Jagad av det oundvikliga
Blev kallad ’gubbe’ innan jag fyllt 30 av en yngre jobbarkompis. Det var med glimten i ögat så det var inget allvarligt i det. Men i fredags avtackade vi en kollega som snart går i pension och då slog det mig att jag var en av de äldsta på skiftet. Nu hör det till saken att vi är ett ganska ungt skiftlag, men ändå. Döden jagar mig. Men för att tänka mer positivt, just nu springer jag snabbare.
Får ändå hålla med om att den gamla klyschan att alla åldrar har sin tjusning. Erfarenhet har sitt värde gentemot ungdomens fördelar.
Nu måste jag sova lite. Har upptäckt att jag åldras saktare då..
Senaste kommentarerna