Alla förtjänar en andra chans i livet.

Av , , Bli först att kommentera 0

Många är de actionhjältar från 80-talet vars stjärna dalade när 90-talet gjorde sitt intåg. En del av dessa stjärnor har gjort enastående comebacker och både fans och kritiker har varit lyriska.

Två av dessa är Sylvester Stallone och Mickey Rourke. Från att ha förlöjligats i media till att haft problem med att hitta roller som tagit vara på deras skådespelartalanger, har man rest sig ur askan likt fågel Fenix och visat världen vad riktig skådespelartalang innebär.

Efter Cliffhanger dalade Stallones stjärna och det var inte efter succéerna med Rocky Balboa och Rambo som namnet Stallone blev eftertraktat igen. Nu har Nu-Image Films gett karln en redig budget till sin kommande film The Expendables och i mångt och mycket har han fått en välförtjänt andra chans.

Mickey Rourke har varit ordentligt på dekis, men har på senare tid medverkat i Sin City och den fantastiska The Wrestler, i vilken han välförtjänt vann en Golden Globe. Snacka om att ta vara på chanserna när de kommer!

Är det äntligen Dolphs tur att få en andra chans och bevisa hur underskattad han varit under alla dessa år efter Rocky IV? Vi tror och hoppas att så är fallet.

The Expendables är den film som är mest omtalad just nu och förväntas bli en av de största filmerna nästa år. Med en imponerande rollista som inkluderar Stallone, Rourke, Ben Kingsley, Forest Whitaker, Jet-Li bland många andra, har Dolph en stor chans att ännu en gång bli eftertraktad i Hollywood. Och en sak kan ni lita på är att Dolph kommer att ge sitt allt i denna film för att visa vad skådespelartalang innebär. Gammal är äldst och det är dags att filmkritiker och biobesökare världen över får upp ögonen ännu en gång för denna underskattade och samtidigt fantastiska talang.

Vi tror på och ger Dolphan vårt fulla stöd och ser fram emot med förväntan och glädje över vad framtiden har att ge oss.

Jag hade kunnat ge honom min förstfödde

Av , , 1 kommentar 0

Nu är det inte Dolph som tänkt ge bort sitt barn precis, vilket är väldigt tur!
När Dolph var med i programmet Robins förra året hade de satt ihop ett litet klipp där de visade hur stor vår hjälte var i Ryssland. Det klipp skall tydligen ses som ett skämt, men vi låter oss tro att det trots allt finns en uns av sanning bakom alla hyllningar.

På tal om Robins, om vi inte minns fel var just avsnittet med Dolph det avsnitt som lockade mest tittare av alla program den kvällen. Nu vore det ju inte mer än rätt att varje gång Dolphan visar sitt ansikte i svensk tv så skall det programmet per automatik inneha årets tittarrekord oavsett vilket program det än är. Tänk er bara vilka tittarsiffror det skulle bli om Dolphan ställde upp i Schlagerfestivalen? Sex miljoner, sju miljoner, ja vem vet?

Fact 11: Dolph is so good looking, Hugh Hefner took him for one of his Playboy Bunnies.

Steven Seagal är den skådespelare jag beundrar mest

Av , , 4 kommentarer 0

Det kanske inte är så vida känt att vår konung Carl XVI Gustav gärna sätter sig ned i sin varma soffa(fråga mig inte varför, men jag föreställer mig att karln sitter vid sin öppna spis med fötterna på ett mosaikbord)och glor på en actionfilm. Det låter väldigt trevligt och jordnära att vår kung ägnar sig åt liknande aktiviteter som oss andra dödliga. Problemet är att hans favoritskådis inte är av svenskt ursprung. Jo, jag vet nog vad ni tänker i just detta nu, men om vi alla tar ett djupt andetag och räknar till tio, skall jag berätta vem skådisen är.

1,2,3,4,5,6,7,8,9…..10

Räknat färdigt? Bra! Tro det eller ej, men det är nämligen Steven Seagal som är Carl XVI Gustavs actionhjälte numero uno. Jag låter det vara osagt om han har dålig smak eller om det är så att han inte har avnjutit tillräckligt många filmer av Dolphan för att ha kunnat se ljuset så att säga.

För att övertyga vår käre konung att Dolph är en bättre actionskådis än Steven, hade jag nu tänkt att göra en lista över vad som kännetecknar just en bra actionskådis, och jämföra de båda.

1. Muskler: Här vinner Dolphan på teknisk knock-out. Ta vilken bild som helst under deras karriärer och jämför, och ni kommer se att Steven inte har en chans att sig upp innan gong-gongen slagit.

2. Karisma: Ännu en solklar seger för Dolph. Hur många tjejer har han inte charmat brallorna av under åren med sitt konstanta leende? Vem har sett en bild då Seagal ler?

