Då var då och nu är nu..

Tänk att halva februari nästan passerat.. Har ju knappt märkt av det eftersom jag varit sjuk på ett ganska utmattande sätt.

Förra vintern blev det ju en härlig cocktail av lunginflammation, RS-virus och covid på en och samma gång och tja, tydligen så skulle det bli något liknande även denna vinter. Jag har kämpat hårt för varje enskilt andetag, men nu är jag så pass kry att jag ska ta mig tillbaka till jobbet och tillvarons rutinbundna vardagslunk.

Jag längtar efter dagsljus, fysisk styrka och en hyfsad kondition och det är ju inte för mycket begärt tycker jag.

Igår eftermiddag strax innan det skymde så märktes det liksom på dagsljuset att nu är det dags för livsandarna att vakna. Det var ovanligt.. magiskt på något sätt. Fast i och för sig så är ju universum alltid magiskt, men igår kändes det så påtagligt i varenda liten nervbana och i alla små celler i min stackars vintertrötta kropp.

Jag var ju en blixtvisit i Gällivare för någon vecka sedan och det var kring 24 minusgrader då vi kom dit. Jag kände mig djupfryst inifrån och ut under min vistelse där och det berodde nog inte bara på den isande kylan.

Trots att jag trodde att jag sett Malmberget för sista gången i höstas så blev det ändå en liten tripp upp till ruinerna som fortfarande står där. Fotade lite, men det går inte att fånga den där creepy-feelingen på bild.

Vid ett tillfälle kom det en gigantisk flock fåglar som flaxade olycksbådande över oss och flög mellan rivningskåkarna.

Zombiefeeling deluxe alltså!

Dundret ser ju (som alltid) fantastiskt ut, men för två veckor sedan sålde jag hela min slalomutrustning och jag kommer nog inte att ställa mig på slalomskidor på ett bra tag framöver. För trots att jag alltid älskat utförsåkning så har jag liksom tappat lusten till det. Konstigt ändå, men förmodligen en påminnelse om hur fort saker och ting (och människor) kan förändras.

Vi lever i förändringens tid både på gott och ont. Förändring kan vara smärtsam eller positiv. Ibland är den både och, fast man fattar det inte förrns det gått ett tag. Förändring som varit smärtsam kan visa sig ha positiva effekter långt efteråt och det går inte att förstå före man varit med om det själv. Alla måste ju göra sin egen utveckling i sin egen takt. Var sak har sin tid liksom..

Det blir också ganska påtagligt att ”Det nya är NU” när man ser två pyttesmå människor växa upp mer och mer för varje dag framför näsan på en.. Det finns så mycket löften om allt det nya i en liten person som är nyfiken på livet och tillvaron runt omkring.. Som har förmånen att få se varje dag som ett spännande äventyr och som gläds åt allt roligt som går att upptäcka. I helgen hade vi några superhärliga dagar med småttingarna och trots det skrala hälsoläget så vågade vi oss ändå ut på en miniutflykt i närheten.

Lille L fixar fika!

Nydalasjön är bäst på sommarn, men vintertid är den också helt ok 😎

Premiärprovade min nya jacka också. Helt underbar och jag behöver INTE frysa haha…

Snygg färg eller vad?

Ja, det var väl det lilla jag hade att berätta just nu. Hoppas alla som läser här mår bra och slipper diverse åkommor som tycks cirkulera vintertid!

Vi ses & hörs! Kram