Etikett: Socialdemokraterna

Hur räknar Hans Lindberg?!

Av Daniel Nyström, 12 april 2017 kl 12:41, 1 kommentar

Till att börja med: Väljer man att styra i minoritet kan saker hända som man inte har kontroll över. Varför Hans Lindberg gnäller förstår jag inte. Han har ju valt att köra på det här viset. Se VK-artikeln. I övrigt håller jag med Andres Ågrens förslag till friskvårdstimme. Jag tror det är en klok politik.

Dessutom verkar siffrorna Lindberg tar upp vara rena fantasierna. Nu kommer jag göra några förenklade uträkningar. Först utgår jag ifrån att en heltid är 40 timmar i veckan. Av dessa 40 timmar ska 1 timme vigas åt friskvård för de anställda. Det motsvarar 2,5 procent av arbetstiden (1 timme / 40 timmar = 2,5 procent). Kommunens totala budget är på 6640,6 miljoner kronor. Lindberg hävdar att en friskvårdstimme skulle innebära 95 miljoner i produktionsbortfall och ökade personalkostnader på 75 miljoner. Det innebär att reformen skulle kosta 170 miljoner enligt Lindberg (och han hänvisar till en uträkning från tjänstemannahåll).

När jag tittar på kommunens budget får jag inte ihop siffrorna. Inte ens om kommunens HELA ekonomi på 6640,6 miljoner kronor var personalkostnader kommer vi upp i 170 miljoner kronor. Vi skulle landa på 166 miljoner kronor (6640,6 miljoner * 0,025 procent = 166,015 miljoner). Nu vet vi dessutom att Umeå kommuns personalkostnader INTE är hela budgeten. Så någon tjänsteman måste ha räknat fel åt kommunalrådet Lindberg.

En del av siffrorna är dessutom ett antaget/gissat produktionsbortfall på 95 miljoner kronor, vilket också är märkligt. Att det blir ett produktionsbortfall är mycket troligt då 2,5 procent av arbetstiden överförs från produktion till friskvård, men ett så stort produktionsbortfall knappast troligt; en friskare och piggare personal är mer produktiv än en utsliten personal. Siffran kan därför rimligen antas vara lägre. Dessutom kompenseras produktionsbortfallet genom ökade personalkostnader för exempelvis vikarier. Så att lägga ihop siffrorna rakt av är inte heller rimligt.

En ökad personalkostnad på 170 miljoner innebär att mer än hela kommunens totala budget är lönekostnader i dagsläget (170 miljoner / 0,025 procent = 6800 miljoner). Menar Lindberg allvar med att Umeå kommuns lönekostnader är 6800 miljoner medan hela budgeten är 6640,6 miljoner? Visst är det förenklat att göra de uträkningar jag gjort, men någonstans här ringer en orimlighet i siffrorna.

Nu är fokus på personal inom äldreomsorg, det är där man talar om att ökade personalkostnader primärt kommer hamna då dessa inte kan ta ut friskvårdstid utan att någon ersätter den frånvarande personalen. Det argumentet köper jag helt och hållet, men det stannar vid det påståendet. Tittar vi på äldrenämnden så är nämndes totala budget 961,6 miljoner kronor. Om vi bortser från produktionsbortfallet (då det är svårt att veta hur tjänstemännen räknat på det) och förutsätter att hela äldrenämndens budget är personalkostnader innebär 2,5 procent 24 miljoner kronor (961,6 miljoner * 0,025 procent = 24 miljoner). Alltså långt ifrån 75 miljoner kronor. Och förutsätter vi att 170 miljoner stämmer så ser ju alla att orimligheten i påståendet blir än mer graverande: Det Lindberg och Andreas Lundgren påstår är att om arbetstid motsvarande 2,5 procent överförs från produktion till friskvård ökar personalkostnaderna i äldrenämnden med 17,7 procent (961,6 miljoner / 170 miljoner = 17,7 procent). Fokuset i diskussionerna har legat på personalkostnaderna i äldrenämnden.

