Grov miss i planeringen

Åt en pizza på Norrsken innan jobbet. Fy!! Hur kunde jag..

..då en jobbarkompis som fyllde 40 bjöd på smörgåstårta i natt. Ingen liten heller. Hade försörjt tredje världen på obestämd tid om bäst före datum inte var ett biologiskt hinder.

Proppmätt vid nattfikat!! Hade Calzone så högt upp i matsmälltningen att om jag tittade ner mot överläppen så kunde jag skymta något ostliknande med en degbit sticka ut. Förstod då varför skyddsglasögonen inte passade riktigt på första arbetspasset. Hade en halv pizza som stack ut och skymde sikten. Och nu skulle en smörgåstårta konkurera om mina strup och andningsvägar. Hur skulle detta gå?

Svalde och svalde ända in i fikarummet för att bereda plats för nytt. Kom in sist. Hann knappt in. Den nya Produktionsledaren missbedömde situationen och föste som mig framför sig till tårtan för att jag skulle sätta ribban för hur stor bit som HAN kunde ta. Mitt rykte hade gått före mig i tårt och matintag. Otroligt tanig kille men med en bettradie som tagen ur Hajen-filmerna. Han klängde som på min rygg för att se att jag tog min vanliga portion av smörgåstårta. Började skära upp en liten bit som i sig rymde nästan en hel Trålare med räkor. Förstod knappt själv hur jag skulle orka bära den tårtbiten utan hjälp till fikabordet. Då kände jag en knivvass tandrad rispa lite i örat viskandes -’ska du vara kvar på natten din sparvmage’ som om liemannen med bestick väste in en uppmaning om att tårtbiten var för liten. Det var den taniga killen igen. Skar en lite större bit av skäl som jag just beskrivit. Tänkte inte. Bara skar. Vilken stor tårtbit sa någon i rummet..

Vid det verkliga fikabordet sa en jobbarkompis -’Dan, vilken liten tårtbit du tog. Skriver du ytterligare en gång att du åt fem bitar så kommer jag att skriva en kommentar på bloggen och berätta sanningen.’

Sanningen är att jag var ganska mätt sedan pizzan. Åt endast en liten tårtbit, lite mindre än en prinsesstårta i omfång om jag ska vara ärlig. 🙂