Karriärval skiljer sig onekligen från person till person. Detta är en sak som jag faktiskt ägnar ganska mycket tid åt att tänka på. Små och till synes obetydliga skeenden i livet kan göra att man styrs in på en helt ny bana. En bana som förändrar allt. Som får en att kanske byta stad, tillvaro, och bryta gamla kontakter och inleda nya. DET gillar jag!

Jag själv är verksam inom kommunikation av olika slag. Jag skriver texter och utbildar andra i hur man blir en bra kommunikatör. Detta var ingen självklar bana, särskilt inte med tanke på vilken väg som var trampad för mig i familjen. Min pappa arbetar nämligen med markiser i Stockholm. Ett yrke som han har sysslat med i över 40 års tid. Innan pappa började arbeta med markiser i Stockholm så var det hans far som skötte affärerna. Så ja, företaget har gått i arv i flera generationer. Egentligen borde det ha varit jag som tog över. Detta eftersom jag var äldst av alla barn och traditionen sa att det var den äldste som skulle ta över. Men jag valde att abdikera. ”Inga markiser i Stockholm för mig” gjorde jag klart. Min lillebror, som länge varit intresserad av att ta över verksamheten blev förstås stormförtjust. Han gör ett bra jobb.

Jag är familjens svarta får, och det blev jag för att jag valde att inte arbeta med markiser i Stockholm. Nå ja, nu överdriver jag litegrann för komisk effekt. Jag är inte ett svart får i den bemärkelse att jag är utstött, inte alls. Nog för att min familj brinner och alltid har brunnit för sina markiser i Stockholm. Men det är inte någon sekt, bara ett helt vanligt familjeföretag som försöker överleva i en samtid av ökande konkurrens.

De flesta av er som läser den här bloggen gör det säkert på grund av mitt engagemang inom kommunikation. Ni kanske tänker att det borde ha varit ett självklart beslut att satsa på kommunikation snarare än markiser i Stockholm. Men faktum är att det var knivigt att välja ett tag. Min hjärna sa att kommunikation och text var områden som jag behärskade väl, men mitt hjärta sa annat. Vår familj har trots allt prytt butiker, restauranger, kiosker och villor i Stockholm med markiser i många år. Nästa gång ni går ute på stan, föreställ er att det inte hade funnits några markiser installerade i någon byggnad.

Hur roligt hade det varit?