Antagandet att 170 miljoner avser endast äldrenämnden är dock inte riktigt rimligt att göra (och jag tror inte Lindberg menar så heller). Produktionskostnaden är nog är räknat på hela kommunen verksamhet. Om vi tänker oss att vi tar påståendet om 95 miljoner i produktionsbortfall som sant och gör den till en andel baserat på äldrenämndens andel av kommunens ekonomi (961,6 miljoner / 6640,6 miljoner = 14,5 procent) hamnar vi på 13,8 miljoner i produktionsbortfall för äldrenämnden (95 miljoner * 0,145 = 13,775 miljoner). Nu kan vi lägga ihop 24 miljoner och 13,8 miljoner och se att den förväntade kostnaden (24 miljoner + 13,8 miljoner = 37,8 miljoner), förutsatt att hela äldrenämndens budget är personalkostnader (vilket den inte är!), hamnar på 37,8 miljoner kronor. Gör vi samma uträkningar för individ- och familjenämnden 15,8 miljoner i produktionsbortfall + 27,6 miljoner i personalkostnader = 43,37 miljoner. Tillsammans blir det 81,17 miljoner kronor. Men det rimliga är att ta ut produktionsbortfall och personalkostnader mot varandra (bortfallet uppstår det bara om man inte täcker upp för utebliven produktion, så man kan inte både ha produktionsbortfall och ökade personalkostnader för att täcka upp uteblivna timmar). Kompenserar vi förenklat för produktionsbortfallet tar vi ”antaget produktionsbortfall om ingen ny personal tas in” minus ”ökade personalkostnader för att ta in personal”. Konkret blir det att ta 24 miljoner – 13,8 miljoner landar vi på 10,2 miljoner för äldrenämnden och 27,6 miljoner – 15,8 miljoner landar vi på 11,8 miljoner kronor för individ- och familjenämnden. Totalt 23 miljoner kronor.

OBS! 23 miljoner är inte heller rimligt. Siffran bygger bland annat på ett antagande om att hela de nämnda nämndermas ekonomier är personalkostnader och att all personal alltid kommer ta ut sina timmar under ett helt år. Siffran måste mer än halveras och för att nå någon rimlig nivå. Men ska jag tror inte en halvering är tillräcklig.

Som jag sa, detta är förenklade uträkningar (extremt förenklade) men eftersom siffrorna som viftas om från socialdemokratiskt håll är så barocka så det går att kosta på sig en stor felmarginal (dessutom har jag kompenserat den med att räkna att hela kommunens ekonomi är personalkostnader för att ens komma i närheten av de kostnader som påstås). Den verkliga kostnaden är dock bra mycket lägre, men vem vet: Jag kan ju faktiskt ha missförstått något här. Jag skulle gärna vilja se Hans Lindberg och Andreas Lundgren offentliggöra hur dessa siffror räknas fram som de slänger med här i bloggosfären och på Facebook.

Regeringsmakten förfaller

Av Daniel Nyström, 7 maj 2016 kl 01:34, 2 kommentarer

Det är ingen hemlighet att regeringen har det tufft. Den ena klantigheten efter den andra inträffar, tillsammans med en fullständig visionslöshet och oförmåga att leverera politik. Vem vågar tänka på hur illa det skulle varit utan Vänsterpartiet som drivit på för många bra reformer? Nu senast fick vi lös 10 miljarder i en satsning på att förstärka kommunerna och landstingens ekonomier. Det behövdes och det behövs mer av den varan! För Umeås del borde de pengarna dessutom komma med förbehållet: Inga fler skrytbyggen nu!

Med tanke på hur S och MP hanterar regeringsmakten och hur stödet för S och MP sjunker i opinionen lurar högern i vassen med all rätt. Vilket rovdjur skulle inte ge sig på den halta buffeln? Den politiker som inget vill än att förvalta har inget i riksdagen att göra, och absolut inte regeringen. Det smärtar emot, men ibland känns det som att det skulle vara bättre att regeringen faller än att vi låter förtroendet för regeringsmakten och politikens förmåga att lösa morgondagens problem förfalla i samma takt som S och MP begår ett synnerligen plågsamt politiskt självmord. Jag märker av hur människor för var dag som går tappar allt mer förtroende för politiken. Det är en farlig utveckling.

OK. Jag vill inte ha Anna Kindberg Batra och gänget tillbaka. Ulf Kristersson är riktigt läskig. Det skulle bli sju resor jävligare, men de vill i alla fall något… Vad vill Löfven förutom att skapa 5 000 jobb på 4 år. Det kan jämföras med satsningarna mot arbetslösheten på 1980-talet som omfattade hundratusentals personer varje år. Då hade sossarna kulor. Var blev ni av, ljuva drömmar…

Även om jag inte är socialdemokrat inser jag att ett starkt socialdemokratiskt parti är helt nödvändigt för en politisk kursändring, men när kursen är inställd på att välja bort sig själv, när det politiska projektet är att göra sig ointressant för Sveriges arbetande befolkning, finns där inte mycket att hämta. Det progressiva Sverige behöver något annat. Jag är övertygad om att det behövs en ny Juholt om socialdemokratin ska bli relevant igen. Jag tror även borgerligheten skulle må bra av en tydligare politisk konflikt i samhällsdebatten. De enda som skulle förlora på det är förmodligen rasisterna – och vem skulle gråta över det?

