darinkarlsson

Tiden i budbil

Det var en period i livet då jag sysslade med något som är så långt ifrån mina andra jobb som man kan komma. När jag var mellan 22 och 24 körde jag budbil. Visst låter det otänkbart? Visst låter det otänkbart med tanke på alla de gånger jag skrivit om hur dålig bilförare jag är. Hur sällan jag kör bil och så vidare. Men så var det, jag körde budbil i nästan 2 års tid, och vet ni vad: Jag kan faktiskt sakna den här tiden mycket.

 

Detta kommer att bli ett inlägg som ni varken önskat eller kunnat ana skulle ske. Jag kommer att beskriva de största fördelarna med att köra budbil som yrke.

 

Det är roligt och meditativt att köra budbil

 

Ja, eller jag kan ju egentligen stoppa vid att det är roligt att köra. Jag uppskattar det. Själva körandet i sig i all ära, men den meditativa aspekten av det är oslagbar. Detta fick jag uppleva på regelbunden basis när jag körde budbil. Jag satte mig i min bil tidigt på morgonen, ofta runt 7, och där skulle jag sedan sitta. Jag lyssnade på radio ibland. Ibland lyssnade jag igenom något album jag varit nyfiken på. Ofta satt jag bara där, i min budbil, och filosoferade medan jag rullade fram längs gatorna. Jag är övertygad om att denna period var bra för mitt välbefinnande. Jag fick chans att bearbeta mina tankar under hela arbetsdagen.

 

Jag fick en inblick i människors liv

 

På ett icke-stalkerlikt sätt alltså. Människor tenderar att vara väldigt glada och tacksamma när de får sina paket. Ja, oftast i alla fall. När man kör budbil så får ett litet kikhål in i folks vardag. Detta uppskattade jag starkt. Jag fick chansen att se och hälsa på många olika människor. Tiden i budbilen gjorde att jag kände att jag fick lite större förståelse för människor, hur knasigt det kanske än låter.

 

Jag lärde mig mer om mig själv när jag körde budbil

 

Detta är inte helt fristående från den första punkten, men den förtjänar en egen. Detta är kopplat till vad jag sa om att få tid att reflektera. Det var det jag gjorde när jag körde budbil. Jag reflekterade och vände och vred på tankar i nästan 2 års tid. Det var där och då som jag kom underfund med vad jag ville göra med livet. Vad jag ville studera och vem jag ville vara. Det var fina och viktiga insikter, och jag har tiden i budbil att tacka för dem.

 

På återhörande snart, mina vänner!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.