Var god stör ej

Var god stör ej! Livet pågår!

Ja, livet pågår för fullt och nu när jag haft två nattveckor på jobbet så har jag också haft massor med ledig tid då jag har kunnat göra en del trevliga (och mindre trevliga) grejs.

Jag har träffat folk jag gillar och hängt en del över en och annan kopp kaffe med hejdlöst mycket intressant skvaller, jag har hängt på gymmet rätt mycket, jag har myst med mina underbara ungar, jag har lyckats städa ur både kyl & frys… så ja, kort sagt så kan jag ju bara meddela att jag och mitt crew på Sagovägen mår finemang helt enkelt 🙂

Däremot så har jag drabbats av ett par i-landsproblem som i och för sig bara pekar på hur bra jag har det: Min älskade Champion-klocka som jag köpte till mig själv när vi skulle gifta oss är paj. Jag har lagt ut 900 spänn på reparation och ändå måste den in på rep hos urmakaren igen.

Dessutom har mina älskade skor från Ldir gått sönder och troligtvis går de inte att laga 🙁 fånigt kanske, men eftersom jag är en väldigt aspig männscha så älskar jag faktiskt MINA saker väldigt mycket och lagar dem hellre än att köpa nytt så känns det verkligen sorgligt.

Och så det värsta av allt: Jag har fått navelbråck efter att ha kört lite för hård magträning. Jag känner mig som 25 år, men naveln envisas med att vilja gå i pension. *Suck* ont gör det också..

Men… jag har i alla fall förstånd nog att inse hur privilegierad jag är på alla plan.

Mina löjliga problem kan inte ens mäta sig med de problem som till exempel alltför många NordKoreaner upplever i de fångläger som regimen ägnar sig åt att stänga in folk i. Läs boken ”Flykten från läger 14” så kommer du (förhoppningsvis) att bli en mer tacksam person och kanske till och med uppskatta dina små ”problem”?

Sedan har jag just läst Magda Gads reportage om småpojkarna som lever som sexslavar i Afghanistan också. Jag mår illa och blir både förbannad och ledsen. Kultur och religion verkar kunna ta fram riktigt vidriga saker i människor rent allmänt och det enda jag kan göra just nu är att åtminstone ta del av de här stackars människornas berättelser.. det är min förbannade plikt kan jag känna.

För mina små fjuttiga problem rör ju bara en massa lyxprylar och ytliga ting. Jag behöver inte slåss för mitt liv så jag säger bara: Tacksamhet ska prägla min tillvaro ännu mer framöver. Vi ses 🙂 kram