Kategori: Kärlek

Gnälla eller skälla?

Av , , 8 kommentarer 10

Ja, kanske lite av båda faktiskt..

Faktum är att jag skulle kunna skälla en hel del.. Tex på killen som körde mot rött nere vid specsavers idag som nästan körde på mig på övergångsstället, eller på tiggarna nere på stan som inte drar sig för att antasta ensamma barn och ungdomar och vara påstridiga ända tills de får pengar i handen (hallååå? Våga säga till när ni ser sånt)

Eller skälla på  gamla insnöade gubbar som tror sig ha rätt att kommentera kvinnor på nervärderande sätt eller kalla oss för ”regeringen” osv… (tror ni inte att vi hör er?) Och förresten så är det 2021 nu så ni är bara pinsamma och DUMMA!

Eller skälla på alla som skräpar ner och förstör nere vid nydalasjön… eller ännu värre… de som stjäl ved vid grillplatserna… Är Ni på riktigt helt jävla dumma i huvudet?

*suck*

Jamen ni hör ju… det finns ju massor att skälla på! Men jag ids inte riktigt.. det når liksom inte ända fram för jag har blivit smått avtrubbad under det senaste året och kanske har det att göra med den här jääähäävla pandemin (som jag iof också vill skälla på haha…)

Och så var det då gnället.. Jaa… jag mår inte helt hundra faktiskt och visst, en del av det är självförvållat eftersom jag haft en av mina slarvhelger i Stockholm nyligt. På ca 60 timmar i den stora staden så hann jag sova ca 10 timmar, gå och dansa ca 37.000 steg (!?!?) och partaja i tre dagar.. Jag hade SÅ-JÄKLA-SKOJ men visst, det känns i gammkröppen! Speciellt i ena foten som blev mosad i somras. Ärren har svällt upp och foten ser ut som en knölval haha.. Men är man barnfri så är man. Då är det bara att lägga krämporna på hyllan.

Men jag vill också gnälla över att jag känner mig ledsen och uppgiven på grund av saker som jag INTE kan påverka… men jag blir ändå ledsen. Det är jobbigt. Jag är van vid att oftast vara glad. Jag VILL vara glad, men just nu så är jag inte det. Trötthet och sorg liksom klänger sig fast på mig och jag gillar det INTE! Jag kan inte koncentrera mig på saker och ting och jag blir lite stressad när jag måste fixa massa grejs fast jag inte riktigt orkar. Jag vill också gnälla över att det just nu finns för mycket att gnälla om.

Kanske blir det bättre när jag gnällt litegrann? Jag har ju ändå bloggen som tar emot mig vad jag än vill skriva om. Det tråkiga är att jag inte riktigt känner igen mig själv och jag funderar varje dag vad jag ska göra för att få tillbaka mig själv i min ursprungsversion.. Det vore najs faktiskt.

Som vanligt så blir jag ganska krass när jag väl är i mina funderationer. Jag rannsakar först mig själv hundra gånger och sedan rannsakar jag mina relationer ca tusen gånger och jaa.. det blir storstädning på alla plan för mig och det kan väl nästan liknas vid någon slags bipolaritet.. dock under hyfsat kontrollerande former. Jag rensar bort gamla inlägg i bloggen och på instagram, jag plockar bort kontakter från sociala medier, från mobilen, från mitt IRL-liv eftersom det är det enda sättet för mig att begränsa mig själv från oönskad input (åtminstone input som får mig att må dåligt)

Att göra sig fri från förfluten tid är inte alltid så lätt, men det går. Minnen finns alltid kvar, men ibland behöver man flytta på människor för att göra plats för nya friska vindar. Ibland blir man ju själv flyttad på och då får man inse att det man hade plötsligt har tagit slut. Inga konstigheter..

Sen vet jag inte om pandemin haft ett finger med i spelet, men numera orkar jag inte hålla tråden med gamla bekanta och jag inser att vissa som betytt hur mycket som helst numera inte ens får mig att höja på ögonbrynet oavsett vad de säger och gör. Har jag blivit lite blasé? Jaa.. kanske..

Men det gör inget.. Jag känner mig ändå tillfreds över mina IRL-kontakter. Det är ju ändå dem som räknas mest.. och bäst!

”The higher your VIBE, the smaller your TRIBE”

(sant!!)

