Etikett: Lars Calmfors

Arbeta mer för mindre

Av , , 2 kommentarer 21
reinfeldt4

Fredrik Reinfeldt: Gick du på det där med jobbskatteavdraget? Serru lille vän, nu får du ta skeden i vacker hand och be. Välgörenhet finns det gott om!

Det är som ett plundringståg. Det blir tydligare och tydligare, för var dag som går. Den moderatledda regeringens skattesänkningar har missgynnat de allra flesta. Något jag berört tidigare gällande Anders Ågrens hyckleri. Moderaterna har ökat inkomstklyftorna — gjort de redan fattiga fattigare, som om det inte redan var tillräckligt jävligt före valet 2006. De rika har däremot haft en vild klassfest på Rosenbad. Övergödda till bristningsgränsen går de till val 2014. Det är överklassens regering som suttit vid makten. Inte oss vanliga löntagares regering.

Det gjordes för en tid sedan en intressant sammanställning av hur vi svenska folket tror att förmögenheterna är fördelade i Sverige, hur vi anser att förmögenheterna ska vara fördelade samt hur förmögenheterna är fördelade i Sverige. Det är en skrämmande grafik som målas upp, men den synliggör hur sjukt orättvist fördelat förmögenheterna är. Se filmen nedan.

Med rätt enkla medel kan fördelningen bli bättre. Vi måste rulla tillbaka jobbskatteavdraget som ett första steg på den vägen. Förutom att jobbskatteavdraget ökar inkomstklyftorna har avdraget också sänkt löneökningstakten samt tvingat fram kommunala skattehöjningar. Det innebär ironiskt nog att många löntagare inte fått någon skattesänkning alls, men sämre trygghet och lägre lön. De stora förlorarna är dock alla de som inte fått del av jobbskatteavdraget, det vill säga pensionärer, sjuka och arbetslösa för att ta några exempel. Dessa har drabbats av högre skatter än innan 2006. De enda som tjänat på högerns politik är de redan förmögna.

Jobbskatteavdrag är lönesänkande något studier gjorda i USA och Storbritannien har också funnit. Jobbskatteavdraget leder till lägre löner. Vi som arbetar i Sverige har i snitt fått 4 procentenheter mindre i löneökningar på grund av regeringens politik. Det motsvarar för medelinkomsttagaren mellan 920 och 1000 kronor i månaden i uteblivna löneökningar. Vi har alltså fått skattesänkningar på motsvarande summa vi förlorat i löneökningar (vilket också leder till lägre pensioner i framtiden) och detta har pensionärerna, sjuka och arbetslösa fått betala. Lägg till detta det ovan skrivna om skattehöjningar i kommuner och landsting. Bra deal detta var för löntagarna i Sverige, vi blev riktiga vinnare! Så var har pengarna tagit vägen? Jo. De redan förmögna har kunnat smörja sitt krås (som ni såg på filmen ovan).

Att sänka lönerna, försämra för redan fattiga och öka inkomstklyftorna har varit ett av Alliansens mål. De vill också gärna att inkomstklyftorna fortsätter att öka ännu mer. Men när lönerna är så låga att vi knappt ens har råd att gå till tandläkaren eller köpa bra mat i slutet av månaden, då har det gått för långt! Var är människovärdet i detta?

De redan rikas regering tycker den inslagna vägen är bra och de önskar förstärka dessa redan extrema orättvisorna. Att moderaterna gör detta ogenerat förvånar nog få. De är trots allt överklassens parti, men hur folkpartiet kan gå med på det förvånar. Fast å andra sidan. Det var rätt länge sedan de var socialliberaler.

Lögn är Lögn, Ågren

Av , , 2 kommentarer 16

Det känns tradigt och det är oseriöst, men idag presenterar moderaten Anders Ågrenigen — sin tidigare oriktiga debatt på sin blogg. Jag kommenterade detta hyckleri tidigare. Se blogginlägg: Anders Ågren hycklar, igen! Att göra ett nytt inlägg för att kommentera Anders Ågren är onödigt, eftersom det är exakt samma inlägg som han skrev 5 oktober.

En lögn är en lögn. Den blir inte mer sann oavsett hur många gånger den upprepas. Det är fortfarande en lögn. Upprepningen är dock viktig för mytbildningen.

Anders Ågren hycklar, igen!

Av , , 21 kommentarer 24

Vi går från storhet till storhet. Det är inte utan att jag tappar hakan när jag läser Anders Ågrens blogginlägg idag: Alliansen värnar välfärden! Jag vet inte i vilken värld Anders Ågren lever. Det verkar som att han inte alls varit med i budgetprocessen i Umeå kommun, eller ens tittat åt Västerbottens läns landstings ekonomi (eller något annat landstings för den delen). Hur i hela friden kan Anders Ågren ens med någon som helst heder i behåll påstå det han gör? Jo han gör det enkelt:

”Så pratet om att Alliansen monterar ner välfärden är på ren svenska inget annat än skitsnack. Vi satsar på riksplanet mer än någonsin till vård, skola och omsorg. Är man missnöjd med sakernas tillstånd i den egna kommunen eller landstinget, så ska man lägga ansvaret där det hör hemma: hos de partier som styr i din kommun eller ditt landsting.”