Det tragiska är att socialdemokratins förbannade feghet de senaste åren verkar gå ut på att lämna över regeringsmakten till borgarna 2018. Det behövs ingen raketforskare eller mångårigt uselt arbete som politisk kommentator på Aftonbladet för att inse det, så det borde väl även Löfven och gänget inse?!

Det Holmlund inte förstår

Av Daniel Nyström, 29 oktober 2014 kl 01:55, Bli först att kommentera

Igår skrev Lennart Holmlund ett blogginlägg om att han inte förstår varför Ulrika Edman tagit på sig gruppledarskapet för Vänsterpartiet när hon säger sig vilja vara med och bygga en bred utomparlamentarisk vänster. Ifall man inte förstår varför det behövs en bred utomparlamentarisk verksamhet bakom ett parti så kan man heller inte förstå Vänsterpartiets framgång i Umeå kommun. I Holmlunds värld är det en motsättning mellan att arbeta parlamentariskt respektive utomparlamentariskt.

Ett vänsterparti som endast satsar på parlamenten och i övrigt endast är en byråkratisk partimaskin når aldrig mer än en handfull människor (läs 3-5 procents väljarstöd). Det vänsterpartiet är helt enkelt inte relevant för människor i deras vardag. Det partiet har inga svar om nutid och framtid. Kort och gott: ett parti av endast skrivbordsradikaler har aldrig vunnit något.

När socialdemokratin var som mest framgångsrik i Sverige så kombinerade de ett utomordentligt utomparlamentariskt arbete med ett parlamentariskt arbete. När dessa två grenar samexisterar och kommunicerar med varandra, det är då ett parti blir relevant för människor. Socialdemokratin har dock de senaste 30 åren (nu målar jag med den breda penseln) blivit en byråkratisk partimaskin som satsar på röstmaximering snarare än på politik/visioner och samtal med vanliga människor.

Ett annat problem med att bara satsa på parlamentarism är att man lätt tappar den ideologiska kompassen och verklighetsförankringen. En politiker förvirrar lätt bort sig i finrummen, bland direktörer och höga tjänstemän. I dessa sammanhang försvinner människors vardagsproblem, samtidigt det de ”stora” frågorna, skapandet av landmärken och det egna namnet blir det mer framtränande. Politikens syfte — att vilja och sedan göra något av det — möter svältdöden.

Den politiker som inte tar sitt ansvar genom att också agera utomparlamentariskt är i många fall irrelevant som politiker, och endast en förvaltare snarare än en visionär tillgång.

Så medan Holmlund inte förstår den icke svart-vita världen Vänsterpartiet arbetar inom, så fortsätter vi att träffa människor i deras vardag, anordna offentliga möten, studiecirklar och fikakvällar, delta i solidaritetsgrupper, manifestera för mångfald – mot rasism. Listan skulle kunna göras lång.

Ifall Holmlund känner sig orolig för om Ulrika klarar av att besöka bostadsområden för flygbladsutdelningar, föra dialog med föreningar, möta människor på arbetsplatser, visar solidaritet med utsatta grupper, delta i manifestationer med mera, samtidigt som hon sitter i fullmäktige, tycker jag att han kan vara lugn och bry sig i annat. Vi kan det här. 🙂

Vill S och MP sälja hyresrätter?

Av Daniel Nyström, 12 september 2014 kl 18:16, 6 kommentarer

Hur är det Hans Lindberg (s) och Nasser Mosleh (mp). Ni hävdar att ni är emot utförsäljning av lägenheter ur Bostaden, men i Bostadens styrelse har era partier röstat för en politik som vill sälja lägenheter. Är ni med på att riva upp utredningen om utförsäljning ur Bostaden?

Citat ur affärsplanen: ”Av det skälet ska en utredning och rapport tas fram med beskrivning av försäljningsobjekt motsvarande 600 — 1000 lgh. Rapporten ska vara utformad med sådant underlag och sådana förberedelser att åtgärder snabbt kan vidtas. Processens olika steg och tidsplaner ska framgå.”

