Tacksam för tacksamheten..

Av alla tusen tankeballonger som svävar ovanför mitt huvud… Vilken ska jag skriva om just idag??

Kanske om den där tanken om att jag är så himla tacksam för tacksamhet! Att jag ÄR tacksam för så himla mycket. Speciellt just nu över att till exempel bo i en del av världen där vi har den bästa sjukvården (om man bortser från köer, missnöje och underbemanning) för när det verkligen handlar om att leva eller dö, så överlever människor när de blir omhändertagna akut av sjukvården.

Eftersom jag har extrem sekretess när det gäller nära och kära för tillfället så kan jag bara säga att jag är fruktansvärt tacksam idag över just detta: Att vi lever i ”rätt” del av världen. Jag ska aldrig ta något, eller något av vår välfärd för givet igen. Jag ska vara tacksam varendaste dag. Faktiskt!

Jag vill också berätta om att jag har lärt mig att vara tacksam över tid jag fått tillsammans med någon. Som det här med att man möts och att man skiljs. Inga konstigheter egentligen.. Men istället för att vara ledsen över att jag ”måste” skiljas från någon, så kan jag istället välja att vara glad över att jag har fått HA den här fina personen i mitt liv si eller så länge..

Kloka personer finns det inte så himla gott om, men jag tröstar mig med att veta att denna kloka person kommer att ersättas av en annan klok person och ja, det får väl vara plåster på såret för jag är ändå tacksam över att våra vägar korsades! Oavsett när och var det hände. Dessutom behövs h*n på ett annat ställe framöver..

Ja män geeeuu vilket klämkäckt inlägg kanske Du tänker nu, men näjjee.. det är på inget sätt så jag menar! Jag ville bara belysa det faktum att jag möter så många var och varannan dag som inte har förmåga att känna tacksamhet och det är bara så sorgligt. Sån vill jag inte vara. Men jag vet också att jag inte kan påverka andra. Bara mig själv.

Alla jag någonsin mött har lärt mig något. Något jag verkligen, verkligen, verkligen behövt lära mig och oftast genom ”the hard way”.

Det blir till och med lätt att vara tacksam över alla dåliga människor jag mött i mitt liv eftersom de hade något mycket viktigt att förmedla och som jag behövde lära mig: Nämligen vad jag inte behöver och vill ha i min tillvaro.

Nåja, för övrigt så rullar tillvaron på. Det är en och annan vägbula, men inget som inte går att lösa. Numera ids jag inte hetsa upp mig utan tar dagen som den kommer. Var och en har ett ansvar över hur dagen blir och jag väljer att vara min egen lyckas smed. Vem fan ska annars vara det liksom? Haha… jamen, Ni fattar.. Jag vill inte vara hjälplös så alltså måste jag välja att vara stark osv…

Jaja. Nu har jag flosklat färdigt för denna vecka. Påminner mig om att jag har mycket att se fram emot och om bara några veckor så blir det 3-dagars party med min fina man i den vackra huvudstaden. Gissa vem som är laddad? Wohooo… och tacksam såklart!

Bild från i fredags när vi försökte oss på att spana på en ”festlig” tillställning här i Ume. Det gick sisådär haha.. Vi gav upp redan vid 22-tiden. Fast å andra sidan så har man väl inte roligare än vad man gör sig så jag får väl schylla mä schälw helt enkelt.

Men så blir det när man blivit ännu mera skalman nu för tiden. Mat och sovklockan pockar på och minsta avsteg kan ge stora konsekvenser. Träningen faller, humöret rasar och kroppen strejkar! Så ska man ut och roa sig så ska det fanimig vara värt det!!

Men när jag har lediga dagar så blir det oftast pyjamashäng med både stora och små människor och de dagarna förgyller mitt liv så mycket så jag finner inte riktigt ord för att förklara det hela. Det är sjukt mysigt i alla fall och nåt viktigt jag har lärt mig alldeles nyligt är att det är ganska noga att ha på sig gummistövlarna när man borstar tänderna, för annars vet man ju inte riktigt vad som kan hända.. haha… KOlla bara på den här stjärngossen:

Lille L visar mommoz hur det går till när man ska borsta på riktigt..

😁

Ja hörni..

Hoppas att Ni som läser här också mår bra och att Ni hittar de där små glädjeämnena varje, varje, varje dag..

Vi ses!