Så bekvämt och så ansvarslöst på en och samma gång. För Anders Ågren är det lokalpolitikernas problem. Enligt honom verkar regeringen sväva i en helt egen värld vars ekonomiska beslut inte påverkar kommunerna. Vidare skyller han regeringens utgiftsöverföringar på kommunerna till att vara kommunernas egen förskyllan. Han skyller också de frysta statsbidragen på kommunerna (frysningen har inneburit att kommunerna gått minste om tiotals miljarder kronor). I båda fallen är detta regeringens politik. Hans parti har drivit fram dessa försämringar av kommunernas och landstingens ekonomi och därmed välfärdens förutsättningar.

SVTViktigt är att väljarna inte håller med Anders Ågren. En överväldigande majoritet upplever att välfärden har blivit sämre under den borgerliga regeringens tid, inte ens Ågrens egna väljare ger honom rätt. Jag skulle vilja säga som den borgerliga debattören Anna Dahlberg: Värna välfärden från högerns lättsinne. Hon menar att högern har ett lättsinne när det kommer till synen på välfärden och att den är välfärdspopulistisk. Hon anser förvisso inte att dagens välfärd med nödvändighet hotas av skattesänkningarna, men menar att morgondagens kommer att krackelera.

Välfärden tvingas till nedskärningar
Anders Ågren påstår att Alliansen värnar välfärden, men realiteten är en annan. Med utgångspunkt i uppgifter från ETC, Aftonbladet, SvD, Statistiska centralbyrån, Ekonomifakta med flera har vi kunnat läsa hur Alliansregeringen, med Moderaterna i spetsen, satsat 27 gånger mer på skattesänkningar än på ”värnandet av välfärden”. Regeringen har genomfört skattesänkningar sedan 2006, som på årsbasis motsvarar dessa 130 miljarder kronor. Välfärden har tillförts 4,8 miljarder kronor (försämringarna i den sociala tryggheten tagen i beaktan). Under Alliansregeringens styre har den statliga delen av den offentliga sektorns andel av BNP minskat med drygt 10 procent. Det här är fakta. Och det påverkar naturligtvis kommuner och landsting.

Sedan alliansen kom till makten har vi gått minste om runt 1.000 miljarder kronor i möjliga välfärdssatsningar på grund av skattesänkningarna. De senaste åren har rapporterna duggat tätt: Vi vet alla om att det behövs byggas fler bostäder, att järnvägen behöver rustas upp och att sjukvården behöver mer pengar, för att ta några exempel. Om regeringen inte hade genomfört sina skattsänkningar hade det idag funnits 172 miljarder mer i ”reformutrymme” att fördela. Med den summan skulle arbetslösheten potentiellt kunna utraderas med stora resurser över till annat. Men inte ens med nära 1000 miljarder i skattesänkningar har högerregeringen lyckats minska arbetslösheten. Det är ett EXTREMT misslyckande!

Visst. Jag kan ge Ågren rätt angående en sak. Alliansen har tillfört offentliga sektorn resurser i kronor räknat, men dessa täcker inte ens i närheten upp de grundläggande kostnadsökningarna såsom exempelvis löneökningar eller dyrare behandlingsmetoder och mediciner. Det innebär i praktiken en nedskärning: Kan kommuner och landsting inte täcka sina kostnader går deras ekonomi inte ihop = de tvingas spara, det vill säga genomföra onödiga prioriteringar och nedskärningar.

Även regeringens flitigt anlitade ekonomiskt sakkunnige, Lars Calmfors, nationalekonom, anser att jobbskatteavdragen hotar välfärden:

”Det blir svårare att uppfylla det offentliga välfärdsåtagandet i en tid när fler äldre behöver vård och omsorg. Därför skulle inte jag ha velat sett ett femte jobbskatteavdrag. Det är min uppfattning som baseras på en värdering av att de negativa effekterna väger mycket tungt.”

Skattesänkningarnas fördelning och effekter
Att studera skattesänkningarnas fördelning och effekter är intressant. Det har gjorts av media och det har gjorts av offentliga och privata statistikverksamheter. Av skattesänkningarna mellan 2006 och 2011 hade 43,1 procent gått till den rikaste femtedelen av befolkningen, medan endast 3,1, procent gick till den fattigaste femtedelen.

Den disponibla inkomsten är den inkomst som vi kan använda till konsumtion och sparande. Innan jobbskatteavdraget utvecklades den som följande: Mellan 2002-2006 fick den fattigaste femtedelen en förändring på +13 procent i disponibel inkomst. Samtidigt fick den rikaste femtedelen +23,6 procent. Mellan åren 2006-2011 fick den fattigaste femtedelen en förändring på +3,5 procent i disponibel inkomst. Samtidigt fick den rikaste femtedelen +39,1 procent.

Det sker just nu en omfattande förmögenhetsomfördelning från fattig till rik och klassklyftorna ökar mycket snabbt och snart är Sverige ikapp OECD-genomsnittet i fattigdom. Moderat klasspolitik. Anders Borg erkänner själv att deras politik gynnat de rikaste i samhället och han försvarar att klyftorna ökar.

En annan effekt av skattesänkningarna är att löneutvecklingen försämrats. Detta påpekade bland annat Lars Calmfors, nationalekonom och ofta anlitad av regeringen i ekonomiska frågor. Hans med fleras studie visar jobbskatteavdraget och försämringen av A-kassan har bidragit till att lönerna hamnat 4 procent lägre än vad de annars skulle gjort.