1 Maj 2012 Vindelns Arbetarekommun, Västerbottens Partidistrikt
Min fackliga och politiska resa
Arbetets söner och döttrar
Jag kommer på ett personligt sätt att tala om den fackliga och politiska kampen. Om några av mina erfarenheter inom arbetarerörelsen. Min kamp i vår gemensamma kamp för en bättre värld. Jag kommer att berätta om mitt första möte och några av de möten jag haft med vår partiordförande Stefan Löfven, Sveriges nästa statsminister. Jag vill ge en bild av vad vi Socialdemokrater lärde oss den 14 Maj 1931 i Lunde i Ådalen och berätta lite om min personliga kontakt med den platsen på dagen för skotten 75 år senare, år 2006. Jag kommer att beröra det vi Socialdemokrater med vårt ursprung i det sena 1800-talet – har fått lära oss med valkar i våra förfäders händer – med blodspillan från dem i tidiga kravaller och strejker – steg för steg – i slutet av det förrförra århundradet och senare i början av 1900-talet – med lag och avtal – reformistiskt byggde detta land med en solidarisk fördelningspolitik där den som hade – gav till den som var i behov. Jag kommer att tala om att historien upprepar sig, att påminna oss om varför det är så viktigt att vi
demonstrerar idag.
Arbetets döttrar och söner
Min fackliga kamp började ur ett historiskt sent perspektiv. Nutid kan vi säga. Det var den 3 Maj 1999. Det var den dag jag påbörjade min anställning som metallarbetare. Redan den första dagen fick jag upp ögonen för att det fanns förbättringsområden inom arbetsmiljö, fysisk som psykosocial. Förbättringsmöjligheter i arbetstid och lön för att nämna några utmaningar för en blivande facklig förtroendevald. Att dåvarande fackförbundet Metall hade visionen om – Det Goda Arbetet – visste jag inte då, men det skulle efter fackliga studier bli en ledstjärna för den fackklubb som jag fick förtroendet att verka i som ledamot i styrelsen i början av 2000-talet. Så började min fackliga kamp och som också är anledningen till att jag står här idag som nyvald IF Metallordförande i det bolag och den fackklubb som har sin födelse idag – just denna dag -på arbetarerörelsens högtidsdag 1 Maj med namnet IF Metall Indexator Rotator System. Jag har bara ett löfte till IF Metalls medlemmar på min arbetsplats, det är att göra mitt bästa i alla givna situationer och försöka motsvara det förtroende som ni så fint gett mig till låns. Tillsammans gör
vi det omöjliga möjligt.
Arbetets söner och döttrar
Min politiska kamp startade i arbetarekommunens nomineringstid inför valet 2002. Jag fick frågan från en annan facklig kämpe inom Kommunal, Thomas Hedman om att ställa upp på att vara med på fullmäktigelistan. Jag var tveksam men accepterade med motkravet att hamna långt ner på listan och det visade sig i konkurrensen vara fullt möjligt. På hörsägen fick jag glädjande nog höra att jag hamnade på sista plats nr 31 längst ner på baksidan av valsedeln. Det var i dessa nomineringstider som jag betalade min första medlemsavgift i partiet och min politiska kamp inleddes. Idag är det kommunen och till viss del länet som är arenan för mitt politiska arbete. Det som kanske påverkat mig mest var den ordinarie Jobbkongressen 2009 som jag var ombud på. Det var en fantastisk möjlighet att tillsammans med andra partivänner från länet forma och ta beslut över den Socialdemokratiska politiken och de riktlinjer som fortfarande gäller fram till nästa kongress.
Arbetets döttrar och söner
Jag har talat om den fackliga kampen. Jag har talat om den politiska kampen. När vårt parti, det Socialdemokratiska arbetarepartiet bildades 1889 fanns det bara en kamp. Kampen. Den tidens omfattning och innehåll i arbetet tog ifrån arbetarna det vi alla idag är vana vid. Om de ens hade ett arbete på den tiden. Det var långt ifrån Ingen självklarhet med ordnade former som idag med kollektivavtal med en nedre gräns för lägsta lön och en nedre gräns för våra övriga villkor på arbetsmarknaden. Det finaste jag kan hedra dessa förkämpar med – som slagits för våra villkor idag – är min fulla insikt om att cirkeln har slutit sig för mig. Det finns bara en kamp. Kampen.