Sen är det ju som bekant så att mitt liv och min tillvaro rent allmänt innehåller MASSOR av bokstäver och diagnoser och diverse andra spännande saker som gärna kommer med plusmeny, men som vanligt så väljer jag att se saker på ett mer äventyrligt sätt och det gör faktiskt att saker och ting blir både lättare och roligare.

Jag uppskattar verkligen de små tingen här i livet och det enda jag vill är att få känna mig frisk och fri. Men som jag sagt tusen gånger förut… det krävs massor av aktiva val varenda dag för att man ska kunna känna det där för det är inte superlätt att hålla sig frisk i en sjuk värld. Men det går.. om man väljer rätt för det mesta så går det att slarva och göra lite fel då och då. Så länge man inte trillar för djupt ner i något dike. Tankevurpor gör jag ju hela tiden, men numera landar jag ändå oftast på fötterna! Tur det liksom 😊

Annars kanske en och annan bild vore på sin plats eftersom bloggen är min virtuella dagbok!

(PS: jag kan fortfarande skratta högt åt gamla blogginlägg som verkar helt sjuka när jag läser dem tio år senare haha..)

Barnbarnet växer så det knakar.. han har redan börjat tjata om moped 😎 Mommoz gölliz!

 

Det fyrbenta barnbarnet med en så färgstark personlighet som får alla andra att blekna. En av mina tio-i-topp-favoriter på 47 år! ❤

Den enda bilden som är lämplig att visa från 60-timmars partajjet!

Finn ett fel: 80-talisten har INGEN magtatuering 🤣

Vi 70-talister bär upp våra tattoo-synder hyfsat ändå..

Min mormor köpte en helkul Ironman-tröja till Bastian och jag insåg genast att jag också gillar den och vill låna den ibland.. Hur cool? Jag har ju letat länge efter en hudfärgad tröja med en musklig manstorso, men denna är ju minst lika rolig.. eller hur? 😁

 

Nåväl, nu vet jag inte om jag har så mycket mer att förtälja.. Eller jo förresten.. Det var en tjej vid nydalasjön som kom fram till mig häromdagen och ville välsigna mig och det fick hon ju göra trots att jag är väldans okristen och inte tror på Gud och Jesus och allt sånt där. Hon välsignade mig och sedan önskade vi varandra en fortsatt fin dag och det var liksom… märkligt, men ändå fint på något vis. Vänlighet är ju aldrig fel oavsett från vilket håll eller religion det kommer. Och faktiskt… Hon var ju rätt modig ändå och jaa.. jag behöver nog lite mer välsignelser i min tillvaro.

Japp, men hörni då ses å hörs vi en annan dag!

Hare bra hääj!!

 

8 kommentarer

Allmän förvirring å massa kärlek…

Av , , 2 kommentarer 12

..när man bläddrar till en ny månad. Den nionde månaden närmare bestämt.

Nu börjar september med allt vad det innebär och kom ihåg att det är skitviktigt att börja peta i sig lite extra D-vitaminer som vi nordbor behöver under vinterhalvåret.

En bra tumregel är att komma ihåg att äta sina D-vitaminer under de månader som innehåller bokstaven RRRRRR… Alltså från septembeRRR till och med apRRRIL!!

Skitsmart ju 😎

Jag märker att hösten kommer åt mig lite extra för tillfället och jag är ganska så trött just nu. Både fysiskt och mentalt så jag ska vila i en hel vecka från min hårdträning och min galna cykling och intar horisontalläge så fort jag kommer åt. Jag somnar ofta i soffan i obevakade ögonblick och orkar bara läsa något enstaka kapitel om dagen.

Solbrännan har för längesedan runnit av mig och nu är sommarkänslan bara ett minne blott. Men i övrigt så är jag ganska nöjd med min tillvaro.

Jag har rätt mycket på gång men det skulle ta för lång tid att skriva om så jag skriver bara om en av de roligaste sakerna som hänt hittills sen jag skrev i bloggen sist:

Jag har fått en fantastiskt rolig förfrågan från en av de finaste människorna som finns i mitt lilla Helena-universum. Jag har nämligen blivit tillfrågad om jag vill vara Best man på ett stundande bröllop som ska stå i Maj 2022. Närmare bestämt på min födelsedag den 14e maj. HUR HÄFTIGT liksom? Jag blev så jäkla glad så det va inte klokt ❤

Två av mina favoritmänniskor ska gifta sig efter mer än 20 år tillsammans och det är så underbart.

