Jag tackar för de fina reaktionerna efter förra veckans inlägg. Ellen mår betydligt bättre och är hemma igen, så saker och ting börjar kännas som vanligt. Det betyder verkligen mycket att ni skriver de fina saker som ni har gjort. Det kan låta som något man bara säger men jag menar det. Tack för det.

Nu tänkte jag, efter allt som hänt, att jag ska återgå till det vanliga. Det finns fortfarande obesvarade frågor kring det ämne jag senast skrev om: Målare i Stockholm. Jag drog den korta versionen av historien förut men jag ska ge en återblick till er som missat:

När jag var 20 år så flyttade jag till Stockholm och började arbeta som målare. Det var högst oplanerat. Jag hade gått arbetslös i några månader hemma i min hemstad. Det fanns inga jobb. Ja, förutsatt att man inte skulle börja jobba i fabriken då förstås. Det ville inte jag. Faktum är att det nog inte fanns något jag ville mindre. Målare i Stockholm blev det av en slump. Det var en kompis storebrorsa som hade flyttat ner. Han hade faktiskt flyttat till Stockholm och blivit just målare. Det var honom jag sökte upp. Jag hade inte riktigt någon nära relation med honom alls men jag sträckte ut en hand. Jag ville också bli målare i Stockholm och jag kunde behöva hans hjälp.

Jag fick hjälpen och blev målare i Stockholm. Det var början på något stort. Och nu är det så, kära läsare, att det tycks komma in en del frågor om saken. Det tycks som något väldigt förvånande att jag har jobbat inom den branschen. Jag kan förstå det. Det jag gör idag är ju ganska långt ifrån mitt yrke som målare i Stockholm, även om jag stannat i staden.

Jag dunkar igenom några frågor och kör vidare på samma spår nästa vecka:

När var du målare i Stockholm?

Jag fick faktiskt gå tillbaka i mobilen för att spåra när detta var. Jag är nämligen fullkomligt datum- och årsblind. Det måste ha varit 2007 till 2011 som jag var målare i Stockholm. 2011, för tio år sedan, började jag i alla fall att plugga. Det gjorde jag direkt då jag sagt upp mig.

Skulle du kunna jobba som målare i Stockholm igen?

Jag tycker att var sak har sin tid. Det var en rolig tid men jag känner att jag är förbi det. Dessutom skulle min rygg nog inte tåla det stryk den fick i arbetet. Nej, jag tror inte att jag skulle vilja vara målare i Stockholm.