Ibland sticker min hjärna iväg i alla möjliga riktningar som jag inte kan motivera eller själv ens förstå. Kanske fungerar alla människor så. Det är för övrigt en fråga som ibland dyker upp i mitt huvud och som jag kan fundera på i timtal. ”Undrar om alla är lika knasiga som jag? Hur fan hade det sett ut?”. Hur som helst. Igår när jag var ute på min dagliga lunchpromenad så fick jag en tanke i huvudet. Tanken handlade om människors livsval. Om vilka jobb man väljer att ägna sig åt. Och varför någon människa i världen väljer att ägna sig åt fönsterputsning.

Funderingen dök upp då jag promenerade förbi ett stort kontorskomplex inne i stan. På en ställning säkert 20 meter upp stod en kille och en tjej och jobbade. De hade gjort sitt val av yrke. De sysslade med fönsterputsning på en höjd som garanterat dödar dem om de trampar fel. Okej, för att inte riskera att trampa på några fönsterputsarfötter så väljer jag nu att berätta om de två främsta anledningarna till att jag aldrig skulle välja detta yrke.

1. Höjden

Som sagt, varför väljer man att arbeta på en höjd där man varje dag riskerar att falla mot sin grav? Jag är förvisso väldigt höjdrädd, så nog är jag partisk i detta. Men herregud! Jag fick handsvett bara av att stå på marken och se dem arbeta där uppe. En liten vindpust bara, och sedan.

Bonusfråga: Är det någon som vet om de som sysslar med fönsterputsning har säkerhetslinor på sig när de jobbar? De måste de väl ändå ha?

2. Vädret

Ja, jag vet att många människor trivs bäst med att arbeta utomhus. Jag vet att det finns tider då utomhusjobb i Sverige är underbart och därför att föredra framför ett varmt kontor. Ja, jag förstår att fönsterputsning för en icke-höjdrädd kan vara just det. Men hur gör man resten av året? I snöblask och snålblåst. Då måste det väl ändå vara problematiskt? Fönsterputsning borde väl ändå rimligtvis ske lika ofta inomhus som utomhus. Eftersom fönstret har två sidor, menar jag.

Ni kanske tror att detta inlägg uttrycker ett slags hat mot människor som arbetar med fönsterputsning? Ingenting är längre ifrån sanningen! Jag är snarare väldigt tacksam att människor som är långt mycket modigare än jag själv vågar ta sig upp på de där ställningarna. Vågar putsa höjd och väder till trots för att se till att vi kontorsråttor får en trevligare och mindre grumlig värld att titta ut på.

Så avslutningsvis vill jag säga: Länge leve de som putsar våra fönster!

Länge leve fönsterputsning!