Grattis Tronn & Knut

Och på tal om människor förresten så verkar det som att det är nya bebisar på ingång i mitt liv också så det är mycket fint som händer i tillvaron.

Det är kul att ha massa roliga saker att se fram emot och som vi alla vet så pågår ju livet i alla dagar oavsett de är tråkiga eller roliga. Det gäller att njuta av de roliga dagarna och när det dyker upp någon enstaka ”tråkig” eller mer stillsam dag så kan man ju använda den som en vilodag och bara luta sig tillbaks.

Det går ju inte att hålla samma tempo jämt och jag puttrar på i snigelfart just nu samtidigt som jag betraktar omvärlden och konstaterar att den många gånger är jävligt skev. Men det orkar jag inte förfasa mig över ikväll. Gnället tar jag någon annan dag helt enkelt haha…

För i MIN lilla bubbla är det underbart och det är ju faktiskt huvudsaken 😉 Jag är och förblir huvudpersonen i MITT liv, men gläder mig mycket över de statister som passerar. Oavsett de är kort, eller långvariga!

Life works in mysterious ways…

Harebra Häääj…

2 kommentarer

Småstörigt i en bortskämd del av världen..

Av , , 2 kommentarer 20

Japp, jag vet! Jag är en vit, medelålders kvinna som lever i en otroligt rik och priviligierad del av världen där jag kan åtnjuta jämlikhet och trygghet mest varje dag. Ändå är jag lite surmulen idag. Varför är jag då det?

Jaa.. Det finns en del saker som kan få mig lite ur balans och det är så små saker så att omgivningen (förmodligen) baxnar och inte ens märker det. Det är så jäkla banala saker och ändå så STÖÖÖÖR det mig så till den milda grad så att det rent av generar ett helt (HALVT) blogginlägg (!!?)

Vojvoj och HOJJA!!

Så här äre:

Jag avskyr verkligen några saker och det är följande (Helt utan rangordning)

  1. När män STINKER obehagligt rakvatten /parfym som förpestar butiker och restauranger och som får mig att vilja slita mitt hår!
  2. När butiker och restauranger inne på Avion försöker överrösta varandra med just DERAS egen skvalande bakgrundsmusik, med resultat av att mina sinnen blir totalt sjösjuka eftersom mixen av 3 eller 4 olika musik från alla håll får mig att vilja slita mitt hår (eftersom blandningen blir en slags musikspya som föder min aggressivitet istället för viljan att shoppa) SKÄMS på er, Ni som ”samordnar” inne på Avion. Har Ni verkligen inte det minsta koll på detta??
  3. När vuxna människor erbjuder sina pyttesmå barn Trocadero (Har Ni ingen jäkla koll på att Trocadero innehåller ganska mycket koffein??) Skärpning liksom! Sen att de har mage att sitta och skälla och gnälla på att kidsen är oregerliga… *SUCK* Jamen Grattis liksom.. Jaaa.. jag sliter mitt hår!
  4. Den fortsatta trenden med djurmönstrat, speciellt då leopardmönstrat. Panik. Jag får fan i mig paniiik… Jag sliter mitt hår och undrar varför ALLA fortsätter gå in i modeindustrins fålla som de får de är (förlåt… leoparder) *bääähäähh..*
  5. Mig själv! Att jag ens bryr mig om alla dessa små triviala ting haha… Hmm.. kanske är det åldern? Nä, för fan.. just över denna punkt ids jag INTE slita mitt hår över. I alla fall inte idag. Jag gör som jag brukar: Jag accepterar det jag inte kan förändra. En oslagbar formel ❤

Okej, jag kapitulerar inför det faktum att jag ändå har det så himla bra 😂

Och förresten så är det bara MITT liv som handlar om mig så nu vill jag också berätta om nåt kul!

Nämligen om en trevlig herre som jag mötte vid kyrkstugan för några kvällar sedan. Han berättade att han läser min blogg och att han tycker att den är BRA. Han sa att jag ”skriver så positivt om Jimpa och barnen” och ”att min blogg är en av de bästa på vk” ❤ och att han gillar om min blogg.. Jag ba: WOW!!

