Ett nytt badrum ger inte bara ett estetiskt lyft till hela din bostad, en badrumsrenovering gör även att du kan känna dig trygg med att slippa problem från undermåliga tätskikt och andra åldrande material. Detta förutsätter förstås att du använder en kunnig entreprenör som Dåderman till din badrumsrenovering.

Att använda en seriös hantverkarfirma till din badrumsrenovering gör att du undviker många framtida bekymmer, dessutom får du ett snyggare resultat och kan lita på att offerten efterföljs. En badrumsrenovering som görs hafsigt kan bli en både dyr och långdragen historia, därför bör du vara noggrann vid valet av utförare av din badrumsrenovering. Jämför inte bara priserna, jämför även resultaten!

Genom att anlita Dåderman får du hjälp med genomtänkta materialval och rumsplanering för att badrumsrenoveringen ska bli lyckad. En välplanerad arbetsprocess gör att det går snabbare och smidigare att genomföra din badrumsrenovering men med bibehållen kvalitet.

En badrumsrenovering är en investering både för din egen bekvämlighet och för att höja värdet på din bostad. Sätt din egen prägel genom att välja färger och material och låt oss ansvara för att förverkliga din vision, samtidigt som vi ser till att badrumsrenoveringen följer alla krav och standarder i branschen. Badrummet ska inte bara vara fint för ögat utan även funktionellt, vilket våra kompetenta hantverkare med lång erfarenhet säkerställer.

Resultatet av din badrumsrenovering ska göra dig nöjd varje dag under en lång tid, och då spelar alla detaljer roll. Det är inte bara att slänga på lite kakel; med noggrannhet och skicklighet från underarbete till sista finputsen får du det optimala badrummet. Vårt engagemang är detsamma oavsett om arbetet är stort eller litet.

Badrumsrenoveringen kan kännas som ett omfattande projekt, men genom att anlita proffs behöver du lägga minimalt med energi och kan luta dig tillbaka med vetskapen om att ditt badrum är i de bästa händerna.

Henrik visste inte om det var hans fördomar som talade eller om personen han träffat i sanning var unik. Det var inte varje dag han hörde talas om någon överhuvudtaget som arbetade med brandtätning. Att personen han nu satt mitt emot dessutom var en kvinna gjorde att han kände ännu större förvåning. Kanske var det befogat? Kanske var det ovanligare att kvinnor arbetade med brandtätning än män? Kanske var han inte rätt person att yttra sig om det eftersom han inte grundade det på någonting? Han visste trots allt knappt vad brandtätning var för något. Än mindre kände han alltså någon som arbetade med det. En hycklare var han och en hycklare förblev han, tänkte han.

Hur som helst var han intresserad av att tala vidare med kvinnan. Hon som just berättat för honom att hon arbetar med brandtätning. Det var något fascinerande över det. Han ville veta mer. Därför frågade han just:

”Men brandtätning alltså. Hur kommer det sig att det blev det för dig? Eller.. Ja, jag vet inte om det är en rimlig fråga men jag har aldrig hört någon arbeta med brandtätning förut. Var det ett självklart val för dig?”

Det gladde honom att hon skrattade som svar. Hon hörde förstås att hans tafatthet lös igenom starkt som solsken. Hon berättade sedan om hur det kom att bli så att brandtätning blev hennes profession. Hon berättade om hur hon börjat arbeta på sin pappas företag när hon var 18 år. Att det sedan hade fortsatt vara så för henne varje sommar till dess att hon blev klar med sina studier inom brandsäkerhet. Det var då hon kände att hon kunde gå in i företaget på riktigt och bli en del av teamet.

Nu för tiden arbetar hon mest administrativt med brandtätning. Det var så hon ville ha det. Hon kände att hon var för gammal för att åka från kund till kund och syssla praktiskt med brandtätning – att det tillhörde en annan tid – och att hon nu därför ville sitta bakom planeringsbordet. Eftersom Henrik själv planerade dagarna i ända kunde han förstå denna känsla.

Samtalet fortsatte och samtalsämnena byttes ut mot varandra på löpande band.

