Skvaller, sladder och slajmiga kvinnfolk

(Detta inlägg är skrivet med den manliga delen av min hjärnhalva. Varnar redan nu för ironi och elakhet)

*suckar* Ja, då var det dags igen.

Att denna staden är ack så liten har jag ju konstaterat flera gånger förr. Men när det händer små irriterande sammanträffanden som nästan gnager hål på mitt goda humör eftersom jag alltid försöker  tänka: "Nämen SÅÅÅ kan det ju ändå inte vara?! Hon SÅG mig säkert inte och om hon hade gjort det så hade hon SÄÄÄÄKERT stannat och pratat"

*fnyser*

Nja, innerst inne så fattar jag ju att det inte var så. Det var precis som jag trodde. Att personen i fråga låtsades som att hon inte såg mig fast hon egentligen borde stannat och ställt alla de där frågorna som bollas varje gång hon träffar likasinnade. (likasinnade=skvallerkåta kvinnor i valfri ålder) Fasiken att det jämt är kvinnor, tanter, damer, flickor, brudar och tjejer som är de absolut värsta när det kommer till skvaller och förtal. Jag skäms över det kvinnliga släktet en del gånger. Usch!

"Har du hört att…."

"Ja, hon är ju som hon är…"

"Stackars hennes barn…"

"Men vet du vad JAG har hört…"

"Jag umgicks ju med henne en gång och då…."

Allt sladder och skvaller som avhandlas i vissa kretsar skulle faktiskt kunna få ett slut. Men å andra sidan så kanske ni inte skulle haft så mycket spännande att skvallra om då. Sorgliga sladdertackor som Ni är.

Men allvarligt talat: Jag KAN och vill gärna räta ut era frågetecken. Så när ni ser mig nästa gång: Våga hälsa! Och ännu viktigare: Våga fråga! Jag vet ju att Ni så gärna vill veta. Och faktum är ju att jag är den som kan bidra med mest till era slajmiga skvallermöten. Och det bästa är att jag inte ens tar betalt för det. Det blir som en "Hänt i veckan". Fast utan bilder. Vad sägs?

Och glöm inte att vissa av era sladderkompanjoner trots allt inte är så lojala som Ni kanske tror att de är. De som jag faktiskt känner brukar berätta för mig vem som säger vad och på vilket sätt. Tänk på det. Så nästa gång jag ser just DIG ute… Säg åtminstone hej. Så blir det inte så pinsamt för dig. Våga stå för ditt BULLSHIT!

Men för att avsluta detta inlägg med något positivt så kan jag berätta att det ibland låter så här när jag träffar folk som jag känner / känner litegrann / inte alls känner:

"Hej Helena! Jag har hört det här och det här och det här och det här av den-och-den om dig. Men jag vill bara säga att jag inte tror på allt som sägs"

Tack och lov. Det finns alltså hopp och en liten tröst är att allt sladder som alla slajmiga tanter håller på med säger mer om DEM än om mig. Faktiskt en skön tanke.

Jag nöjer mig så!