Alltså… gissa om jag kommer att leva länge på den komplimangen?! Jag blev så himla glad och började ju genast att spåna på nästa inlägg (detta) som förvisso började lite gnälligt, men som ska sluta SNÄLLIGT!

Japp, något fyndig kan jag ju också vara emellanåt.

Hur som helst så fyller faktiskt min fina, underbara man 40 år imorgon och eftersom vi redan har firat för redan en vecka sedan så kommer vi förmodligen att fira rätt stillsamt imorgon med att: Äta glass till frukost, ta en runda på gymmet, mysa tillsammans hela dagen med familjen för att slutligen ta en middagsrunda på någon lämplig restaurang imorgon kväll. Men helt ärligt.. Inte fasen kan man tro att denna snubbe blir 40?!

Han är vacker som en dag och smidig som en kattunge (med lite klumpiga och söta inslag då och då)

Han är MIN man, min bundsförvant, pappa till mina barn, min partner in crime och min ständiga partypartner!

Han är underbar, tolerant, lojal, familjekär, snäll, omhändertagande, generös och tokrolig som fan och det är skitkul att vara i samma lag som honom… Och… Imorrn blir han 40 bast! Hur häftigt liksom?!

Finaste Jimpa.. Stort GRATTIS!!

Som jag älskar Dig!

Världens vackraste man! Inifrån och ut!

Aldrig tråkigt med honom 🤣

Japp, och nu ska jag gå och fira sista kvällen med honom som 39-åring!

Hare bra hääääj!!

 

2 kommentarer

Jag är riktigt bra på…

Av , , Bli först att kommentera 16

…att vara ledig. Jag blir till och med bättre och bättre på det varje år. Kan det vara en åldersgrej? In a good way förstås..

Förut var jag ju som sagt hela tiden på väg någonstans utan att ens veta var..

jag letade alltid efter något utan att veta vad och så vidare..

Numera stannar jag hellre upp och tittar mig omkring istället för att fortsätta jaga runt. Jag struntar fortfarande i allt som verkar tråkigt och denna semester har jag verkligen inga måsten. Jag gör vad jag vill när jag vill liksom. Det är så himla skönt. Jag låter mig inte styras av människor, väder, pengar eller tråkigheter. Jag låter mig själv ticka på i samklang med min egen lilla inbyggda klocka och det är så jävla gött.

Igår läste jag förresten ut en bok som jag läst under några dagar. Den tog lite längre än vad jag är van vid, eftersom den innehöll otroligt mycket tankeväckande som jag var tvungen att processa både en och två gånger innan jag kunde läsa vidare. Jag älskade denna boken och den gav mig rätt många insikter om hur vi människor är i ständig förändring livet igenom. Vi tror så jäkla mycket om oss själva och ibland glömmer vi bort att goda tider inte varar för evigt. Det gör för övrigt inte ungdom och skönhet heller. Egentligen en befriande tanke och en påminnelse om att vi bör njuta av det vi har medan vi har det. ALLT i livet, precis ALLT är förgängligt och flyktigt och det mesta kan vi inte styra över hur mycket vi än intalar oss det. Åldrande drabbar ju alla hur mycket man än försöker att undvika det.

Men i alla fall… Läs den om du vill få lite att fundera över. Bengt Ohlsson har i alla fall levererat sommarens (hittills) bästa bok. Vanliga människor med helt vanliga liv är de som fascinerar mest.

Bästa sommarboken

 

På tal om åldrande förresten. Jimmie fyller snart 40 och vi styrde upp en liten fest i helgen där vi bokade in oss på Rött. Himla kul faktiskt att få göra något skoj som innefattar att faktiskt TRÄFFA människor. Det var ju kul att få klä sig lite fint, sitta ner vid dukat bord och faktiskt umgås och prata med andra vuxna. På nattkvisten dök det dessutom upp helt nya  ansikten också. Så roligt och riktigt spännande!

Jag köpte till och med nya skor.. Med paljetter på. Är det 40års kalas så äre.. 🤩

Jag körde paljettskor och Jimpa paljett-tisha. 

Ja, det var en helkul kväll. Efter att åskan rullat över oss hela lördagskvällen så stack vi hemåt vid halvtvå på natten och när vi väl kom hem så stack vi och badade i sjön. Några av oss med kläderna på men det finns det ju som tur är inga bildbevis på haha.. Tur också att vi bor nära sjön och att inte så många såg oss gå varken dit eller hem haha..

