Kategori: Mormorsgrejs

Var det verkligen så längesedan?

Av , , 2 kommentarer 16

Jaa.. tydligen.. Kanske har det varit så att livet liksom ”kommit emellan”..?!

Men ja, Jag erkänner! Jag har gjort massor med elaka och hemska saker under de senaste två månaderna! Dock är det verkligen inget som lämpar sig i tryck så jag tänker att jag skriver på ett sånt sätt som mest framställer mig i ganska god dager.. hehe… (Jaa.. men det ÄR ju min blogg så jag skriver ju vaffan jag vill… som Ni ju vet vid det här laget)

Men var ska jag börja då? Ja, kanske kan jag ändå berätta att jag precis som tidigare år struntat i att fira jul! Julafton spenderades faktiskt på Hotell Clarion och senare i min monstersoffa med mitt treåriga barnbarn då vi spanade fotboll och käkade popcorn.

Som vanligt så är det ju så att alla mina barnbarn är det vackraste jag någonsin skådat men jag kan liksom inte dela med mig för mycket i det avseendet just nu… men jag kan ju berätta att just den treårige brukar säga: ”Mommoz, va jör du? Jag vill komma till däj” och det kan jag säga slår ALLA betyg, omdömen och löneförhöjningar jag nånsin varit med om i mitt liv hittills!

Den roligaste killen jag känner!

Mer då? Jaa… precis som Jan Emanuel så älskar jag ju som bekant Gran Canaria och har till och med börjat spana på hur jag ska få råd att köpa mig ett litet ”vinter-kryp-in” där borta i ökensanden!

Vi drog dit en sväng för några veckor sedan och umgicks med fantastiska människor. Både sådana som vi känner och sådana som vi inte känner..

Jag fick äntligen hänga med min BFF Knut..

och andra kuliga typer!

Pojkar, killar, män… Just love them All!!

Jimmies nya badbrallor BTW… Man får liksom välja om det står ”Fuck You, eller Love You” Ganska generöst kan jag tycka och säkert ett engagerande uppslag för alla som avskyr Jimpas badbrallor på kyrkstugan i sommar! Må alla smygbögar och kyrktanter överleva dessa badbyxor (Inhandlade på en av Gran Canarias mest intressanta gayshoppar!)

Annars har ju livet mest varit som det alltid är för en sån som mig:

Massor med tvätt efter alla tonårsbarn! (Men med rolig bok i luren så älskar jag dessa stunder, tro det eller ej)

Jag har jobbat massor och som tur är så gillar jag ju mitt jobb trots att det är… en smula… märkligt! För ibland är jag rädd, ibland är jag arg, ibland vill jag söka nytt jobb och emellanåt är jag nöjd! Då och då är jag sur, men jag har alltid de bästa kollegorna och jag strävar verkligen alltid efter att VARA den bästa kollegan! Haha… jaa.. det säger väl allt!

Min vardag är som Ni förstår: Mycket dynamisk! 😂

Annars gör jag vad jag kan för att hålla mig någorlunda stark och smidig. Jag tränar lite då och då. Läs: När jag KÄNNER för det! Jag har ett ganska konkret mål, men jag vågar inte säga vad det är eftersom deadline är i Maj månad när jag fyller 50. Men skitsamma om jag INTE kommer att fixa det. Jag har åtminstone försökt och DET är ju huvudsaken, eller hur?

Jag har för övrigt hört att ”50 är det nya 30” och det känns väldigt fint..

Jag anammar verkligen det och jag har för avsikt att vara i bättre form som 50-åring än jag nånsin varit som 30-åring. Bra deal eller vad?

Sedan vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva eller dela med mig av, men jag har en kul bild som är alldeles för skojig för att INTE dela med mig av:

Haha… jaa.. Ni som vet, Ni vet!

