Tiden går…

…och vi med den.

Människor man tidigare trott att man kände, ter sig idag som främlingar.

Saker förändras. Vissa till det bättre och andra till det sämre.

Det enda som består och som aldrig förändras är det faktum att tiden aldrig stannar upp även om vi tycker att den borde det.

Insikter slår mig hårt i skallen varenda dag numera och jag försöker lära mig leva med varenda en av dem. Inte för att jag vill utan för att jag måste. Det är viktigt att acceptera sådant man inte kan förändra för annars går man under och det är inget jag vill göra. Inte än! 

Istället fokuserar jag i vanlig ordning på att LEVA! Inte bara att överleva och jag tycker att det funkar ganska bra. För det mesta mår jag bra och jag försöker vara glad åt allt som är positivt i mitt liv.

Allt det som är jobbigt i mitt NU, har jag faktiskt paketerat och lagt långt bak i minnesbanken. Jag orkar inte riktigt tänka på sjuka människor, döende människor, självskadande människor, ledsna människor, elaka människor eller människor överhuvudtaget just nu. Så jag tar fram det där jobbiga olyckspaketet lite längre fram. När jag pallar med att ta in det och det kanske jag aldrig får?! Men som sagt. Nu ligger det i min medvetandeperiferi och det känns skönt.

Under tiden så ska jag ägna mig åt att leva Här och NU! Jag har två saker att se fram emot och jag ska göra en del trevliga saker inom kort.

Jag ska berätta mer sen. När jag känner mig lite gladare och har inspiration att skriva mer! Kan tänka mig att ni tycker att jag varit lite gnällig på sistone och jag ska ändra på det faktiskt!

Hoppas alla mår bra i alla fall!

UPDATE:

Fick just ett telefonsamtal!! Min bror Fedrix fråm de ståkkålm kanske kommer i helgen..

wohoo.. Nu blev jag riktigt GLAD!!

Lille B med morbror förra sommaren