Äntligen hemma igen…

Har ju inte varit borta så himla länge ändå. Men det känns ändå som att få högsta vinsten när man kommer hem.

Av nån anledning så har jag blivit mer hemmakär under de senaste åren och det har säkert mest att göra med mina barn. Jag har varit en ganska rastlös typ i många år och inte trivts så bra med varken människor eller boenden. Men nu känns det att jag har landat någorlunda.

Tänk vad mysigt att få sitta vid sitt eget smuliga köksbord med människor i olika storlekar som man tycker om. Att få gå in i sin egen stökiga tvättstuga och tvätta kläder åt människor i olika storlekar som man tycker om. Att få gå ut på sin egen stökiga gård där barnen skrattar och har roligt på studsmattan. Att få dricka kaffe i MIN alldeles egen trasiga giraffmugg som jag älskar!

Smulor och min trasiga mugg (ett öra saknas)

Småkillarna är också glada att vara hemma. Bastian grät tröstlöst sista halvtimmen på tåget igår men när han landade i Frejas famn här hemma på kvällen så slutade han gråta och bara log tills han somnade.

Nu laddar vi för nästa lilla Sverigetripp!

🙂