Arbetets söner och döttrar
Mitt första möte med vår partiordförande och Sveriges nästa statsminister Stefan Löfven var på en Metallträff i Umeå 2002. Han var nyvald vice ordförande i gamla Metall och skulle inför avtalsrörelsen träffa en inbjuden grupp metallare för att lyssna in vad som medlemmarna tyckte var viktigt. Han ställde frågor och vi på mötet svarade. Jag minns att jag fick en fråga av Stefan hur jag ville att min arbetsplats skulle se ut. Ung och visionär så målade jag upp en bild som ingen kanske kunde föreställa sig hur bra en arbetsplats kunde vara. Jag avslutade med att kraftfullt stampa ner foten under bordet vi satt runt för att markera att det var en arbetsplats som när man klev in i definitivt var i klass med metalls vision av det goda arbetet. Mötet bröt upp men en av ombudsmännen stannade till vid mig och frågade mig, den unga killen, om jag visste vem som jag just träffat. Ja, Metalls vice ordförande svarade jag. Mer än så svarade ombudsmannen, det där är troligen Metalls nästa ordförande och Stefan tog mig vid sidan och sa att du hade gjort intryck på honom, att han gärna ville följa din utveckling. Då funderade jag inte så mycket på det korta samtalet. Nu är jag glad att få följa hans utveckling och tillsammans med er bära honom fram till en valseger 2014. För våra ungdomars, för våra gamla, för vår gemensamma framtids skull. För en Socialdemokratiskt ledd regering! Som leds av Stefan Löfven.
Arbetets döttrar och söner
25 år efter att Olof Palme och Gunnar Sträng deltog i 50-årsminnet i Lunde så var jag och några kamrater från Vindelns arbetarekommun och deltog i demonstartionståget 2006 och i den ceremoni som arrangerades till minne av 75-årsdagen av skotten. Jag glömmer aldrig när vi stod där i tåget och småpratade med människor från stora delar av Sverige. Vi var ca 3000 personer som gick i tåget och som samlats för att minnas de fem som miste sina liv för något de starkt trodde på. -Ett bättre liv och ett bättre arbetsliv. LO:s Wanja Lundby Wedin var där. IF Metalls nyvalda ordförande Stefan Löfven var där. Stefan gick lite före bredvid oss i tåget, fina jackor sa han till oss när han såg våra nya jackor med förbundets nya logga. Musikkåren spelade och jag har aldrig tidigare gått i ett så stort tåg. Det kändes som jag var odödlig. Odödlig ända fram tills vi passerade minnesmärket från 1981. Där stod det, om jag minns rätt, att ca 20 000 människor hade gått i det tåget 1981, den gången Olof Palme var med. Var är de nu flög tanken som en kall kår genom min kropp när det klarnade för mig att många, kanske de flesta som var med 1931 och minns, inte längre är ibland oss. Jag tänker på min två-åriga dotter Gerda som på 100-årsdagen 2031 är 21 år och kanske följer sin pappa för att gå i minneståget. Vilka kommer att gå med oss? Finns välfärdssamhället kvar efter högeralliansens härjningar i början av detta seklet? Är det tillåtet att skjuta arbetare 2031?
Arbetets söner och döttrar
Sista gången jag träffade Stefan stod jag vid min maskin på min arbetsplats. Det bara några månader innan han valdes till vår partiordförande. Delegationen med företagsägare, ledning och några av våra lokala fackrepresentanter gick genom verkstan med media i hasorna. Stefan leddes fram till mig av fackombudet. En tillfällighet – nej. Stefan frågade hur det var att arbeta här. Jag svarade ungefär som i min vision den gången för 10 år sedan då vi träffades för första gången. Att på de områden jag räknade upp så var det det en bra eller mycket bra arbetsgivare. Jag gjorde en konstpaus och vred min blick mot företagets ledning och ägarna, de såg uppriktig sagt nervös ut över min närvaro trots att jag just sagt, möjligen lite överdrivet hur bra det var på min arbetsplats. Efter någon sekunds väntan på Stefans reaktion över mitt svar på hans fråga så sa jag med lite myndig röst till fackordföranden – Ska du inte fråga om det finns något som är negativt här? Stefan skrattadetill lite lätt, det gjorde inte ägarna och företagsledningen. Vad är negativt här frågade Stefan på min uppmaning. Fördelningen av resultatet av det gemensamma arbetet. Den är inte rättvis. De har dragit in bonusen. Stefan vred på sitt huvud och frågade VD om det funnits en bonus. VD svarar att det gjort det och att ledningen ska titta på det igen. Stefan tackade för samtalet och fortsatte sin rundvandring.
Arbetets döttrar och söner
Avslutningsvis kamrater. Historien upprepar sig. Vi påminner oss tillsammans om varför det är så viktigt att vi demonstrerar idag. Vi demonstrerar för att vi kan, för att vi får och för att påverka vår omgivning till det bättre. För en bättre värld. För demokrati och för frihet. Socialdemokratisk frihet att utvecklas tillsammans oavsett tjocklek på plånbok, kön, etnicitet eller sexuell läggning för det är inte det yttre, det inre eller det man bär med sig som ska begränsa eller ge fördelar i det samhälle vi Socialdemokrater eftersträvar och tror på.
Ensam är inte stark. Tillsammans är vi som starkast. Och till valet 2014 ska vi vara som störst. Vi ska bära fram vår partiordförande, steg för steg de två år som är kvar av borgerligt styre. Det finns en bättre värld! Vi ska forma den tillsammans!
Arbetets söner och döttrar!
Nu vinner vi valet 2014!
Dan Oskarsson
Ordf. IF Metallklubben Indexator Rotator System
.jpg)
Senaste kommentarerna