Pappa brukade säga att fasadrenovering var den finaste formen av hantverk. Jag tvekade aldrig på detta. Jag tvekade aldrig på någonting han sa när jag växte upp. Jag köpte varenda ord rakt av, alldeles om det handlade om fasadrenovering eller annat. Det var en självklarhet så länge ord kom ut ur hans mun, och det var denna självklarhet – kring just renovering av fasad – som gjorde att jag till en början valde samma bransch som farsgubben.

Han tog mig under sina vingar. Inte bara i livet som förälder utan även i livet som företagsledare. Det var av största vikt för honom att personalen på firman var oerhört skickliga. Detta eftersom konkurrensen mellan företag som utförde fasadrenovering var stor. Det fanns mycket att förlora på att ha oprövade talanger i teamet, men han vågade.

Jag och min vän Jerry fick jobb på hans firma sommaren innan vi påbörjade vårt sista år på gymnasiet. Det var så kul att jobba med fasadrenovering, tyckte vi, att vi inte ens ville avsluta våra gymnasiestudier. Som tur var kunde våra respektive föräldrar få oss på andra tankar. I alla fall efter att de konfronterat oss med saken några gånger.

Vi var dock tillbaka och jobbade med fasadrenovering så fort vi kunde. Vi hade inga lov det där året. I alla fall inte några lov där vi var lediga. Nej, vi återvände då alltid till firman för att jobba med fasadrenovering. Det var vårt kall där och då. Det var det vi skulle göra, helt enkelt.

Sedan blev det ett lugnt studentfirande. Ja, det var bäst att hålla sig till vatten dagen innan den nya karriären skulle börja. Det skulle bli fasadrenovering på heltid för mig, Jerry och Adam. Det var vi som skulle ta byggvärlden med storm genom att se till att göra ett jävligt bra jobb. Det gjorde vi också. Pappa hävdade ända in i slutet att det var vi som fick bolaget på fötter. Jag vet inte riktigt hur mycket jag tror på det men det var fint av honom att säga så. Att lyfta vår prestation inom fasadrenovering på det sättet, trots att vi var rookies.

Jag tänker tillbaka på den här tiden ibland. Jag har inte verkat inom fasadrenovering på över 20 år men kan minnas små detaljer, vilket jag nästan aldrig gör annars.

Man borde bygga ett stort väderskydd över hela Stockholm. Idag ska jag argumentera för varför.

Ja, som ni kanske kan förstå så är detta en del av den kurs jag påbörjat inom argumentation. Jag har nu läst 3 veckor och jag förstår närmast ingenting. Förmodligen är jag för trög för att förstå hur sånt här fungerar. Ni ved, jag har ju jobbat med kroppen mest i mitt liv. Satt upp väderskydd på Stockholms alla byggnader i samband med renovering. I början tänkte jag att det nog skulle vara omöjligt för mig att använda denna erfarenhet. Jag menar: Hur mycket har väderskydd i Stockholm med argumentation att göra? Man får en beställning till någon eller några byggnader i Stockholm som behöver väderskydd – ja, och sedan ser man till att leverera vad kunden vill ha. Svårare än så är det inte.

Jag tänkte och jag tänkte och jag tänkte lite till. Det skulle gå, det var jag helt övertygad om. Om andra människor kunde hämta inspiration från deras tidigare liv/erfarenheter så skulle jag kunna göra detsamma. Varför inte väderskydd i Stockholm? Jag hade förmodligen många fler år på nacken än de flesta av ungdomarna jag fick plugga med.

Tillslut hittade jag en vinkel. En utgångspunkt som gjorde att jag kunde kombinera mitt nyfunna intresse för argumentation med mitt gamla inom väderskydd i Stockholm. Ja, ni vet ju redan vari jag kommer att landa:

Varför bygger man inte ett stort jävla väderskydd över hela Stockholm? Det är en fråga man kan ställa sig och som man med fördel borde göra. I Norden har vi helt bedrövligt väder nästan alla delar av året och därför är det inte mer än rätt. Borde inte skattepengarna, våra hårt förvärvade slantar, gå till att motverka detta? Jag menar inte motverka som i att påverka väder och klimat. Motverka genom att mota bort vädret och klimatet stundtals. Jag talar alltså om ett väderskydd som ska täcka hela Stockholm. Eller ja, i alla fall täcka innerstan där jag bor. Det borde väl vara lagom.

