information…

…som jag önskar att jag aldrig fått. Ojoj.. det är mycket det!

Sedan jag bytte telefonnummer har jag av naturliga skäl minskat mycket av den så kallade skräpinformationen och det är bland annat från människor som vill "upplysa mig" om fantastiska erbjudanden om kvalitétsstrumpor eller idiotiska böcker som jag tydligen borde vara ägare av trots att jag INTE vill ha,eller efterfrågat dessa föremål. Stackars telefonförsäljare! Jag vet att ni "bara" gör ert jobb men ju lägre toleransnivå hos mig, desto otrevligare ton. Jag ber verkligen om ursäkt för detta, men till slut gick ni mig verkligen på nerverna! Usch för detta "yrke"!

Men jag har även minskat informationsflödet från folk som vill göra mig en tjänst genom att "berätta saker" för mig som handlar om lite mer privat karaktär och även här handlar det om saker som jag absolut inte behöver eller ens vill veta via till exempel idiotiska sms. 

Till den här kategorin räknas även sådana som skickar ett sms i halvåret med löjliga fraser om hur mycket de bryr sig och vill veta allt om hur jag mår efter jobbiga händelser som uppstått under de senaste åren.

Det blir nästan lite pinsamt eftersom det är uppenbart att de fiskar efter "skvaller" och information att gotta sig åt med diverse andra människor. Speciellt pinsamt när jag får höra på omvägar hur snacket går hos folk som man tidigare trott faktiskt brytt sig och som menat de löjliga fraserna. Besvikelse är ju bara förnamnet. Falskt och onödigt. Bättre att ni sparar på både er och min energi. Det finns trots allt viktigare saker här i livet.

Sedan finns det ju kategorin som fortfarande tror att jag är intresserad av att veta allt om vad som händer i deras liv och som förnärmat frågar varför man aldrig hör av sig. Speciellt tydligt blir det när folk druckit alkohol. "Jotack, själv har jag fått mitt tredje barn och gift mig under åren som varit men inte fan har du brytt dig om det så varför tror du att jag ska intressera mig för dig och ditt liv?"

Jag kanske är konstig men jag tycker att det är så märkligt med fulla människor som både vill krama och pussa mig (!!) och som blir såååå glada när de träffar mig samtidigt som det hunnit gå så lång tid att man nästan glömt bort att de finns. Även i denna kategorin finns det en och annan "skvallerfiskare".

Lika konstiga är människorna som slutat hälsa på en och som låtsas att man är totalt osynlig trots att man är "bekanta" på ett eller annat sätt. Här har vi oftast dem som skvallrar mest, men som inte vågar fråga rakt ut om jobbiga saker när de träffar mig.

För jag vet att de vill veta. Annars skulle de ju inte skvallra så förbannat mycket.

Nåväl, jag ska verkligen inte bara spy galla över kända utan även framhålla att det finns riktiga guldkorn hos okända. Och med okända menar jag dem som jag inte känner, men som är modiga nog att fråga om det som är jobbigt. För när folk frågar så svarar jag precis som det är. Strutsmetoden har aldrig fungerat för mig ändå.

Även de som är okända som hör av sig till mig och berättar och delar med sig om sina egna jobbiga och liknande händelser för att jag ska må lite bättre. Dem som berättar för att visa sitt stöd och för att jag ska veta att det finns fler i samma båt.

Att träffa någon man knappt känner men som talar om för en att man är bra och att man gör rätt är otroligt skönt. Så ett stort tack till alla människor som bidrar med positiva vibbar.

Mail och pappersbrev och en hel del av kommentarerna här i bloggen till exempel har också många gånger gjort mig full av förtröstan. Jag tackar för detta och kan även berätta att allt det positiva informationsflödet har gjort att jag lärt mig att medvetet stänga ute mycket av det negativa informationsflödet.

Logiskt tänkande—> Strategi för mental överlevnad!

"En klen tröst är att veta att jag är förbannat intressant"