Galet långt arbetspass har jag….

…knäckt idag. Började jobba redan klockan sex imorse, men det kändes helt okej. Har saknat att jobba på Volvo. jag gillar att vara där. Det känns finemang att man inte behöver vara så välklädd och välkammad hela tiden. Det är bara att kasta på sig uniformen och borsta tänderna så kan man med gott samvete börja arbetsdagen. Det är lite skitig industrimiljö, men jag trivs jättebra där. Ibland jobbar jag i helt andra miljöer där allt ser mer välputsat ut… På ytan! Men under ytan döljer sig saker som gör att det kan vara svårt att trivas till hundra procent.

På jobbet förväntas man passa tider, samsas med kollegor, göra sitt jobb och följa de regler som finns. Sånt är självklart. Ibland gör man misstag och då är det bara att stå där och ta sitt ansvar. Erkänna sina fel och försöka göra bättring.

Har jag förtjänat kritik av en vän, en släkting, en kollega eller chef eller kanske rent av min mamma så tar jag den kritiken. Helt klart gör jag det.

Men något hände här om dagen som fick mig att börja fundera på vad som är okej och vad som INTE är okej! Jag tänkte på det hela dagen igår och jag kunde inte riktigt släppa det. Jag behöver nog älta det i någon dag till innan jag skakar av mig skiten och går vidare.

Men det skulle ju kunna bli en dråplig situation att göra någon slags sketch av.. trots att det inte är ett dugg kul.

En vuxen människa till en annan vuxen människa: -"Jag har ringt och skvallrat till den-och-den att du gör si-och-så på jobbet… Jag ville göra dem "uppmärksamma" på ditt och datt…

-"Jahaaaa…? Vem var det du pratade med då??

-"Näe, det minns jag inte vad han hette…"

-"Nähä.. då var det ju egentligen ingen idé att du talade om det för mig heller"

-"Sen har jag ringt och skvallrat till din pojkvän att du tittar på andra snygga killar"

-"Jaha.. men jag tror inte att han har så himla mycket emot det.. titta kan man väl få göra?"

-"Och sen har jag även ringt och talat om för din mamma att du svär alldeles för ofta"

-"Jaa.. jag vet, men jag försöker tänka på att INTE göra det, men det är inte så lätt.. jag är ju trots allt inte så gammal. Jag är ju bara trettiofem år"    

Sensmoral: Irrelevant skvaller blir ingen glad av!

Nä, nu känner jag att tröttheten gör sig påmind och snart kommer Jimpalimpa hem också. Lillebror har passat mina barn och det ser ut som att de haft en riktigt mysig lördagkväll i soffan. Lite avundsjuk är jag..

Godnajt!