Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Just nu är jag i en svacka där jag får slåss mot mina demoner mer än vanligt. Det är rätt tufft och det känns mer svart än vanligt i den grå vardagen. Jag gissar på att det beror på vad som komma skall och vad jag kommer att gräva i.
Psykisk ohälsa är det många som lever med och jag är en av dem. Med posttraumatisk stress där specifika upplevelser spelas upp om och om igen i mitt huvud försöker jag intala mig att det sker inte i detta nu. I detta nu är jag i pappas hus en regnig sensommardag i slutet på augusti. Jag har full förståelse för de krigsdrabbade flyktingar som dag efter dag, minut efter minut, får uppleva samma våldsamma händelser inom sig. Jag beundrar de som är starka nog att klara av detta för ni ska veta, det är inte lätt.
Jag har även andra demoner är PTSD. Ni vet tankar som dom allra flesta har, ”Du duger inte”, ”Du ser inte bra ut”, ”Du har gått upp i vikt”.. Dessa tankar sliter på mig mer än vanligt som känslan av att ha åsamkat smärta till mina nära och kära. Dessa nedlåtande tankar fick mig att hantera ångesten med en så kallad ”press-release”. Jag skadade mig själv. I stunden då jag skadar mig får jag en sån lättnadskänsla, jag kan göra det. Men sedan kom ångesten och rädslan över det man just gjort. Det går bara runt, runt.
Det blir som en ond cirkel. Man får ångest då man accepterar dessa tankar, men man får även ångest att man ens har dessa tankar. Tankar om att döden vore bättre.
Man förstår att något är fel när man svävar i närheten av den mörka grop man försöker komma ifrån. Det är en balansgång där man försöker nå det positiva, men som ett mynt finns det en annan sida fylld med negativitet. En negativitet som är så påträngande och dräpande mot det positiva man strävar efter. Tyvärr är det så att denna grop är något man själv grävt, och den insikten är någonting att hålla fast vid.
För om du lyckas gräva denna grop, vad har du då inte för kapacitet att ta dig därifrån? Om man har en så destruktiv kraft så man hamnar i ett svart hål så måste det finnas en kraft att vända det negativa till positivt. Det kan hända att man gräver ner sig för djupt så något allvarligt måste ske för att få en att vakna upp och inse att det som sker inom en inte är okej. Öppna ögonen och inse att något är fel, och våga fråga efter hjälp. Professionell hjälp. Det kan vara det svåraste av ALLT då man tar sig ur sin grop, och att be om hjälp upp var det svåraste för mig.
Jag har växt upp med idén att man ska klara sig själv och just den mantran hade kunnat döda mig. Det höll fast mig med sylvassa klor och det tog mig 2 år, 50kg viktnedgång och ytterligare en våg av övertygelsen att ta mitt eget liv som jag insåg att jag var på fel väg och bad om hjälp. Den hjälpen har varit värdefull och stärkande. Jag har fått en helt annan förståelse än vad jag trodde att jag hade. Den hjälpen får jag än, för jag vill ha den hjälpen. Viljan är viktigast, man måste vilja ha hjälp för att kunna hjälpa sig själv och det kan rädda ens liv.
Jag skriver detta för att kunna klara upp känslor och tankar i mitt huvud. Se det negativa, få ut det och ändra det till något positivt. Kanske, och jag hoppas, att detta inlägg ska hjälpa och stärka någon annan. I Sverige är psykisk ohälsa en av de vanligaste hälsoproblemen enligt hemsidan livlinan.org.
Så här står det:
”Studier visar att ca 25% av svenska kvinnor och 15% av männen har psykiska besvär som till exempel oro och ångest. Det motsvarar runt 1,4 miljoner människor. Det är fler kvinnor än män som har dessa besvär.
Om man tar med svårare psykiska sjukdomar i den psykiska ohälsan, som till exempel psykoser, depressioner och schizofreni, så räknar man med att runt 40% av Sveriges befolkning är drabbade.”
40% av Sveriges befolkning, alltså nästan 4 miljoner människor lider av någon psykisk ohälsa.
Så du förstår man är aldrig ensam.
Senaste kommentarerna