Ja, det var en helt magisk natt i det norrländska nattljuset och tillsammans med den roligaste och snyggaste mannen jag känner så blev ju denna lördagsnatt verkligen något att minnas för livet

Jo, jag träffade ju en jättestor groda också.. men den var inte så intresserad av mig! Men söt var den.

På tal om söt förresten… Kolla in den här bejbizen:

Babybossen

Han hänger runt en del och blir bara roligare och sötare för varje dag som går. Självklart är jag ju partisk, men det är något visst med somliga små varelser. Bebisar är ju bara så fantastiska. Så perfekta och så oförstörda. Så magiska liksom.

Japp, så äre faktiskt och nu ska jag inte skriva mer. Jag ska gå och kolla sista avsnittet på ”Bloodline” (så jäkla bra serie i 3 säsonger) och sen ska jag fikadejta en eller två gånger idag med en och annan fin kvinna.

Fifan vad livet är gött just NU!

Hoppas att Ni som läser också har det bra.

Bli först att kommentera

Fem generationer på G

Av , , 2 kommentarer 13

Ja, när det har dykt upp en helt ny människa här på jorden som ska in och snurra i ”the cirkle of life” så är det bara att inse: Det BLIR mycket bebisrelaterat stuff i min tillvaro. Både irl och i mina (numera krympande) kanaler.

Jag har ju som bekant blivit mormor och eftersom jag dessutom HAR en mormor så innebär det alltså att vi nu är fem generationer. Alltså blir det obligatoriskt att försöka få till en fin bild med alla fem på och ta mig tusan om vi inte gjorde det riktigt bra alltså. Vi lyckades få till riktigt roliga bilder med en touch av humor och det var längesedan jag skrattade så mycket med familjen.

Babychefen Lille L var ju naturligtvis huvudperson under gårdagens fotografering. Trots att han är minst så har han en enorm närvaro och han är redan en starkt lysande stjärna i livets stora skådespel. Vi andra är ju numera bara statister men jag är så glad över att alla blev så himla bra på bild och jag kan inte låta bli att lägga ut några få bilder här i bloggen för en sån här generationsklunga är ju alldeles för fin för att hålla för sig själv. Kolla bara:

1-5:  Varje siffra fylld av ett helt eget universum!

 

Det råder ingen tvekan om vem som är babybossen!

Min lilla flicka har också blivit mamma.. ❤

(sooo… let’s level up together u& me)

 

Vi tog ju några ”klassiska” bilder också. Såna ”tjusiga” bilder där två av generationerna sitter på snirkliga stolar mot en grön bakgrund, men de bilderna sitter fast i en systemkamera än så länge. Får se om det kan vara något att lägga ut i en papperstidning senare i sommar. Jag hoppas det..

Hursomhelst, sommaren är kort. Det mesta regnar bort. Mindre än två veckor kvar till semester och livet känns ganska finemang just nu.

 

Jag har ju nyligt gjort en ny tatuering  i vår/sommar och den är så himla fin så det är inte klokt..

Me & my butterfly

Min fina lilla smörflygare. Jag älskar den! Hanna Löfdahl nere i studio ”källaren” har både lyckats få ut den ur mitt huvud (där den snurrat under en väldigt lång tid) och ner på en bild för att slutligen få den fastnålad på min högra arm! Amazing stuff och en bra tatuerare är allt som behövs för en lyckad vårkänsla så här i covid-tider. Tack Hanna!

Nu längtar jag efter att få semester, att få träffa min kompis Lisa, att få sova längre än 7 timmar, att få umgås mer med min familj och att bara vara.. Hur härligt liksom?

Jag mår bättre än på länge och trots eländiga saker som pågår ett stenkast från min egen bubbla så skiter jag i det mesta och ägnar mig åt allt sånt som får mig att må bra.

Man ska komma ihåg att exakt allt i livet är tillfälligt: Känslor, personer, relationer osv så nuet är ju faktiskt det enda som egentligen är bestående. Nuet är alltid konstant även om det är en svår konst i sig att befinna sig i nuet. Men det är skönt de gånger man lyckas fullt ut.

