Gnälla eller skälla?

Ja, kanske lite av båda faktiskt..

Faktum är att jag skulle kunna skälla en hel del.. Tex på killen som körde mot rött nere vid specsavers idag som nästan körde på mig på övergångsstället, eller på tiggarna nere på stan som inte drar sig för att antasta ensamma barn och ungdomar och vara påstridiga ända tills de får pengar i handen (hallååå? Våga säga till när ni ser sånt)

Eller skälla på  gamla insnöade gubbar som tror sig ha rätt att kommentera kvinnor på nervärderande sätt eller kalla oss för ”regeringen” osv… (tror ni inte att vi hör er?) Och förresten så är det 2021 nu så ni är bara pinsamma och DUMMA!

Eller skälla på alla som skräpar ner och förstör nere vid nydalasjön… eller ännu värre… de som stjäl ved vid grillplatserna… Är Ni på riktigt helt jävla dumma i huvudet?

*suck*

Jamen ni hör ju… det finns ju massor att skälla på! Men jag ids inte riktigt.. det når liksom inte ända fram för jag har blivit smått avtrubbad under det senaste året och kanske har det att göra med den här jääähäävla pandemin (som jag iof också vill skälla på haha…)

Och så var det då gnället.. Jaa… jag mår inte helt hundra faktiskt och visst, en del av det är självförvållat eftersom jag haft en av mina slarvhelger i Stockholm nyligt. På ca 60 timmar i den stora staden så hann jag sova ca 10 timmar, gå och dansa ca 37.000 steg (!?!?) och partaja i tre dagar.. Jag hade SÅ-JÄKLA-SKOJ men visst, det känns i gammkröppen! Speciellt i ena foten som blev mosad i somras. Ärren har svällt upp och foten ser ut som en knölval haha.. Men är man barnfri så är man. Då är det bara att lägga krämporna på hyllan.

Men jag vill också gnälla över att jag känner mig ledsen och uppgiven på grund av saker som jag INTE kan påverka… men jag blir ändå ledsen. Det är jobbigt. Jag är van vid att oftast vara glad. Jag VILL vara glad, men just nu så är jag inte det. Trötthet och sorg liksom klänger sig fast på mig och jag gillar det INTE! Jag kan inte koncentrera mig på saker och ting och jag blir lite stressad när jag måste fixa massa grejs fast jag inte riktigt orkar. Jag vill också gnälla över att det just nu finns för mycket att gnälla om.

Kanske blir det bättre när jag gnällt litegrann? Jag har ju ändå bloggen som tar emot mig vad jag än vill skriva om. Det tråkiga är att jag inte riktigt känner igen mig själv och jag funderar varje dag vad jag ska göra för att få tillbaka mig själv i min ursprungsversion.. Det vore najs faktiskt.

Som vanligt så blir jag ganska krass när jag väl är i mina funderationer. Jag rannsakar först mig själv hundra gånger och sedan rannsakar jag mina relationer ca tusen gånger och jaa.. det blir storstädning på alla plan för mig och det kan väl nästan liknas vid någon slags bipolaritet.. dock under hyfsat kontrollerande former. Jag rensar bort gamla inlägg i bloggen och på instagram, jag plockar bort kontakter från sociala medier, från mobilen, från mitt IRL-liv eftersom det är det enda sättet för mig att begränsa mig själv från oönskad input (åtminstone input som får mig att må dåligt)

Att göra sig fri från förfluten tid är inte alltid så lätt, men det går. Minnen finns alltid kvar, men ibland behöver man flytta på människor för att göra plats för nya friska vindar. Ibland blir man ju själv flyttad på och då får man inse att det man hade plötsligt har tagit slut. Inga konstigheter..

Sen vet jag inte om pandemin haft ett finger med i spelet, men numera orkar jag inte hålla tråden med gamla bekanta och jag inser att vissa som betytt hur mycket som helst numera inte ens får mig att höja på ögonbrynet oavsett vad de säger och gör. Har jag blivit lite blasé? Jaa.. kanske..

Men det gör inget.. Jag känner mig ändå tillfreds över mina IRL-kontakter. Det är ju ändå dem som räknas mest.. och bäst!

”The higher your VIBE, the smaller your TRIBE”

(sant!!)

Sen är det ju som bekant så att mitt liv och min tillvaro rent allmänt innehåller MASSOR av bokstäver och diagnoser och diverse andra spännande saker som gärna kommer med plusmeny, men som vanligt så väljer jag att se saker på ett mer äventyrligt sätt och det gör faktiskt att saker och ting blir både lättare och roligare.

Jag uppskattar verkligen de små tingen här i livet och det enda jag vill är att få känna mig frisk och fri. Men som jag sagt tusen gånger förut… det krävs massor av aktiva val varenda dag för att man ska kunna känna det där för det är inte superlätt att hålla sig frisk i en sjuk värld. Men det går.. om man väljer rätt för det mesta så går det att slarva och göra lite fel då och då. Så länge man inte trillar för djupt ner i något dike. Tankevurpor gör jag ju hela tiden, men numera landar jag ändå oftast på fötterna! Tur det liksom 😊

Annars kanske en och annan bild vore på sin plats eftersom bloggen är min virtuella dagbok!

(PS: jag kan fortfarande skratta högt åt gamla blogginlägg som verkar helt sjuka när jag läser dem tio år senare haha..)

Barnbarnet växer så det knakar.. han har redan börjat tjata om moped 😎 Mommoz gölliz!

Det fyrbenta barnbarnet med en så färgstark personlighet som får alla andra att blekna. En av mina tio-i-topp-favoriter på 47 år! ❤

Den enda bilden som är lämplig att visa från 60-timmars partajjet!

Finn ett fel: 80-talisten har INGEN magtatuering 🤣

Vi 70-talister bär upp våra tattoo-synder hyfsat ändå..

Min mormor köpte en helkul Ironman-tröja till Bastian och jag insåg genast att jag också gillar den och vill låna den ibland.. Hur cool? Jag har ju letat länge efter en hudfärgad tröja med en musklig manstorso, men denna är ju minst lika rolig.. eller hur? 😁

Nåväl, nu vet jag inte om jag har så mycket mer att förtälja.. Eller jo förresten.. Det var en tjej vid nydalasjön som kom fram till mig häromdagen och ville välsigna mig och det fick hon ju göra trots att jag är väldans okristen och inte tror på Gud och Jesus och allt sånt där. Hon välsignade mig och sedan önskade vi varandra en fortsatt fin dag och det var liksom… märkligt, men ändå fint på något vis. Vänlighet är ju aldrig fel oavsett från vilket håll eller religion det kommer. Och faktiskt… Hon var ju rätt modig ändå och jaa.. jag behöver nog lite mer välsignelser i min tillvaro.

Japp, men hörni då ses å hörs vi en annan dag!

Hare bra hääj!!