3. Skådespelartalang: Dolphan kan spela allt inom actiongenren, och han gör det med övertygelse i allt från hård ryss till superhjälte och kampsportsmästare. Steven kan sin kampsport, det ger vi honom, men det räcker inte hela vägen mot Dolph.

4. Talangen att stå bakom kameran: På senare dagar har Dolphan visat omvärlden att han inte bara är en bra skådespelare, han vet också hur han skall skriva sitt manus samt regissera sig själv och de andra skådespelarna i filmerna. Hittills har 6 filmer haft Dolphan som regissör, medan Seagal bara regisserat 1.

5. Åldras med värdighet: Här kniper dock Seagal en poäng av Dolph. Nej vänta nu, jag växlade ihop namnen. Vid 51-års ålder ser Dolphan ut som att han vore 35 år samtidigt som han har en kropp likt en extremt vältränad 25-åring. Seagal har dock gått i samma fälla som många andra män i västvärlden och lagt på sig lite för mycket extra bagage under åren.

6. Klassiker man medverkat i: Red Scorpion, Rocky IV, Universal Soldier, He-Man, Missionary Man, Command Performance, Showdown in Little Tokyo, the list goes on and on. Seagal har varit med i Under Siege, vilket är en bra film som nästan matchar Dolphs filmer. Men som ni ser, det är bara en film och det räcker tyvärr inte för mannen med hästsvansen.

Dolph vs. Seagal 6-0. Game, Set & The Match! Dolphan fullkomligt triumferar över Seagal, och det var kanske ingen nyhet för den inbitne. Om nu bara någon vänlig själ kunde vidarebefordra det här blogginlägget till kungahuset, så att vår statschef kan läsa det, är det till min fulla övertygelse att namnet Dolph Lundgren kommer nämnas nästa gång
kungen berättar vem hans actionhjälte numero uno är.

I have a dream…

Av , , 1 kommentar 0

And the Lifetime Achievement Award goes to…

Det är svårt att vara skådespelare. Man måste vara medveten om sina begränsningar, lära sig att spela till sina styrkor samt förstå vad som fungerar och inte fungerar. Det är inte lätt, tro mig.

Under den senare delen av min grundskolegång blev jag och mina vänner väldigt intresserade av filmskapande. Vissa av oss drogs till arbetet bakom kameran, medans andra genast kände att agerandet framför kameran var det som lockade allra mest. Jag själv satte mig bekvämt ned i fack nummer två. All fokus på mig tack, ty här skulle det skådespelas!

Till mitt stora missnöje upptäckte jag dock snabbt att det här med skådespeleri inte var fullt så enkelt som jag till en början hade trott att det skulle vara. När det så var dags att, på ett övertygande sätt, försöka uttrycka något så simpelt som rädsla, så kände jag mig plötsligt alldeles bortkommen. Stenansiktet fungerade inte längre, inte heller den monotont grymtande stämman. Här krävdes uttrycksfullhet, i både tal och fysiskt agerande, något jag inte bemästrade för fem sketna öre. Genast gav jag upp mina drömmar om en storstilad och högst varierad karriär som karaktärsskådespelare. I stället bestämde jag mig för att satsa på det som kändes allra naturligast, nämligen enkelspåriga roller där jag kunde briljera med min fysiska närvaro snarare än den känslomässiga. Jag insåg mina begränsningar.

En annan man som lyckats med precis detta, som dessutom gjort det med bravur, och i min mening bättre än någon annan, är Mäster Dolph.

Vare sig det är iskall boxarryss, iskall rysk soldat, eller iskall psykopat-prälle så vet Dolph precis hur rollen skall gestaltas, nämligen med kyla. Iskall sådan.

Som Dolph-fan känner man en otrolig trygghet inför varje nytt filmsläpp. Ser du ett filmomslag prytt med Dolph Lundgrens utmejslade nuna så vet du precis vad som komma skall, det borgar alltid för största möjliga underhållning och högkvalitativt rövsparkande från början till slut. Stenhårda one-liners står som spön i backen, blonda hårsvall och svällande muskler susar förbi likt löv i en bister höstvind. Sådan trygghet är få förunnat, och det är precis så vi vill ha det, vi Dolph-fans.

Hur kommer det sig då att så kallade ’filmexperter’ runt om i världen inte ser det vi ser? Är det av ren envishet som man vägrar erkänna att sann storhet inte ligger i enstaka topp-prestationer, utan snarare i karriärslång jämnhet och en känsla för personlig, och professionell, integritet?

