Alojamiento, boende (Spanien del 3)

Jag var jättenervös när jag slog numret som stod på lappen. Vad skulle jag ta mig till om rummet var uthyrt? Alla andra lappar på universitetets anslagstavla var ju på spanska…

Det kändes som att jag hade vunnit på lotteri när till slut kom fram och fick höra att rummet var ledigt. Hyresvärden skulle komma förbi universitetet och hämta upp två andra tjejer så vi skulle träffas just utanför. Hon var runt 15 minuter sen, en typisk malagueña med andra ord, men det gjorde inget. Det hade gett mig möjligheten att lära känna Inga och Lindsey. Inga var från Island och Lindsey var från Irland. Vi kom bra överens direkt- Det visade sig att Inga skulle läsa spanska fyra månader och Lindsey åtta månader, lika länge som jag. Inga och jag pratade i princip ingen spanska medan Lindsey både kunde förstå och göra sig förstådd.

Hyresvärden, Carmen, kom i en liten gammal Seat Marbella. Bilen fickparkerade hon genom att köra fram och tillbaka och hon liksom gungade sig in mellan bilarna som redan stod parkerade. Jag minns hur chockad jag blev när hon körde på kofångarna på de andra bilarna för att komma sig in i det trånga utrymmet som fanns ledigt. Tydligen lämnade bilägarna många gånger bilen utan att sätta i handbromsen när de parkerade. Detta gjorde att de kunde styras framåt och bakåt om det skulle behövas… Carmen var liten och smal med kort mörkt hårt och glasögon och verkade rätt trevligt. . Vi skulle tydligen gå tillsammans till lägenheten hon hyrde ut eftersom den låg ganska nära universitetet. Väl framme visade det sig vara en jättefin ljus och stor femma under renovering med två badrum och stor balkong. Vi blev helt lyriska när vi såg den, detta var inte vad vi hade föreställt oss. Jag hade läst att det inte var så hög standard på lägenheterna i Spanien så detta var ren lyx motför vad jag hade föreställt mig. Det fanns vara ett problem: om vi var intresserade skulle vi måste bo någon vecka hemma hos Carmen eftersom de höll på renovera lägenheten vi skulle hyra och det skulle ta någon vecka för dem att få den klar. Så Lindsey, Inga och jag flyttade hem till Carmen i hennes lägenhet på calle Ayala, nära RENFE i Málaga. ( Jag hade vid detta tillfälle insett att taxichauffören som tog mig från flygplatsen visst hade tagit mig till centrala Málaga men att detta inte var där alla barer och restauranger fanns…)

Vi betalade hyran och två månaders depositionsavgift. Sedan bodde vi hos Carmen i nästan två veckor medan Carmen flyttade hem till sin mamma. Det gick ganska bra förutom att det var lite trångt, men vi var bara glada över att vi snart skulle få flytta in i vår fina nyrenoverade stora femma, så det gjorde inget. Vi försökte ringa Carmen på numret hon hade gett oss efter att vi bott hos henne ungefär en vecka men vi fick inget svar de första dagarna. Efter två veckor fick vi till slut tag i henne. När vi frågade om lägenheten och när vi skulle kunna flytta in pratade hon först bara bort det. När vi till slut ställde henne mot väggen visade det sig att hon redan hyrt ut den till några andra, ett arbetande par med fasta inkomster och ett arbetskontrakt och bankgaranti att visa upp. Hennes mamma hade föredragit att hyra ut till dem. Hon sa det inte med de orden men detta innebar att de troligtvis skulle vara mer benägna att betala hyran än vi ”fattiga utländska studenter”…