Socialdemokraterna och Miljöpartiet fortsätter att flyga under radarn. De vägrar svara på ifall de tänker sälja ut hyresrätter från Bostaden efter valet. I Bostadens styrelse har Socialdemokraterna och Miljöpartiet röstat för att utreda en tidsplan och en snabb utförsäljning av mellan 600 — 1000 lägenheter (se tidigare blogginlägg för protokollutdrag). Öppet, utåt mot allmänheten, säger dock båda partierna att de inte vill sälja, men på en rak fråga ifall de kan tänka sig att riva upp beslutet i Bostadens styrelse är partierna tysta. De vägrar svara.

Det kan hända att jag är väldigt enkel i mitt sätt att tänka, men om jag undersöker möjligheten att ta ett snabbt banklån så gör jag detta endast om jag har ett behov av pengar och tänkt ta ett banklån — annars inte. För varför skulle jag göra det om jag inte alls har ett intresse av att ta ett banklån? På samma sätt har jag svårt att förstå varför S och MP beslutar om att utreda en tidsplan och en snabbförsäljning av 600 — 1000 hyresrätter ur Bostaden om S och MP inte vill sälja. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet vägrar svara på om de tänker riva upp beslutet i Bostadens styrelse tänker åtminstone jag att det beror på att S och MP står bakom beslutet och vill sälja ut delar av vårt gemensamma bostadsbolag Bostaden.

Egentligen kokar mitt oförstående i detta ner till det att jag har svårt för politiker som säger en sak i korridorerna och de slutna styrelserummen för att sedan göra raka motsatsen när de träffar allmänheten. Det skapar misstro och politikerförakt. Det är också en extrem feghet som bygger på en slug medvetenhet om att de saknar stöd för sin politik hos allmänheten — då är det bättre att allmänheten hålls omedvetna, är deras slutsats. Väljare som inte känner till förutsättningarna är lättare att lura.

Jag tycker att väljarna har rätt att få svar på denna fråga innan valet — det handlar om människors hem. Allt annat är att undergräva demokratin genom att väljarna inte får veta vad partierna faktiskt tycker i en så viktig fråga.

Hur är det Hans Lindberg (s) och Nasser Mosleh (mp). Ni hävdar att ni är emot utförsäljning av lägenheter ur Bostaden, men i Bostadens styrelse har era partier röstat för en politik som vill sälja lägenheter.*** Är ni med på att riva upp utredningen om utförsäljning ur Bostaden?

*** På mötet som fastslog att genomföra utredningen var till och med Nasser Mosleh från Miljöpartiet närvarande och röstade för.

Bara V emot utförsäljning av hyresrätter i Umeå

Av Daniel Nyström, 12 september 2014 kl 09:15, 3 kommentarer

Affärsplanens sidhuvud (första sidan)

Den relevanta frågan i sammanhanget kvarstår dock: Ifall Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte är intresserade av att sälja ut delar av Bostadens hyreslägenheter, varför då utreda en snabb försäljning av sådana?

I media bollas just nu fram och tillbaka om vad som är sant och inte sant rörande Bostaden. Det har gjort så en tid. Vänsterpartiet anklagas för lögn av Socialdemokraterna. Jag tänker här vara mycket fåordig och redogöra för de omständigheter som jag känner till utifrån dels protokoll men också den affärsplan som antagits av Bostadens styrelse, som jag menar visar på att det visst finns en vilja hos Socialdemokraterna att sälja ut delar av Bostaden. Det är något som Socialdemokraterna dessutom får stöd för hos Allianspartierna och Miljöpartiet.

Protokoll från 18 december 2013

Bild 1. Närvarande vid styrelsemötet den 18 december 2013. (Klicka på bilden för en förstoring)

Vid mötet i december 2013 var följande ledamöter närvarande (se bild 1):

Bernt Andersson (s)
Agneta Lundström (s)
Veronica Hultman (s)
Ulf Liljegren (s)
Yngve Granberg (s)
Nasser Mosleh (mp)
Leif Lundgren (m)
Carina Fredriksson (kd)
Nils Häggström (c)
Anna-Karin Sjöstrand (fp)
Javad Erfanian Mehr (v)

Enligt protokollet röstade de närvarande ledamöterna i Bostadens styrelse för att fastslå den affärsplan som har inskrivet följande (se bild 2):

”Av det skälet ska en utredning och rapport tas fram med beskrivning av försäljningsobjekt motsvarande 600 — 1000 lgh. Rapporten ska vara utformad med sådant underlag och sådana förberedelser att åtgärder snabbt kan vidtas. Processens olika steg och tidsplaner ska framgå.”