Jag har trots allt inte kommit hit för att stanna. Bara för att ändra form 🦋

 

”Var inte rädd för att förlora någon eller något här i världen, för ingenting tillhör Dig ändå”

Ha det gött alla, så ses och hörs vi!

2 kommentarer

Lite frysigt & mycket mysigt..

Av , , 4 kommentarer 20

Ja, nu har x antal av alla i familjen haft covid. Några st har hunnit bli vaccinerade och några st (kanske) har antikroppar.. Man måste ju ändå vara försiktig och det bästa är ju när man kan träffas och hänga utomhus så nu har vi varit iväg på ett ställe som ligger lagom många mil bort när man ska kuska runt i bil med folk som har mycket spring i benen haha.. Denna familj är ju ganska högenergisk, så utomhushäng är faktiskt det bästa.. Covid-tider eller ej 😀

Maj månad har ju som bekant varit ganska lurig och har bjudit på rena rama april-vädret trots att det borde vara både varmare och somrigare än vad det faktiskt är. Men skitsamma.. Vem kan gnälla på vädret när man har fint sällskap?

Inte jag i alla fall..


Nellie & Viggo vid Tallbergsbroarna..

Fsson & Me

Otroligt pampiga vyer bara några mil från stan..

Men vi har inte bara haft skogshäng.. Vi har försökt vara lite intellektuella också haha.. Kolla bara vad Lille B tar stort ansvar över det här med att lära familjens nytillskott att läsa 😀

Lille B läser för Lille Skrutt.. Det ska ju börjas i tid om bokintresset ska gå i arv 😊

Supermysiga dagar i alla fall och nu längtar jag bara efter att få gå på jobbet. Vi har ju hemskola några dagar till eftersom de håller stängt för Lille B och hans klasskompisar. Så nu får jag vara matte-svenska-engelska-och-idrottslärare haha.. Ja, jag gör så gott jag kan men nog är rasterna roligast.. och jo!! Vi äter glass precis varenda dag nu också.

Balkongmys i pensionärskuvösen

 

Vi döpte ju förresten om karantän till: ”ofrivillig semester” och på semester så får man ju som bekant äta glass varje dag. Det är ju sen gammalt!

Vad gör man inte för att hålla liv i allas motivation?

Hoppas alla som fortfarande läser här får va friska!

Kram

4 kommentarer

Tro, hopp och kjærlighet..

Av , , 2 kommentarer 17

Tro, hopp och kärlek är väl de ord som bäst kan summera senaste tiden.

Jag lyser med min frånvaro här på bloggen eftersom det inte finns så mycket för mig att dela med mig av i publika forum. Däremot läser jag desto mer och läser i princip 75% av alla bloggar här på vk i alla fall.

Jag är helt enkelt inne i ett flow där mina cravings efter de skrivna orden bara skriker efter mer och imorse läste jag ut Majgull Axelssons nya bok ”Inställd resa till Sabarmati” och precis som alla hennes böcker så älskade jag denna!!

Jag blir fullkomligt uppslukad och när boken är slut får jag känslan av att bara vilja gråta.. Ja, in a good way då förstås! Men i alla fall så skriver hon så vackert ur alla möjliga perspektiv och beskriver allt från de uslaste känslor hos en alkoholiserad präst, den förtvivlade undran hos en adopterad flicka och både skam och skuld hos diverse kvinnor i olika åldrar som misslyckats med moderskap i olika former.

En fantastisk bok om man vill vältra sig i alla möjliga känslor.

Och på tal om känslor.. Visst börjar de flesta ändå känna lite hopp nu? 🙂

Hopp om att vi börjar våga närma oss något som kan få oss att känna oss lite ”normala”? Typ, att man börjar våga hoppas på att man kaaaanske törs planera att kunna börja träffa de man älskar och längtar efter?

Jag ser fram emot att (förhoppningsvis) snart få träffa några av männen i mitt liv och eftersom de ”bara” bor i Norge och därmed på relativt nära, geografiskt avstånd så tror och hoppas jag att snart… snart kommer vi att kunna att ses!

Knut & Tronn

Som jeg savner Dere…

Annars lunkar min vardag på så bra det går. Jag har så himla svårt att sitta still och det här med videomöten eller att sitta hemma och försöka sig på att kommunicera via skärmen… näääeje.. *skakar på huvdet* Det gör ONT i precis hela kroppen, fast mest i benen! Huvva..

