Ett helt decennium..

.. har passerat sedan jag otåligt väntade på barn nummer 3.

Imorgon fyller han tvåsiffrigt! Vad hände liksom?

Det var ju nyss jag var höggravid,  det var nyss jag kånkade på en rosig bebis, det var ju bara alldeles nyligen vi skolade in honom på dagis..?

Det är nästan lite läskigt hur känslan som infinner sig, att man knappt vågar vända bort blicken bara för ett ögonblick och inse att det faktiskt har gått ett helt decennium sedan jag väntade och längtade och inte hade någon aning om att det var just HAN som låg därinne i jättemagen och bara väntade på att få komma ut.

HAN som kom in i vårt liv och inget blev sig någonsin likt igen  🙂

Minstingen i familjen..  med en enorm närvaro och en storslagen attityd till det mesta som dyker upp i livet.

Han bär en självklarhet som jag verkligen beundrar hos honom och han är allt man kan önska.

Tiden hade gärna fått stanna till en stund.. bara en liiiten stund.  Men det får ju inte för imorgon blir han ju tio bast! Det ska firas såklart  🙂

Så självklart börjar vi med glass till frukost imorgon!

”This attitude is 4ever”