Bild 2. En plan för snabb utförsäljning av hyreslägenheter under perioden 2014-2016. (Klicka på bilden för en förstoring)

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Alliansen var vid mötet överens om att en utredning för en snabb utförsäljning skulle ske. Den enda som reserverade sig mot beslutet/satte sig emot beslutet var Vänsterpartiets Javad Efranian Mehr (se bild 3).

Bild 3. Protokollet från 18 december 2013 under vilket styrelsen fastslog att en plan ska tas fram för hur en snabb utförsäljning av hyresrätter under perioden 2014-2016. (Klicka på bilden för en förstoring)

Vad har hänt sedan detta möte?

Vänsterpartiet har bedrivit en kampanj för att uppmärksamma dessa planer, vilket upprört Socialdemokraterna mycket och till den milda graden att attacker och personangrepp kommer i vågor, där ”jävla kärring” är ett av uttrycken för humörsvängningarna.

Hyresgästföreningens bostadspolitiska debatt

Den 28 augusti höll Hyresgästföreningen en bostadspolitisk debatt på Ålidhem (som finns inspelad av Hyresgästföreningen). Till debatten hade alla partier från fullmäktige blivit inbjudna.

Moderatorn från Hyresgästföreningen frågade de närvarade ifall de vill sälja ut hyreslägenheter ur Bostaden. Det blev klarlagt att Allianspartierna vill det, men både socialdemokraternas Hans Lindberg och miljöpartiet Nasser Mosleh svarade Nej på frågan. Eftersom dessa två sa att de inte ville sälja ut något från Bostaden utbrister vänsterpartiets Mattias Sehlstedt med anledning av det: ”Bra!” och frågade dem ”Är ni med på att riva upp utredningen om utförsäljning ur Bostaden?” Han ställde denna fråga två gånger till Hans Lindberg och Nasser Mosleh utan att få något svar. Vad betyder det? Enligt mig är ett uteblivet svar också ett svar. De vill inte riva upp utredningen.

Den relevanta frågan i sammanhanget kvarstår dock: Ifall Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte är intresserade av att sälja ut delar av Bostadens hyreslägenheter, varför då utreda en snabb försäljning av sådana?

Holmlund har gått i politisk konkurs

Av Daniel Nyström, 10 september 2014 kl 13:02, 1 kommentar

Vem kunde tro att det skulle bli värre än igår? Jag fick åtminstone fel när jag läste Västerbottens folkblad (VF) och socialdemokraten Lennart Holmlunds patriarkala personangrepp på Tamara Spiric. Enligt Holmlund är Spiric en ”jävla kärring” som sprider lögner. Det är oklädsamt för ett kommunalråd att smäda medmänniskor på detta sätt. Det drabbar inte bara Spiric och den kommunala demokratin illa, han piskar även upp en hatfull stämning — för det är såhär kvinnohat ges drivmedel (se VF:s kommentatorsfält där Sverigedemokraterna vädrar sina åsikter till stöd för Holmlunds personangrepp).

Holmlund har för mig gått från lågt till inget förtroende. Genom hans aggressiva utspel skadar han Umeå som varumärke. Ett kommunalråd som sprider rasistiska myter och som underblåser kvinnohat borde sedan länge förstått att avgå. Holmlund är slut. Han har gått i politisk konkurs.

Holmlund är desperat

Av Daniel Nyström, 9 september 2014 kl 22:24, Bli först att kommentera

Under Lennart Holmlund gick Socialdemokratin i Umeå i borgerliga fotspår. Facit under åratals av socialdemokratiskt styre är — trots mycket stora överskott i den kommunala kassan — att inga satsningar på ungdomsjobb eller sociala investeringar genomfördes, istället kunde vi se upprepade nedskärningar inom äldreomsorgen och en privatiseringsvåg som drog fram genom kommunen. Denna utveckling har vi i Vänsterpartiet nu vänt.

Det ska bli spännande att se vad den holmlundska erans slut kan innebära för vitaliseringen av Umeås politiska liv — för det är det enda slutet vi kan vara säker på att detta val bringar umeborna.

Lennarts Holmlunds senaste blogginlägg är av det desperata slaget. Det dribblas stort, vitt och brett i inlägg. Han känner sig oförrättad av sitt samarbetsparti — ett samarbetsparti som krävt stopp för nedskärningarna i välfärden. Socialdemokraterna har tvingats böja sig för detta kvar för att kunna sitta kvar vid makten i Umeå. Det hände nämligen något magiskt förra valet: Socialdemokraterna fick färre mandat i kommunfullmäktige än den borgerliga Alliansen, varför sossarna behövde hitta en samarbetspartner för att kunna sitta kvar.

