Varje dag är…

…en helt ny dag där det går att starta om på nytt. Helt och hållet.

Jag tycker så synd om de människor som ”hatar måndagar” och anser att all vardag är tristess. De som bara väntar på och lever upp när det är helg och tycker att DÅ är det kul. Har tänkt en del på det där och förmodar att senaste årets alla nedstängningar och inskränkningar i nöjeslivet har gjort att alla ”hata-måndagar-människor” förmodligen mår extra dåligt i sin tillvaro. För om man ogillar vardagen och bara trivs i fest och glam, ja då är ju inte livet roligt alls.. shit, vilken jobbig tanke.

Livet är ju inte direkt en fest för någon av oss just nu i och med den här jävla pandemin och alla stretar vi fram i vardagen så gott vi kan med de bagage vi alla bär med oss.

För min egen del så är det ju faktiskt i den ”vanliga vardagen” jag hittar min kraft och energi och även om jag för all del också måste avstå helt från diverse resor och festligheter just nu så känner jag mig ändå ovanligt glad och nöjd.

Min vardag är allt annat än grå och trist och trots att det (som vanligt) finns många smulor att torka på bordet, många tvätthögar med strumpor och kallingar att sortera och annat diverse hemmajox (som för övrigt är ett evighetsjobb) så är min vardag väldigt harmonisk och glädjefylld. Allt handlar ju om den berömda balansen!

Jag försöker vara så närvarande jag kan i nuet och jag har lyckats hitta nya små sätt att hindra tankarna från att vandra iväg och hemsöka både det förflutna och ovälkommet gästa framtiden. Ibland är det skitsvårt, jag vet.. men just nu känner jag att jag är in a good place vad gäller alla mina tankeballonger. MEN.. jag måste hela tiden aktivt välja mitt tankemönster. Varje, varje ny dag!

I alla fall, på tal om vardagen. Jag måste visa min nya vattenkokare med mumintrollet på. Den matchar såklart alla fina muminmuggar och jag blir så himla glad varje gång jag knäpper igång den. Ungefär sisådär fem-sex gånger per dygn 😀

Den var inte helt lätt att få tag på, men till slut så hittade jag den i Kiruna av alla ställen. En släkting till Jimpa köpte den och sedan fick den mellanlanda hos svärmor och svärfar i Gällivare och nu har den äntligen levererats till mig. Jag är så glad och den är så söt!

Ny vattenkokare med fina moomin

Nu när det inte går att lägga pengar på resor till sol, bad & party så känns det helt okej att lägga en liten peng då och då på något roligt som man blir glad av i vardagen. Vattenkokaren var precis en sån grej.

Annars så rinner tiden som vanligt iväg och vi är redan inne i Mars månad.

Snart har det ju gått ett helt kvartal på det nya året och här hos oss är vi alla friska *pepparpeppar* och vi har haft turen att få vara det under de senaste året trots elaka virus som cirkulerar i samhället.

Vi försöker vara ute så mycket vi kan med både oss själva och kidsen. Vi bor ju så pass bra till att vi inte ens behöver anstränga oss för att ta oss ut i naturen där det erbjuds både snö och sjö bara ett stenkast bort. Helt fantastiskt!

”Just around the corner”

Nämen annars vet jag inte så mycket annat som jag skulle kunna skriva här inne. Jag är inne i en period då jag har större behov av att läsa än att skriva. Böckerna är min livlina och ger mig otroligt mycket sinnesro.

Ibland tänker jag att jag borde sluta skriva i bloggen helt och hållet, men sen så får jag ett litet infall och så skriver jag ändå 🙂 Numera är det väl mer allmänt och jag kan inte skriva på samma sätt som jag gjorde förr. Jag varken vågar eller vill. Kanske är det lika bra. Allt är ju inte för alla!

Ha det gött å va inte trött!

😀