Krypet i kroppen…

…ska bort, bort, BORT!!

Imorse redan klockan sju innan alla klivit upp smög jag mig iväg helt ensam på en liten joggingtur vid sjön. Hela tjugo minuter i en jämn och bra fart, så formen kanske inte är så kass som jag trott från början. Men den ska bli på topp!

Detta med att sälja hus slukar ju otroliga mängder tid och energi och det är så mycket som ska fixas, ordnas, ringas, hämtas, grejas och allt bara kretsar kring detta just nu. Man pratar om det, man tänker på det och det är ju faktiskt inte så konstigt att man får myror i kroppen.

Jag har knappt hunnit med mig själv på det sättet som jag är van vid. Och det har jag saknat.

Jag saknar verkligen tiden med mig själv. Jag saknar att ta mina långa promenader, mina lässtunder, mina filosofiska stunder då jag gömmer mig helt ensam i skenet av ett tänt ljus och en varm kopp thé, jag saknar att skriva, jag saknar babbel med en del av mina långväga vänner, jag saknar mina långa bad och jag saknar nästan syre.

Att man blir trött av denna årstid råder det ju ingen tvekan om. Så nu har jag fullt upp med att sälja hus och att ta några djupa andetag emellanåt.

Livet går vidare med allt vad det innebär och vår planering om livet fortsätter.

Men trots allt stök så mår jag bra och är på riktigt gott humör.

Ville ju bara att ni skulle veta det!

"Ibland stannar jag upp och luktar på en unge"

Haha…

Och kom ihåg att livet pågår HÄR och NU!