Vänsterpartiet Umeå är inte intresserad av att vara något stödparti, utan vi gick in i förhandlingarna med Socialdemokraterna utifrån de löften vi hade givit väljarna genom vårt kommunpolitiska program. Därför känns det märkligt när Holmlund påstår att den politik vi diskuterat fram inom Vänsterpartiet, och som Socialdemokraterna mandatperioden innan röstat ner tillsammans med Alliansen, skulle vara Socialdemokraternas egen politik och Holmlunds vilja. Skulle det vara så kanske vi tidigare sett ett politikens masochism, men naturligtvis är det inte så.

Under Lennart Holmlund gick Socialdemokratin i Umeå i borgerliga fotspår. Facit under åratals av socialdemokratiskt styre är — trots mycket stora överskott i den kommunala kassan — att inga satsningar på ungdomsjobb eller sociala investeringar genomfördes, istället kunde vi se upprepade nedskärningar inom äldreomsorgen och en privatiseringsvåg som drog fram genom kommunen. Denna utveckling har vi i Vänsterpartiet nu vänt.

I Umeå har det politiska klimatet förändrats radikalt sett från den tiden när jag flyttade hit från Kiruna 2003. I min dåvarande värld samarbetar inte socialdemokrater med borgare eller skär ner i välfärden trots överskott i kommunens kassa. I Umeå vaknade jag upp till en ny politisk realitet, men idag kan vi se att Umeå går in i ett nytt skede. Mycket av den politiska diskussionen utgår ifrån Vänsterpartiets politik och våra företrädare inom kommunpolitiken. De andra partierna tvingas förhålla sig till våra förslag och de reformer vi fått igenom. Det är starkt för ett parti som endast fick runt 11 procent valet 2010. En röst på oss var med andra ord en välinvesterad sådan och det förtroendet tackar vi för! Ifall VK:s opinionsundersökning står sig ser det ut som att umeborna ser precis samma sak.

Vänsterpartiet har på många sätt tagit initiativ i problemformuleringen (vilka problem och möjligheter som finns och vad som behöver göras i samhället) och därför kan vi även vara med att sätta dagordningen på ett helt annat sätt än förr. Det har tvingat Alliansens partier på defensiven och även inneburit att Socialdemokratin varit tvungen att ändra politisk inriktning. Hur mycket detta är retorisk kosmetika eller faktisk politik återstår att se, men jag gillar den nya laguppställningen för Socialdemokraterna i Umeå.

Det ska bli spännande att se vad den holmlundska erans slut kan innebära för vitaliseringen av Umeås politiska liv — för det är det enda slutet vi kan vara säker på att detta val bringar umeborna.

Vänsterstyre ger resultat!

Sedan förra valet har Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna styrt Umeå kommun. Tack vare det stöd vi fått från umeborna har vi arbetat intensivt med att förverkliga våra valfrågor, och vi har gjort skillnad. Några av de större och mer omfattande förbättringarna vi har fått igenom sedan valet 2010 är:

Stoppat nedskärningar inom äldreomsorgen.
Årliga uppräkningar av skolans och äldreomsorgens budget
120 miljoner till en social investeringsfond för förebyggande arbete för barn och unga.
80 miljoner till en satsning på kommunala ungdomsjobb
40 miljoner till en förstärkning av kollektivtrafiken
En satsning på ytterligare 25 miljoner kronor till äldreomsorgen för att minska de delade turerna för personalen.
Återtagande av verksamhet till kommunal regi från vinstdrivande företag. Alla skattepengar ska gå till välfärd.

Får vi förnyat förtroende kommer vi fortsätta den inslagna världen och göra Umeå mer jämlikt och rättvist. Ingen ska lämnas efter och alla ska känna sig sedda!

Umeå äger vi Umebor tillsammans. Vi är inte till salu!

Sosseförtal

Av Daniel Nyström, 20 maj 2014 kl 23:21, Bli först att kommentera

Man kan tycka att EU-valet skulle engagera, vara det viktiga och centrala i dessa dagar. Det finns viktiga frågor att arbeta med, som att stoppa handelsavtalet mellan USA och EU som innebär att amerikanska företag skulle kunna stämma Sverige om vi vill förbjuda vinster i välfärden. Men tydligen tycker framförallt Alejandro Caviedes (s), utan att ha fakta på bordet, att det på vaga grunder är viktigare att anklaga några ungdomar för stöld och tjuveri över en bit tyg, än att stoppa högerns försök att begränsa demokratin i EU.

