När jag kommer hem…

…så ska jag se till att lugnet jag får med mig härifrån håller i sig!

Jag ska bli bättre på att välja rätt saker och göra RÄTT prioriteringar. Det låter ju onekligen bra, men det kan vara lättare sagt än gjort vissa gånger.

När man snart har hela tre barn (!) så är det ju inte bara att låta tiden flyta på. Förmodligen måste man planera det mesta lite bättre och mer effektivt. Jo, det vet jag ju redan. Nu gäller det bara att iscensätta det hela så gott det går.

Nåt som jag verkligen ska tänka på i framtiden är att vara mer selektiv vad gäller mitt umgänge. Jag kommer inte att vara ett självklart mål för fika / mat /partysugna människor som ständigt dyker upp som gäster vid mitt bord men som själva ALDRIG bjuder tillbaks.

Varför ska man alltid vara så gästfri när en del människor inte ens tänker tanken på att någonsin bjuda tillbaka?

Sen finns ju även motsvarigheten till ovanstående… Och det är de som ALDRIG kommer hem till en fastän man bjuder in. Det finns ju ALLTID bra anledningar för vissa till att aldrig lämna sin lilla stadsdel och komma över och hälsa på. Nä, då får man alltid vara den som ser till att komma över om man ska ses överhuvudtaget. Lika tråkigt det i längden.

Så nu undrar jag: Är det för mycket begärt att önska att det fanns ett slags mellanting av dessa två umgängesformer?

Snacka om att lufta sina i-landsproblem alltså.. *suck*

Men det är verkligen så jag känner. Och med tanke på att min så kallade "fritid" kommer att minska drastiskt i framtiden så är det också många människor som ryker lika snabbt som fritiden. Jag orkar inte med folk i samma utsträckning längre. Så enkelt är det. Men det behöver ju nödvändigtvis inte bara vara av ondo. De som håller hög kvalité stannar och resten försvinner. Egentligen inte konstigt alls om man tänker efter.

Bäst att hålla på sin energi så att den räcker till familjen.

"Det är trots allt familjen som som ska funka…

resten borde komma av sig självt!"