Ska man bli rädd när allt är för bra….

…för att vara sant?

Näe, det vore väl att vara pessimistisk tycker jag och det vill jag absolut inte vara. Det är bara det att jag inte är så van att allt flyter på utan massa tjorvande på vägen. De senaste åren har varit en kamp mot allt möjligt tycker jag.

Jag ska inte vara så tragisk att jag spaltar upp en massa privat dynga här som ändå bara får folk att sluta läsa för jag är verkligen inte någon gnällig typ.

Men något jag är väldigt stolt över är min förmåga att resa på mig efter varje incident som slagit mig till marken. Jag reser på mig, borstar av mig och går vidare. Ibland har det gjort ont och varit svårt men jag har kämpat mig upp och tagit mig vidare.

För ärligt talat.. Vad är alternativet? Att ligga kvar och vänta på att någon skall sopa upp spillrorna efter en? Nej tack då gör jag det hellre själv och kanske har man på det sättet lyckats behålla lite värdighet.

Alla har vi olika förutsättningar att klara av svårigheter som vi möter i livet. En del människor lägger sig platt för minsta motgång och fördriver tiden med att gnälla och älta hur eländigt de har det medans andra verkar ha hur mycket kraft som helst och nästan inget kan rubba dem.

Jag tror att mycket sitter i om du är en positiv eller en negativ person. En positiv person kan ALLTID se möjligheter hur dystert läge man än har medans en negativ person bara ser hinder och gnäller för minsta lilla trots att allt kanske är hur bra som helst.

Och en bra grej är att varjevarjevarjeVARJEV-A-R-J-E dag berätta tre saker för sig själv som är positiva. Hur små och obetydliga dessa saker än må vara. Prova vettja 🙂 Det skadar inte det lovar jag dig.

Mina tre POSITIVA saker idag:

  1. Min dotter är en gladare tjej som verkar må så mycket bättre sen hon började på den nya skolan. (Ni på minerva får ursäkta, men det var inte så lyckat)
  2. Min utlandsresa OCH alla mina räkningar är betalda och jag har ändå tre gånger så mycket pengar som jag brukar ha.
  3. Tvättkorgen är TOM! Jag lyckades… wohoo.. (Plötsligt händer det liksom)
Etiketter: , ,

2 kommentarer

  1. Lisbet Olofsson

    Ja jäklar, Ibland så ramlar all skir över en utan att man anar det. Då blir man ju lite skeptiskt om hur länge det ska vara till nästa gång etc. Man man väljer ju själv hur man ska tas med allt elände.

    SKIT I DET bara – spela musik högt och skaka rumpa…*skoj*

Lämna ett svar till Helena Nilsson Springare Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.