När jag läst allt som kommit fram så framstår det som att:

SSU:arna tappade bort sin banderoll förra första maj
Några vänsterungdomar trodde att det var vänsterns banderoll och därmed tog hand om den efter första maj.

Budskapet på banderollen (”Kapitalism är det verkliga miljöhotet”) är sådant som vänsterns skulle kunna bära på första maj. Faktum är att jag själv är mycket förvånad över att det är SSU:s banderoll då man sällan ser systemkritiska budskap på sossegrejer. Jag förstår att ungdomarna trodde att det var vänsterns banderoll.

Banderollen allt handlar om. En bit vitt tyg med hastigt påmålad text på.

Förtalsansträngningar
Det visade sig att ungdomarna misstagit sig om banderollens hemmahörande och nu ska deras goda vilja användas som slagträ för billiga politiska poänger i sosseriets pajkastning. Alejandros blogginlägg ett och två tangerar innebörden för förtal i sin strävan att dra vanära över Vänsterpartiet, Ung Vänster och VSF för något några välvilliga ungdomar omhändertog och förvarade i god tro. Att det är pajkastning (och inte att få hem banderollen) som målet blir tydligt när Alejandro inte klarar av att be om ursäkt trots att han kränkt en rad unga människor, genom att han offentligt på sin blogg anklagat dem för att vara tjuvar, på grund av deras ärliga misstag att ta hand om en bortsprungen banderoll.

Jag måste dock tillägga att hela denna diskussion är fånig. Det är till och med fånigt att jag kommenterar den genom detta blogginlägg. Det hade varit så enkelt för SSU att hämta sin banderoll ifall de hade önskat ha den tillbaka. Ingen har hållit den inne; ingen har förvägrat dem att få den tillbaka och det har inte funnits någon strid om ägandeskapet, däremot verkar det som att SSU inte gjort någon nämnvärd ansträngning för att hämta tillbaka den. Däremot har tid ägnats åt att angripa enskilda individer med anklagelser om stöld.

Klart SSU ska ha tillbaka sin bit tyg. Det är inget snack om den saken, men de viktigare frågorna här är två:

När ska Alejandro Caviedes be om ursäkt för sina förtalsansträngningar till de ungdomarna han hoppat på?
Och, är det politisk torka inom sosseriet?

——— Tillägg ———

Linus Lundström, kårordförande för Umeå studentkår till lika VSF:are, uttrycker det hela väldigt bra till Alejandro:

Jag lyckades undvika att se att diskussionen fortsatt här, så jag svarade på Alejandros andra inlägg. Aja, jag skickar med slutet på det svaret här också.

Det här är sådan sandlådenivå att jag vet inte var jag ska ta vägen.

Jo, det vet jag visst det förresten, jag tycker att det här är en sådan ickefråga att det är helt sinnesjukt att den kommer upp som ett försök att vinna lite politiska poänger såhär i valetider. För att vi ska kunna koncentrera oss på riktiga politiska frågor så kommer jag se till att banderollen kommer till kåren och blir nerburen till förrådet där som även USHF kan nyttja. Jag tror inte det hinner fixas imorgon. Men på torsdag borde saken vara biff.

Med det sagt tycker jag vi har rett ut de här jävla dumheterna och skickar med en förhoppning om att nästa gång ni vill hoppa på oss för något kan ni väl dra upp något politisk som faktiskt går diskutera och inte tjafsa som småbarn om sådant som i allra högsta grad bygger på det politikerförrakt som redan finns i samhället. Dessutom, lämna Umeå studentkår utanför trivialt bjäbb kårpartier emellan, inte konstigt att folk blir ointresserade av att rösta i kårvalet när det är sådant här och inte vad partierna vill göra om de leder kåren som ofta syns i debatten.

Jag hoppas ni kan acceptera kårens förråd som ni har tillgång till som ”neutral” mark som det inte behövs bråkas om.

S+C+FP = Löfvén vill!

Av Daniel Nyström, 4 maj 2014 kl 12:06, 4 kommentarer

”Vi i Vänsterpartiet står upp för arbetarrörelsens idéer och vill se ett samhälle som vilar på solidarisk grund, där jämlikhet och rättvisa är vägledande framför girighetens samhälle vi ser idag /…/ En välfärd utan vinstintresse, privat rovdrift och undermålig kvalité är vad vi i Vänsterpartiet vill se. Välfärden ska vara av god kvalité och omfatta alla. Alla människor förtjänar ett värdigt liv, genom hela livet!”