Jag gör mig av med vardagens överskottsenergi så gott jag kan och jag cyklar, tränar och stretchar många, många, mååånga timmar varje vecka vilket är totalt livsnödvändigt för mig.

Numera ska ju livsenergin räcka till en och annan ny person i the flow of my life och eftersom jag numera har ett litet barnbarn också så måste jag ju tänka även på det och att den nya lilla bebiskillen i mitt liv måste få planteras i god jord liksom..

Haha… inte för att han är en planta, men jaaa… Ni fattar ju vad jag menar!

Lille L

Tiden går och vi med den!

Mina egna pojkar börjar bli unga män och min man… är fortfarande min man och det är nu 18 år sedan vi träffades!

Jag är så tacksam över all den kärlek jag har i mitt liv!

Men Ja,  ungefär nu börjar orden tryta och jag har inte så mycket mer att berätta. Min egen lille B fyller snart hela elva år och med tanke på att jag bloggat redan några år INNAN jag fick honom så är det ju helt otroligt egentligen att jag fixat att hålla igång min blogg så länge. Många är de läsare som fallit bort under årens lopp, men några trogna följare verkar ändå finnas kvar (himla kul) och jag möter både kärlek och hat till vardags och därmed vill jag också tacka alla de (Ni) som både älskar och hatar.

Saliga äro de som känner något! And I love you all!

Men nu närmar sig den magiska kl 22-gränsen, så jag säger ba ”Godnajt” och sov gott!

Kram

2 kommentarer

Sättördäy..

Av , , 3 kommentarer 14

Yapp! Idag är det lördag med allt vad det innebär!

Imorse började jag dagen med att knapra på ca hundra (fast det var nog bara ca 8 st när jag tänker efter)  stycken riskakor samtidigt som jag kollade på Leif & Billys senaste avsnitt som jag tyckte var skitkul och JÄVLIGT sorgligt samtidigt. Precis som livet i allmänhet kan vara ibland.

Kiss-å-bajs humor verkar ju gå hem i alla åldrar men när det blandas med det blodigaste allvar av att inte ens vilja leva längre så höjer i alla fall jag på båda mina ögonbryn! Jag vet ju hur jävligt det kan vara att bli oskyldigt anklagad.. och idag så led jag så jävla mycket med Leif.. Jag kunde fan inte skratta förrns i slutet helt enkelt! Det blev roligt först på slutet när han fick upprättelse och hans antagoniser fick smaka på hans skit.. haha..

Livslust VS dödslängtan 1-0

Men jo, nog är Leif & Billy galet roliga för det mesta! 😀

Annars då? Joo.. nu har veckorna sedan sist förflutit med lagom friktion:

På jobbet är jag trött, men har ändå jäkligt kul! 😀

Å hemma då? Jo nog är allt som vanligt, men ändå helt annorlunda.

Jag själv är också precis som vanligt, men ändå helt utflippad..

Min familj är totalt superharmonisk, men ändå är vi alla uppe i det blå..

Men jaa… vad ska jag säga? Utan att dela med mig av allt för mycket så kan jag ju ändå säga att jag mår bra.

Livet är fint helt enkelt!

Jag lever ju med världens bästa crew. Kolla bara:

My guys!

Jag har ju glädjen att få ha många fina killar, män och pojkar i mitt liv och det känns så himla roligt. Min familj är fantastisk och det går verkligen inte att hitta något annat ord.

Mitt första barnbarn är ju även han en kille och trots att han just nu ”bara” är ett litet frö så ska ju även han planteras och gro så att han kan bli en fin man i framtiden med allt vad det innebär! Alltså.. kolla in den här lilla grabben:

Lille L. Finaste Bebin..

Barn & Barnbarn

En bebis innebär alltid ett löfte om något nytt. En ny möjlighet och nya tankegångar. Nya känslor och nya infallsvinklar och framförallt.. Den oslagbara känslan av Tro, Hopp och Kärlek!

För övrigt så är det ju jävligt coolt att vi nu är 5 generationer (!?)

Jag ÄR en mormor samtidigt som jag HAR en mormor! Det är sjukt häftigt tycker jag och jag hoppas verkligen att jag kan få äran att få föreviga både min mormor och mitt barnbarn på ett gemensamt fotografi innan 2021 är slut!

Jag siktar på det 🙂

Hoppas alla som fortfarande läser här har det BRA!