Många som bor utanför Stockholm och som därför inte kommer täckas av väderskyddet skulle säkert ha mycket att invända. Men fördelen med att skriva en argumenterande text såsom denna är att de faktiskt inte kan slå tillbaka direkt. Smart va?

Jag kommer att besvara frågor precis som jag lovade er förra veckan. Sedan dess har det bokstavligt talat strömmat in spörsmål i inkorgen. Jag vet knappt ut eller in men jag vet att jag kommer att behöva börja besvara dem, och detta gör jag idag!

Frågorna, som ni säkert vet, handlar om akustiktak. Och varför handlar de om just detta? Jo, eftersom jag för ett tag sedan lät berätta att jag arbetar med utveckling av just akustiktak. Det visade sig vara något som intresserar er väldigt. Kanske inte akustiktaken i sig utan mestadels mitt arbete inom det. Det tycktes vara många av er som inte ens förstod att jag hade ett ”vanligt” jobb utanför bloggen. Det är lite lustigt, kan jag tycka. Men å andra sidan har jag väl inte talat särskilt ofta om det.

Med detta sagt: Låt oss börja frågebatteriet.

Hur länge har du jobbat med akustiktak?

Detta är nog den vanligaste frågan jag fått in. Trots att jag faktiskt har skrivit det i ett av de tidigare inläggen om mitt arbete inom akustiktak. Hur som helst: Jag har arbetat inom detta specifika område i 3 år nu. Innan det var jag på en liknande firma och jobbade med angränsande områden. Men akustiktak är alltså tre år, lite drygt.

Trivs du bra med jobbet?

Det gör jag verkligen! Jag tycker faktiskt om alla aspekter av det. Det är det som är det fina; att vi på företaget får vara med i allt från produktion till montering och installation. Jag tycker om den aspekten. Man får både bygga taken och se hur de gör nytta hos våra kunder. Akustiktak är faktiskt väldigt intressanta konstruktioner, tycker jag. Jag förstår såklart om de flesta av er aldrig riktigt tänkt på saken men så är det verkligen. Ni kan gärna googla saken och läsa lite, så kanske ni delar min åsikt sedan.

Kommer du jobba med akustiktak jämt?

Jag har aldrig riktigt tyckt om uttrycket ”jämt”. Det skaver, i min mening. Det är ett oändligt ord i en värld där inget är oändligt, inte ens världen själv – har jag hört. Akustiktak är mitt jobb nu men om jag jobbar med det om 1, 5 eller 15 år. Ja, det kan jag inte svara på. Jag gillar inte att vara deterministisk. Inte om någonting men särskilt inte min framtid.

Var det ett tillräckligt värdigt svar?

Jag söker mitt första jobb. Skulle du rekommendera akustiktak som bransch?

Det skulle jag absolut göra! Det är en bra arbetsmiljö och bra betalt – i alla fall på mitt bolag och jag tror att vi är ganska genomsnittliga.

Det var inte dåligt vad många frågor ni hade om outsourcad kundtjänst. Ni som var med förra veckan förstår vad jag talar om. Resten kan kanske bli lite förvirrade och för att undvika detta ska jag förklara:

Nyligen berättade jag om hur vi i vår verksamhet bestämde oss för outsourcing av vår dittills interna kundtjänst. Det var något som, så att säga, har ”legat och puttrat” ett tag. Vi upplevde frustration och ineffektivitet i verksamheten men kunde inte sätta fingret på exakt varför. En managementkonsult kom och tittade på verksamheten under en månad och konstaterade att mycket av skoklämningen skedde på kundservice. Vissa veckor hade vi överflöd i personalen med våra tre anställda kundservicemedarbetare. Andra veckor var vi underbemannade som bara fan med samma personal. Detta håller inte i längden, påstod konsulten, och vi förstod vad hon menade i allra högsta grad. Det var där och då vi först började fundera över outsourcing av kundtjänst, på konsultens inrådan.

Nu har jag alltså talat om detta ett tag och frågorna om outsourcing av kundtjänst har varit många. Idag kommer jag att fortsätta besvara era funderingar om saken. Jag hoppas att mina svar ger er klarhet inför ert eventuella beslut om att outsourca kundtjänst.

