och en trygg sjukförsäkring.

Statsbidragen som är en betydande inkomst för landstingen räknas inte upp i den takt de borde. De hänger inte med löneutvecklingen eller den allmänna kostnadsutvecklingen för landstingens verksamhet i hela Sverige. Det gör att landstingen i hela Sverige drabbas och måste genomföra nedskärningar. De som nu händer i Västerbotten är endast ett kvitto på regeringens politik. Detta är moderaternas, folkpartiets, centerpartiets och kristdemokraternas politik. Det är deras ansvar.

Förändringen 2014 börjar 2013 i Västerbotten!
Den folkomröstning som ligger framför oss i Västerbotten är en del i ledet av folkliga uppror mot en människofientlig politik. Det är här vi kan påbörja förändringen. Vi är människor och politiken är personlig.

Snart är det också riksdagsval. Vill vi inte se fortsatta nedskärningar och fortsatta bekymmer i välfärden måste vi agera. Vi behöver byta regering. Men det räcker inte med det. Vi måste också byta politik. Låt 2014 bli det år som vi återerövrar människovärdet.

Det handlar om människovärdet. Det handlar om att kunna känna sig trygg. Det handlar om att få vara en del av den större helheten. Det handlar om att dra en gräns för nedskärnings och privatiseringspolitiken. Det handlar om min och din välfärd.

Därför röstar jag JA den 8 september.