Premiärturen borde…

…man ju nästan ha haft bildbevis på, men av ganska naturliga skäl så stannar ju kameran hemma när man är och motionsspringer i skogen.

Men..

Först vill jag berätta att det gick mycket, mycket bra. Konditionen ÄR på topp trots både influensa och magsjuka som härjat i min stackars kropp i vinter.

Först sprang vi några kilometer längs grusvägen vid sjön och på tillbakavägen så sprang vi över sjön, på isen och DET var riktigt jobbigt och synnerligen knöligt. Jag är rätt så trött i benen, men det är en skön känsla. Nu är jag på G igen och det tar inte många veckor så är jag på topp igen. Det kommer min man att se till. Min alldeles egen PT!

Några mil och några hundra situps i veckan ska man väl klara av och ha tid med tycker jag.

En grej som vi var tvugna att stanna och skratta högt åt var ett tiotal stora bajshögar där någon roat sig med att sticka ner små miniatyrflaggor med Lennart Holmlunds ansikte på. Det kan till och med ha varit fler än tio stycken. Det kan man kalla engagemang. Skitmycke till och med *skrattar*

Jag har sett en liknande grej för några år sedan. Men då hade jag telefonen med så att jag kunde fota skiten… Så HÄR såg det alltså ut:

Skitfyndigt?

Annars har jag inte mycket att förtälja, därav stiltjen på bloggen. Men jag hoppas att alla mår bra, för det gör jag!

Vi hörs & störs!