Good energy? Maybe later..

Härregu å vojnevojne.. Har varit så galet energifattig denna vecka och jag vill mest bara sova och under all vaken tid stirra tomt framför mig!

Men nej då. Är ju med i en sån häringa cykel å gå-kampanj och trots att jag är en van vintercyklare sen måååånga år tillbaks så kan jag ju säga att denna vinter hittills varit något av en ovanligt jobbig utmaning på många sätt.

Min kondis känns usel, jag har inte samma styrka i benen som jag brukar ha och jag har definitivt inte samma fart som jag brukar *suck* En riktig jävla svacka, det är vad det är det!

Nåväl, jag har åtminstone lyckats cykla ca 3 mil sedan i måndags så jag får väl ändå vara nöjd tänker jag.

Jag vet också att det mesta är på mental nivå och eftersom jag haft en tuff vecka rent psykiskt så får jag ju också inse att det sätter sina spår i den fysiska kroppen. Till exempel så märker jag ju att negativa saker liksom kletar sig fast på hela mig och att negativa tankar verkar vrida runt hela min tillvaro så till den milda grad att jag faktiskt känner mig som en blöt pöl emellanåt.

Jag är INTE deppig, ledsen eller arg men jag märker att jag är allmänt frustrerad över orättvisor i samhället och att jag blivit ovanligt allergisk mot det faktum att många svaga människor far så jävla illa i detta samhälle så att jag baxnar bara jag tänker på hur olika vissa öden och människor prioriteras i maktens korridorer.

Jag märker också att jag blivit känslig som fan för när folk lider av vår tids största folksjukdom, nämligen ensamhet och jag tycker inte om när människor är ensamma. Alltså, ensamma som i ”icke-självvald-ensamhet”. Det får MIG att må dåligt fast jag själv inte är ensam. En jävla känslokrock mellan känslor och förnuft det där alltså..

Självklart fattar jag ju också att jag INTE kan rädda alla världens ensamma och olyckliga människor samtidigt som jag också njuter av att ha världens bästa och finaste familj varje dag som ger mig så himla mycket good-energy dygnet runt.

Ja, det är många tankeballonger som snurrar över mitt huvud just nu och det händer också så himla många bra saker i mitt eget liv och i min egen tillvaro men jag varken kan eller vill dela saker i samma utsträckning nuförtiden som jag gjorde förut så jag nöjer mig helt enkelt med att vara lite kryptisk emellanåt här i bloggen haha..

Nu för tiden så finns det ju några helt nya människor att ta hänsyn till i mitt liv och då gäller det att vara lite hemlig om livsenergin ska räcka till både mig själv och mina närmaste.

Jag kämpar i alla fall på med vardagsbalansen och tycker själv att jag ligger hyfsat på plussidan just nu även om jag är trött. Infernaliskt trött… men vad gör det? För nu kommer ljuset och energin sakta men säkert tillbaks!

Snart är jag som ”vanligt” igen 😀 (hoppas jag)

Jag brukar låna Bastians dödskallemössa ibland eftersom den får mig att känna mig härligt barnslig, rolig och allmänt obrydd…

Och jooo…. för att den är varm också haha… 😀

Brallorna har jag köpt på Rhodos, tröjan är en julklapp från Umeå kommun och skorna är från BRONX (och väger inget alls trots den gigantiska platåsulan)

Handledsvärmarna med pärlor har en tant i Grönfjäll stickat! Mina bästa winter-must-haves!

Flätorna är helt nyklippta och jaa.. det var allt från mig.

Ha det gött å va inte trött! Vi ses och hörs!