Kram å godnajt! 😀

 

 

3 kommentarer

Realitycheck

Av , , 6 kommentarer 15

Jahapp, då var det en hel månad sedan sist jag präntade ner något här i bloggen så jag tänkte att jag borde göra ett litet ryck innan Januari är över.

Såå.. vad har hänt sen sist då? Hmm.. kanske lika bra att börja med det som är dåligt? Haha.. Jaa..

Det är ju ingen idé att säga något om de groteska snömassorna eftersom läget är lika jävligt för alla. Själv har jag envisats med att skotta och cykla (!!?) så jag har haft sjukt ont i ryggen nu i snart två veckor och det medför ju att hela jag blivit stel som en pinne lite överallt och det känns ju bara tragiskt för jag blir ju en jäääävla sur typ när jag inte får vara igång fysiskt.

Men på måndag, då jäklar! Då börjar mitt nya, friska 2021… Wohoo.. Styrka, kondition och smidighet ”Here I come!” Jag har sett Januari månad som en liten parentes och en välbehövlig vilomånad. Men nu är vilan slut!

Jag & min PT ska fixa formen för resten av året och den ska bli bättre än någonsin!

Min fina PT som också är en excellent make och far

Annars så tänkte jag nu också berätta att något jävligt fantastiskt inträffat i mitt liv. Jag har blivit mormor till en liten kille som är något av det finaste jag sett och han har såklart redan stulit en väldigt stor bit av mitt hjärta som tidigare varit trasigt och ihoplimmat så många gånger under mina snart 47 år här på jorden.

Helt plötsligt så fanns han bara där och alla fick vi många saker att tänka på. En bebis är ju ett oskrivet blad som snart ska fyllas med löften om allt det nya som väntar runt hörnet. Han är i alla fall helt fantastisk och vi har alla haft några härliga dagar tillsammans i en skimrande färgglad bebisbubbla. Lille L påminner om så mycket och så många och han är på alla sätt en perfekt pusselbit i livets stora 1000000-bitars pussel.

Lille L

Att vara mormor är lika kul som att vara mamma och det är många minnen som väcks till liv från när man själv hade egna bebisar. Plötsligt blev mina söner morbröder och jag har officiellt nu ingen egen bebis här hemma. Tur att vi fick lille L. Han innehar ju nu självklart hedersplatsen i brokiga familjen på Sagovägen.

Lillefot.. Var ska dina små fötter bära dig i framtiden? Mormor lovar att hänga med Dig så gott hon kan!

Ja, så det har varit en ganska händelserik tid under de senaste månaderna. Jag och familjen glider runt i tillvaron och försöker göra det bästa och det mesta av varje enskild dag. Livet pågår. Mitt liv, vårt liv och alla andras liv. Jag fyller mitt liv med precis vad jag vill och jag har nog aldrig mått bättre!

Hoppas att alla Ni som hänger kvar och läser ibland också mår jättebra! Vi hörs 🙂

 

PS: Det kan ju hända att bloggkategorin ”Bebisliv” återuppstår.. Den var (och är) ju ganska populär  🙂

6 kommentarer

Världens vackraste barn..

Av , , 4 kommentarer 15

.. eller i alla fall ett av dem fyller hela 16 år imorgon 🙂

För sexton år sen var jag galet tjock, men mådde som en prinsessa. Redan när han låg i min mage gjorde han världen till en ljusare plats att vara på. Han har förgyllt min tillvaro sedan den dagen jag fick äran att lära känna honom.. Men visst, jag är såklart partisk haha.. Men faktum kvarstår: att en mer sympatisk, empatisk, naturlig och jordnära person inte går att finna på denna planet.. Och tänk att just jag fick bli hans morsa. Helt klart en av de bästa lotterna jag dragit under den här livstiden.

Jag är så tacksam för att jag får hänga med den här killen i mitt liv både till vardag och fest och jag känner mig oerhört stolt över honom ungefär hundra gånger varje dag.. Jag beundrar hans ödmjuka sätt att vara och hans mod att alltid gå sin egen väg.

Grattis Viggo 16 år. Världens bästa storebror och son. Du är fantastisk och självklart börjar vi med glass till frukost! (som vi alltid gör när folk fyller år i vår familj, stor som liten) 😀

 

4 kommentarer