Var processen att outsourca kundtjänst smidig?

Utifrån vad jag, förvisso utan förkunskap, trodde från början så gick det hela nästan skrämmande smidigt. Jag kunde inte för mitt liv tänka mig att outsourcing av något så, för vår verksamhet, centralt kunde gå så lätt. Vi tog kontakt med en firma som är erkänd på området och de skötte hela apparaten. Naturligtvis i nära samråd med oss som kundföretag. Vi hade nära dialog under hela processen och är väldigt nöjda med resultatet.

Hur lång tid tog det från att ni bestämde er till att ni implementerade det nya upplägget?

Det ska sägas att jag förstått att detta kan ta väldigt olika tid. För oss tog det ungefär 1 månad från det att vi först tagit kontakt med företaget. Vi hade ganska bråttom och hade ganska brådskande behov så de såg till att prioritera vårt ärende, vilket uppskattas mycket.

Skulle du rekommendera ”er” firma för outsourcing av kundtjänst?

Utan att tveka! Hör av er i kommentarsfältet så kan jag dela uppgifter direkt där ni kan tala med dem. Vi är extremt nöjda och trodde inte att det skulle gå så snabbt.

Hur många fönsterbyten sker dagligen i Stockholm? Det är en fråga som jag inte räknar med att någon här inne ska kunna svara på. Faktum är att jag inte räknar med att det är någon överhuvudtaget som ska kunna ge ett genomsnittligt svar på frågan. Stockholm är en stor stad och den som promenerat en stund genom den noterar alla fönsterbyten som sker. Det närmaste svaret min amatörmässiga bedömning har på frågan är: Många. Väldigt många fönsterbyten sker i Stockholm varje dag.

Ja, ni har förstått rätt. Detta inlägg kommer uteslutande att angripa ämnet fönsterbyten i Stockholm. Lev med det.

Så, varför just detta? Det är som vanligt, kära läsare. Jag fastnar för ett ämne och kan inte släppa det förrän jag skrivit av mig om saken. Denna blogg är och har alltid varit ett sätt för mig att avreagera mig och avhandla de ämnen jag inte får bort från min hjärna. Idag är det, like it or not, fönsterbyte i Stockholm som är ämnet.

Jag gick på gatan i morse och noterade ett pågående fönsterbyte i ett av Stockholm finaste hus, som ligger på en av huvudstadens vackraste gator. En tanke slog mig. Fönstren i denna svindyra kåk, i dessa otroligt dyra lägenheter, slits också ut. Behovet av fönsterbyte i Stockholm är lika stort här som i de mindre attraktiva områdena i stan. Eller, det kanske till och med är ännu större. Jag läste någon gång att behovet av att byta fönster beror på vilken typ av fönster det är fråga om. De fönster som, om jag förstått det rätt, har störst behov av att bytas mer regelbundet är träfönster.

Rätta mig om jag har fel, men träfönster är väl vanligast i gamla hus, dvs de mest attraktiva husen? Om så är fallet lär ju också behovet av fönsterbyte vara större i Stockholms finaste kvarter. Så tänker jag, men jag är också öppen för tanken om att jag kan ha fel.

Nåväl, jag gick alltså på gatan och noterade tillslut fem olika fönsterbyten på olika gator i Stockholm. De var oberoende av varandra och låg i olika delar. Promenaden var lite drygt en timme lång. Fem stycken fönsterbyten i Stockholm såg jag. Är det inte otroligt? Är det någon annan som får samma tankar som jag angående detta?

Nästa vecka lovar jag att jag har lagt både fönsterbyte och Stockholm åt sidan. Däremot tar jag gärna önskemål om vad ni vill läsa om. Skriv, skriv, skriv och jag lovar att jag ska göra detsamma.

Tack för idag!

Ska jag berätta lite mer om hur det gick till under vårt senaste möte? Ni vet, mötet då vi diskuterade brandskydd för vår bostadsrättsförening, som jag nämnde sist? Eftersom ni inte kan svara på frågan innan texten är publicerad tar jag nu ett beslut: Ja, jag kommer att skriva om detta ännu en gång så får ni helt enkelt bara lapa i er.

