De tog ba slut..

..orden alltså.

Jag har haft svårt för att få orden att fastna i skrift under det senaste året. Jag har också insett att jag tystnat på fler sätt. Det är ovanligt för att vara jag och nästan lite konstigt. Men ändå skönt ibland.

Många gånger handlar det om att det faktiskt inte ens FINNS nåt särskilt att säga (eller skriva) och de gånger det faktiskt gör det så inser jag också att det inte är lönt att skriva om vissa saker. Dels på grund av att många inte ens bryr sig och dels på att en del blir arga.. Så jag tänker lite som Ingemar Stenmark sa när han helt krasst uttryckte:

”Hä löns int förklar för den som int begrip” 

Ja men typ lite så.

Lite beror det kanske på att inget eller ingen är sig riktigt lik efter åren med pandemin. Många har fått omvärdera stora delar av sina liv och somliga har varit smarta nog att använda tiden till att reboota sig själv och sin tillvaro.

Lite som att ha fått chansen att starta om på nytt. Det kan ju vara allt från att ha skaffat nytt jobb, skilt sig och skaffat ny partner eller flyttat till något roligare ställe.

Själv har jag inte varit så drastisk utan har nöjt mig med att fixa och trixa i min direkta närhet. Typ, sorterat kläder och gamla papper och annat skrot som egentligen mest bara suger energi ur ens fysiska liv.

Hade jag varit ensam och inte haft man, barn och barnbarn så hade jag absolut startat om på det mest dramatiska sätt jag hade kommit på: Jag hade packat en väska (eller kanske två) och brutit upp mig själv från Sverige och trista Umeå och försökt att ta mig till något varmare och roligare ställe.

Men nu HAR jag ju man och barn och barnbarn så jag nöjer mig med de små förändringarna haha.. Så jag står ut med Sverige och Umeå ett tag till helt enkelt. Om jag har tur så kanske mitt crew vill hänga med mig nästa gång det erbjuds ett tillfälle till att göra något helt nytt med sitt liv och sin tillvaro. Vi lever trots allt i ett tidevarv då det går ganska snabbt och enkelt att ändra på det mesta man vill ändra på.

Det är skumt det där.. För vissa människor tycks rötterna växa djupare och djupare ju äldre de blir, medans andra liksom luckrar upp sina rötter och inser på äldre dar att det faktiskt GÅR att lämna saker, människor och platser bakom sig. Lite som med böcker man en gång läst.. Man läser dem en gång och sedan lämnar man tillbaks böckerna till biblioteket (och som ofta i mitt fall med några kronors förseningsavgift haha..)

Ja, nog har jag ju snöat in på en del flummiga tankar på sistone och kanske är det lika bra att jag inte skrivit här på ett tag. Ingen hade nog fattat nåt i alla fall.

I alla fall så är jag numera NOLL intresserad av så mycket som jag förut var intresserad av och kanske låter det deprimerande men det är det absolut inte. Snarare tvärtom.. Plötsligt så öppnade det sig nya möjligheter i mitt liv som medförde att jag slutade intressera mig för mediokra skitsaker så joo.. jag är nöjd. Det är kul faktiskt 😉

Kanske har det att göra med att pandemi-åren har tvingat oss till att lyssna lite inåt? Jag det tror jag i alla fall! Sen är det ju rätt skönt att omge sig med människor som tar fram det bästa i en, istället för det sämsta..

Jag är verkligen ofantligt tacksam för att jag har så fin familj och fina människor runt mig som hjälper mig att växa VARJE enskild dag.. Och som faktiskt gör mig till en bättre version av mig själv PLUS det faktum att det är en sån bonus att få vara gift med nån som har så ofantligt mycket tålamod och orkar lyssna på mig hur flummig jag än blir i mina numera ganska utsvävande resonemang haha.. Tack Jimmie, du är bäst ❤

Så trots att jag tystnat både här och där så pågår det ändå jävligt mycket… i mitt huvud…

Men det är inte jättemånga som får veta vad det handlar om!

😁

Ha det bra och ha en fin sommar. Vi hörs (kanske)

*Kram*