Plötsligt är jag ensam

Plötsligt är jag ensam!
Ingen man.. inga barn.. bara en tyst och tom lägenhet. Inga välbekanta ljud..

Bara jag!

Tur att jag inte är mörkrädd i alla fall 😀

Alltså, jag skulle ju kunna göra massa olika saker som till exempel sova, eller läsa, eller slå på teven, eller ringa till nån, eller koka en kopp te och sätta mig och glo på balkongen..

Men näe.. jag skriver ett litet inlägg här på bloggen och tänker på hur lyckligt lottad jag är som har en fin familj att få längta efter. Så helt ensam är jag ju faktiskt inte nu när jag har pratat en stund här i bloggen. Så Tack 🙂 för att just DU läser. Nu känns allt lite bättre! Godnajt.