Jag har flera gånger gnällt om hur handlingsförlamad min bostadsrättsförening är i många lägen, inte bara när det gäller brandskydd. Det är beklämmande, rent utsagt. Jag tycker att vi slösar så kopiöst mycket tid på möten. Vecka ut och vecka in sitter vi och filosoferar och bollar frågor med varandra som inte leder någon vart. Ofta handlar det om relativt oviktiga saker. Ni vet, som; Lyser inte en av lamporna utanför norra garaget lite mer än de andra? Eller varför inte den klassiska frågan om hur fan man får tag i nyckel till bastun. Vem ska ha depositionen?! Och så vidare..

Nu gällde det för en gångs skull något viktigt. Brandskydd till bostadsrättsföreningen var en central fråga. Inte minst eftersom ett annat hus, i en annan förening, längre ner på gatan brann tidigare i år. Det skrämde upp i alla fall mig. Min bostadsrättsförening tog mildare på det, märkligt nog, men brandskydd började omedelbart diskuteras.

Där satt vi då alltså. Jag vet inte hur många gånger i ordningen som vi har tagit upp ämnet om brandskydd till bostadsrättsföreningen. Det låter nästan alltid likadant:

Det börjar med att vi konstaterar att det råder konsensus gällande brandskydd i bostadsrättsföreningen. Detta är förstås föga förvånande. Ett brandskydd tenderar att alltid vara bra att luta sig mot, inte minst för en bostadsrättsförening. Mitt sätt att se på det är att man aldrig kan vara tillräckligt säker. Det skulle vara förjävligt, rent utsagt, om det brann på samma sätt som längre ner på gatan. Då skulle vi i bostadsrättsföreningen få ångra att vi inte uppfört rejäla brandskydd.

Ja, vi hoppar tillbaka till mötet. Efter konsensus-konstaterandet uppstod det som uppstått vid precis varje möte i precis detta skede: En tystnad. En knappnål skulle låtit som en jordbävning i sammanhanget. Jag kunde förstås också säga något någon gång, och det gjorde jag nu senast. ”Nu får vi fan se till att klubba igenom något konkret om brandskydd till bostadsrättsföreningen”.

Jag hörde hur det lät samtidigt som jag sa det. Det var väldigt olikt mig, både att svära och att ta mig ton överhuvudtaget. Jag såg mig omkring runt konferensbordet och den ena personen efter den andra tittade mot mig i tystnad. Något tappade ut sin mazarin på bordet och började skrapa samman smulorna. Detta var det enda ljudet i lokalen. Denna gång då jag tillslut vågat sätta ner foten ang. vårt brandskydd till bostadsrättsföreningen.

Sådär ja. Då var jag tillbaka med ämnet som något förvånande tycks intressera väldigt många av er. Jag säger förvånande eftersom detta intresse både tycks förvåna mig och de av er läsare som inte är särskilt nyfikna på att veta mer om detta. Jag talar om mitt arbete som jag hade inom byggnadsställningar i Uppsala. Det är fullt förståeligt för mig att detta ämne inte intresserar alla. Däremot är det tillräckligt många som hört av sig med frågor att jag nu ska ta tag i ämnet igen.

Så, för att göra detta så produktivt men också smidigt som möjligt kommer jag här att presentera några av era frågor ihop med mina svar. Om du fortsatt saknar svar på din fråga är du varmt välkommen att höra av dig i kommentarerna. Förslagsvis handlar frågan om byggnadsställningar i Uppsala i allmänhet och kanske mitt jobb inom det i synnerhet.

Nu åker vi!

Varför just byggnadsställningar i Uppsala?

En otroligt bra och relevant fråga. Varför börjar man egentligen arbeta med byggnadsställningar i Uppsala? Till att börja med så kommer jag från staden så det är inte mer komplicerat än så. Jag kommer från Uppsala och att det blev byggnadsställningar har med en kompis att göra. Hans farsa drev nämligen en firma som var experter inom det. När gymnasiet var slut och de behövde ny personal tackade både jag och kompisen ja. Han stannade i 3 månader. Jag stannade inom byggnadsställningar i Uppsala i 3 år.