I november deklarerade Socialdemokraterna på DN Debatt, genom Stefan Löfvén och Carin Jämtin, att högersvängen inom partiet skulle fördjupas, inget har förändrats och tonerna är samma idag. Högersvängen har cementerats. Stefan Löfvén vill samarbeta med Centerpartiet och Folkpartiet. Han vill samarbeta med partier som vill försämra arbetsrätten, står fast vi jobbskatteavdrag för rika och försämrade socialförsäkringssystem. De som önskar se förändring 14 september, det vill säga en ny regering med ny politik, har inget att hämta hos Socialdemokraterna. Sossarna vill köra på det borgerliga spåret. Det är med sorg jag gång på gång efter debatter och uttalanden kan konstatera att det bara är Vänsterpartiet står upp en ny politik på rödgrön grund. Vi är alternativet till den borgerliga politiken och blir vi tillräckligt stora kan inte Socialdemokraterna ignorera folkets vilja att se en annan politik!

Min gissning är att Du är lika less som mig på vinsterna i välfärden och den vanvård av gamla, knäckebröd till barn och så vidare som girigheten för med sig där den drar fram. Då finns det bara ett alternativ idag som vill bryta med den politiken och det är Vänsterpartiet. Jag känner mig hemskt ledsen för mina socialdemokratiska kompisar som redan känt sig vilsna och som kommer känna sig än mer vilsna ju närmare valet vi kommer.

Jag skrev igår att vi i Vänsterpartiet har stora drömmar som tar sin utgångspunkt i vår människosyn. I vår dröm finns inte ekonomiska och sociala orättvisor, och vi vill börja förverkliga våra drömmar. Tyvärr delar inte Stefan Löfvén (s) arbetarrörelsens dröm om social utjämning och lika värdighet genom livet. Vi i Vänsterpartiet står upp för arbetarrörelsens idéer och vill se ett samhälle som vilar på solidarisk grund, där jämlikhet och rättvisa är vägledande framför girighetens samhälle vi ser idag. Genom en nyorientering av samhället kan vi bana vägen för envars möjlighet att förverkliga sina drömmar i frihet och gemenskap. Därför är ett viktigt första steg att stoppa vinsterna i välfärden. För oss i Vänsterpartiet har kapitalism inget i välfärden att göra. En välfärd utan vinstintresse, privat rovdrift och undermålig kvalité är vad vi i Vänsterpartiet vill se. Välfärden ska vara av god kvalité och omfatta alla. Alla människor förtjänar ett värdigt liv, genom hela livet!

Är Feministiskt initiativ sossar?

Av Daniel Nyström, 3 maj 2014 kl 11:51, 4 kommentarer

Feministikt initiativ (Fi) är på frammarsch och nog våras det för feminism och även socialism. Det syns inte minst på Vänsterpartiets framgångar i opinionen. Jag har dock kunna genom sociala medier ta del av påståendet att Feministiskt initiativ står upp för den globala kapitalismen men vill ha ett mänskligare ansikte på denna kapitalism. Jag har många gånger tyckt att Feministiskt initiativ har en tilltalande politik, och visst skulle jag hellre välja dem än socialdemokraterna, men att de står upp för den globala kapitalismen känns för mig oerhört avtändande.

Jag kan förstå att socialdemokraterna räds Feministiskt initiativ. Fi är trots allt ett socialdemokratiskt parti (även Socialdemokraterna står upp för kapitalism med mänskligt ansikten, vad nu i hela friden det innebär?!). Feministiskt initiativ är trots allt ett bättre alternativ än Socialdemokraterna och jag hoppas att Fi kommer in i riksdagen och rasisterna åker ur.

En välfärd utan vinst!
När det kommer till kapitalismen är Vänsterpartiet vision tydlig. Vi har stora drömmar som utgår från vår människosyn och i den drömmen finns inte ekonomiska och sociala orättvisor. Vi vill ha ett samhälle som vilar på solidarisk grund, där jämlikhet och rättvisa är vägledande framför girighetens samhälle vi ser idag. Genom en nyorientering av samhället kan vi bana vägen för envars möjlighet att förverkliga sina drömmar i frihet och gemenskap. Därför är ett viktigt första steg att stoppa vinsterna i välfärden. För oss i Vänsterpartiet har kapitalism inget i välfärden att göra. En välfärd utan vinstintresse, privat rovdrift och undermålig kvalité är vad vi i Vänsterpartiet vill se. Välfärden ska vara av god kvalité och omfatta alla. Alla människor förtjänar ett värdigt liv, genom hela livet!