Det är med tårfyllda ögon och en rejäl klump i halsen som jag konstaterar att vår stora, ståtliga svenska nationalskatt troligtvis aldrig kommer att få den erkännelse han så tvivelsutan förtjänar. Men hoppet är som bekant det sista som överger människan, och jag, jag kommer åtminstone fortsätta att hoppas, fortsätta att drömma…

’… Dolph Lundgren’

Fact 10: Dolph Lundgren can unlock any chastity belt just by pointing at it.

/Zeus

Dying is easy. Rock n’ roll is hard

Av , , 1 kommentar 0

Just dessa ord i rubriken är en tagline till Dolphs kommande film Command Performance.
Sällan har en tagline till en film varit så klockren, slående och rakt på sak. Alla som fått sig en dos av rock n’ roll-världen vet att inget stämmer mer än just de orden.

Eftersom Dolphan medverkat i över 40 långfilmer, finns det en mängd härliga taglines att se tillbaka på och minnas med stor glädje. Låt oss nu ta en titt på några av de bästa taglines som vi hittar från Dolphs filmer.

Silent Trigger: The terms are clear. Kill or be killed.

Storm Catcher: To fight the winds of war… he must enter the eye of the storm.

Agent Red: Once exposed. You cannot survive.

Retrograde: In the past… Lies our future.

Red Scorpion: He played by their rules… until now.

Och kanske den bästa av dem alla…

Direct Contact: They thought he was dead. They were dead wrong.

Detta är bara ett axplock av taglines, vilket betyder att det finns åtskilligt många fler att njuta av, men vi nöjer oss med dessa för idag. Men som ni kanske märker, går kreativa taglines och Dolphans filmer ihop som handen i handsken och äppelmoset till havregrynsgröten.

Då var det i sedvanlig ordning dags för dagens allmänbildande information.

Fact 9: The highest ranking in Kyokushin karate is the blonde belt. Only Dolph has it.

/Luigi

Dolphan och Van Damme bråkar under Cannesfestivalen -92

Av , , 2 kommentarer 0

Under Cannesfestivalen -92 hade Dolph och Van Damme gjort upp i förväg att de skulle använda sig av en liten annorlunda metod för att promota deras film Universal Soldier. I filmen vinner Van Damme mot Dolphans karaktär och det skapade sura miner bland Dolphs fans. De menade på att i verkliga livet hade Van Damme inte haft en tillstymmelse av chans mot Sensei Lundgren. Dolph och Van Damme fick nys om detta och kokade ihop en idé som skulle göra att folk fick upp ögonen för deras film. De bestämde sig för att puckla på varandra på låtsas när de gick på röda mattan bland alla kändisar, åskådare och paparazzi-fotografer, med syftet att skapa stora rubriker. Detta låtsasgruff svalde såklart tabloidjournalister världen runt med hull och hår och genast hade filmen fått en gratis marknadsföring som hette duga.

Vem som hade vunnit i verkligheten, om detta bråk nu gått av stapeln på riktigt, är så klart inte öppet för diskussion. Nej, Van Damme får se tillbaka på tiden som var och idag dra en lättnadens suck över att Dolphan inte utmanade honom till kamp.

Tack vare YouTube kan folk ta del av denna smarta marknadsföringsstrategi här:

Fact 8: Dolph Lundgren once roundhouse kicked Chuck Norris. From that day on he was known as Crippled: Texas Paralyzed

/Zeus

Rocky IV

Av , , 1 kommentar 0

Det är inte att undra på att Rocky IV är den Rocky-film som drog in mest pengar på bio. Mycket, eller nästan allt berodde på att Stallones rollkaraktär skulle möta sitt största hot någonsin; den övermäktige ryssen Ivan Drago. Som sig bör vet alla i Sverige vem som spelade denna roll, så vi känner att det är dags att återge lite väsentlig fakta om Dolphs medverkan i filmen.

* Stallone krävde att Dolphan skulle gå upp 10kg i muskelmassa på två månader. Ett sådant projekt skulle ingen annan skådespelare i världen klara av att fullfölja. Visst, de hade säkert kunna gå upp 10kg under den tiden, men fettmängden de skulle lagt på sig hade varit betydligt mer än Dolphans totala kroppsfett.

* Dolphan och Stallone tränade varje dag tillsammans, men några veckor innan inspelningen blev det för mycket för Stallone som då fick ta sig ett break. Detta visar bara hus pass svårt det är att träna med Dolph!

* Under inspelningen av slutfighten, levererade Dolphan ett så hårt slag mot Stallone att han blev tvungen att uppsöka läkarvård på ett sjukhus.

Som de flesta vet, vann Rocky mot Ivan Drago, men utfallet hade aldrig blivit som sådant om deras fight varit på riktigt, och det är nog tur för Stallone för annars hade han fått berätta boxningsanekdoter tillsammans med Apollo Creed uppe bland molnen.

Fact: 7 Dolph’s smile cured the ones who suffered from leprosy

/Luigi