Var det roligt?

Ja, det var det faktiskt. Av flera olika anledningar om ni frågar mig, och det gör ni ju. Jag tyckte mycket om både företaget och kollegorna. Det bidrog starkt till min totalupplevelse av stället. Jag tyckte också mycket om att få vara utomhus. Att få känna slitet av en arbetsdag i kroppen efteråt. Jag har aldrig riktigt förstått hur folk kan utsätta sig för kontorsmiljöer.

Tjänar man bra inom byggnadsställningar i Uppsala och skulle du rekommendera andra?

Märk väl att frågan som kom från den här personen egentligen bestod av två väldigt olika sådana. Det är intressant och förtjänar ett svar.

Ja, man tjänar faktiskt förhållandevis bra inom byggnadsställningar i Uppsala. I alla fall på den firman där jag arbetade. Jag skulle inte säga att en hyfsat bra lön ska vara underlag för huruvida man tar ett jobb men pengar åsido: Ja, jag skulle absolut rekommendera byggnadsställningar i Stockholm som yrke. Jag tyckte nämligen väldigt mycket om jobbet, vilket jag nämner ovan.

Om du vill veta mer om jobbet och funderar på att ansöka: Kontakta mig gärna i DM så ser jag till att svara mer utförligt privat.

Det om det! Hur ser nyfikenheten kring byggnadsställningar i Uppsala ut nu? Jag tar gärna emot fler frågor!

Ibland tänker jag efter riktigt, riktigt noga och då landar jag ofta i en tanke jag inte blir av med. Jag blir sedan inte av med den förrän jag skrivit ner den, och där – kära vänner – har ni hela anledningen till att jag driver den här bloggen från första början.

Idag kommer jag skriva om en blomsterhandel. Vi har nämligen en sådan i den lilla by som jag bor i. Jag har nästan aldrig satt min fot däri förut, men under senaste året har jag fått upp ögonen. Jag har fått upp ögonen för både blommor, växter och blomsterhandeln i fråga.

Upplägget för inlägget kommer att vara så att jag berättar om varje enskild gång som jag besökt min blomsterhandel senaste året. Om ni efteråt har några frågor om saken så får ni gärna skriva en kommentar i inlägget. Jag ska försöka besvara så mycket som möjligt.

Min systers 30-årsfest

Om jag har ett, förvisso nyfunnet, intresse för blommor så är det ingenting jämfört med min kära syster. När hon fyllde 30 var det första gången jag gick till blomsterhandeln på säkert 10 år. Jag tänkte att jag skulle gå in, rafsa åt mig någonting, och sedan lämna direkt för festen. Det slutade med att jag blev kvar i ungefär 35 minuter. Blomsterhandeln var helt fenomenal, för att inte tala om personalen som jobbade där, och – inte minst – alla underbara dofter.

Mammas och pappas bröllopsdag

Jag vet inte hur vanligt det är i andra familjer men vi firar alltid vår mammas och pappas bröllopsdag. Det är förvisso mestadels en anledning att få ses. Nu var det 40 år sedan de gifte sig och det skulle firas. Det skulle firas med en stor, fin bukett från min blomsterhandel. Nu skulle de minsann få se och de fick de. Även mina föräldrar uppskattar fina växtligheter och detta var det finaste jag kunde hitta. Kanske den finaste bukett jag någonsin sett överhuvudtaget. Blomsterhandeln hade gjort det igen!

Till mig själv

Man måste unna sig, det har alltid min pappa sagt till mig. Nu när jag funnit ett stort intresse i att sköta om växter och dofta på blommor – ja, då är det väl inte annat att göra än att ge efter. Jag gick till min blomsterhandel och handlade en sommarbukett. Sedan gick jag till blomsterhandeln igen för att införskaffa en höstig bukett i samband med Halloween. När julen närmare sig fanns det förstås inget annat att göra. Jag gick raka vägen till min blomsterhandel, talade med den trevliga personalen och åkte hem med blommor som andades jul.

Ta nu tillfället i akt och ställ de frågor ni har. Jag känner mig på dialoghumör och kommer därför svara på alla frågor och kommentarer jag får in under resten av veckan!