Jag tänker för mycket…

…och ibland läser jag för mycket också.

Sedan jag fick lille B så har jag ramlat över en känslomässig tröskel som är lite jobbig för mig då och då.

Man är som en hönsmamma på många sätt, men alla vill väl sina barn väl? Man kollar att blöjan är torr, man vill att bebismagen ska vara mätt, man vill att bebisen ska vara varm och torr, man pussas och kramas till bebisen får fnatt, man gullar och lullar…

Och sedan läser man detta!

Och mår skit…

Det händer så mycket hemskt ute i världen att man knappt kan tro att det är sant. Samtidigt så lever vi här i vår bortskämda västvärld och målar upp massor med i-landsproblem.

Ibland undrar jag om det någonsin kommer att bli någon slags balans här på jorden. Men nej, det tror jag inte. Inte under min livstid i alla fall.

En sådan här "nyhet" uppmärksammas knappt medans "Prinsessan Madeleines nya kille" slås upp betydligt större.

Bara det visar ju vad människor vill fylla sina nyhetstörstande hjärnor med.

Hellre glammiga kändisar än trasiga och stympade barn i fattiga länder. Fy F*N säger jag.. Ännu en gång.

Ingen kan göra allt, men ALLA kan ju göra något. Kanske kan det räcka med att omvärdera sig själv lite? Kanske ställa om sig så att man prioriterar vad  som är viktigt och vad som inte är det?

Kanske skulle du då bli en nöjdare och gladare människa och faktiskt uppskatta vad du har.

Inse att gräset är förbaskat mycket grönare hos dig med dina i-landsproblem, än hos ett stympat barn i bangladesh!

Antagligen vill man inte läsa om sådana hemskheter på en söndagmorgon och man mår lite illa över hela skiten. Men det enda jag faktiskt ville uppnå med detta inlägg var att jag gärna VILL tro att just DU tycker att det här är viktigare än prinsessans nye pojkvän.