Fröken duktig

Undra varför man alltid ska ta på sig för mycket? Kunde jag inte ha fått vara en person som var nöjd med livet som det är, som inte behöver vara aktiv hela tiden? Förstår inte hur jag lyckas men jag har alltid fullt upp. Och ju mer jag tar på mig, desto mer hinner jag med, konstigt nog. Läste på mina papper från den spanska försäkringskassan att jag under åren jag jobbat där jobbat dubbelt under 62 dagar (det är nog fler fast de inte finns på papper).  Nu är jag mammaledig men som att det inte vore nog att ta hand om min lilla söta dotter måste jag alltså ta på mig mer saker. Läser spanska på distans och ska nu även börja Matte C imorgon, på distans. Börjar bli orolig. Hur ska detta gå? Bläddrade lite i läroboken och stängde den snabbt igen när jag såg att det handlade om polynomer. Undra hur det är att läsa matte på distans när man knappt klarat av att läsa matte efter att ha fått det förklarat för sig på lektionerna i skolan?!

Skulle vara skönt att ha en ledig dag och inte göra något. Men det finns inte i min värld. Och det ser jag ju till själv…Att bygga upp stressen menar jag. Innan jul var det svenska och engelska. Hade knappt tid att föda barn för jag skulle ju ha slutprov i dessa ämnen. Tur att jag gick över två veckor och hade tid att göra proven en vecka efter beräknat födelsedatum. Annars har jag under min lediga tid även lärt mig tyska, gått på ridlektioner, jobbat som volontär… Ser man på vad dagens barn har för aktiviteter är det inte konstigt att det blir så här…Är det inte karate så är det simlektioner, ballett eller sånglektioner. Barn har knapp tid att leka och vara barn. De växer nog upp och blir helt speedade. Men så var det ju inte på min tid. Så jag vet inte vad jag ska skylla på…Kanske är man lite av en stress sökare. Kanske är det behovet att känna att man gör något ”nyttigt”, att vara duktig hela tiden. Men det är ju så här jag mår bäst, konstigt nog…