Sen vill jag bara säga att jag nyligt läst Linda Skugges: ”Ett tal till min systers bröllop” som hon skrev 2006. Jag höll på att garva ihjäl mig när jag på sidan 139 läste om att hon kräktes på Paolo Roberto!! Haha… det var verkligen hur roligt som helst och alla som har någon form av fingertoppskänsla för nutiden fattar ju varför det är så roligt.

Jag vill avslutningsvis poängtera att jag verkligen ÄLSKAR att vara en 70-talist (Eller säger man sjuttiotalist?!) som är gift med en 80-talist… (Eller säger man åttiotalist?!)

Inser (med tanke på alla utsocknes läsare) att jag borde nämna något om att vi hade nästan 40 minusgrader i västerbotten häromveckan, men det pallar jag fan inte! Jag är lite trött på att övriga Sverige tycker att det är läskigt, när det i själva verket bara är en vanlig jävla vinterdag!

Ha det superfint alla som fortfarande hittar hit! Jag älskar Er verkligen! (Tror jag i alla fall)

Jag vill vara full…

Av , , 8 kommentarer 22

…av energi och förväntan denna höst, men tyvärr går det ju lite dåligt eftersom jag hamnat i en dipp då jag tappat mycket motivation, inspiration och kondition! *suck*

Inspirationen försvann då jag fick lite dåliga nyheter (väntar på nya, bättre sådana)

Motivationen försvann då jag insåg att jag numera ägnar mig åt saker som jag inte längre helhjärtat kan tro på! (När folk bara vill ha och ha och HA, utan att ge eller ens vilja hjälpa sig själva)

Konditionen försvann när småttingarna var här med snorpussar och plusmeny i form av diverse baciller. Sjuka blev vi allihopa, men det gör ingenting. När snorpussarna delas ut av världens sötaste små varelser så skulle de lika gärna ha kunnat vara radioaktiva: Jag skulle ha pussat dem ändå haha…

Senaste veckan har jag äntligen kunnat ta mig tillbaka till gymmet och trots att det var si och så med kondisen, så är styrkan intakt och till och med fenomenal om jag får säga det själv.

Numera när man får pryda en och annan buss i jätteformat så måste jag ju liksom hålla formen så att jag inte far omkring med osanning och falsk marknadsföring haha.. Tenton Marieberg är ju ett av mina favoritställen och tack vare gymmet så är jag ju i mitt livs bästa form!

Ska man sitta på bussen dygnet runt, så gäller det att vara i bra form 🤣

Vi blev fotade under en av sommarens varmaste dagar. Väldigt svettigt, men roligt faktiskt.

Jag insåg att det är väldigt längesedan jag skrev i bloggen och det har ju såklart hänt tusen och tusen saker som jag skulle kunna skriva om. Det har hänt en och annan grej som är helt för jävlig och det har hänt en del saker som är supernajs! Det som är skit ska jag inte alls skriva om, eftersom jag jobbar och lever efter devisen: Krymp det negativa, förstärk det positiva!

Vi har ju varit till Sandnes och Stavanger under hösten och som vanligt så var det ju helt fantastiskt där. Vi har ju skaffat oss ett par alldeles egna norrmän av extremt hög kvalité som visat sig vara en perfect match för hela vår familj. Tyvärr kan jag inte visa så många bilder eftersom det råder sträng sekretess.. Men en liten bild från när Jimmie pratade med en svan i Stavanger kan Ni ju för all del få se hehe…

New friend!

Annars så lunkar tillvaron på ganska bra. Jag lyckades fånga en skum grej på bild där det ser ut som att molnen bildat stora vindvågor på himlen. Jag kom hem från jobbet och såg dessa cloudwaves över mitt kvarter:

Hur coolt?!

Ja, jag försöker vara ute i naturen så mycket jag kan och hinner. Som tur är så har jag ju sällis av den fina husky-flikkan som är mitt fyrbenta (och första) barnbarn. Hon älskar också att vara ute och jag är så tacksam över att jag har henne till låns OCH en sjö runt hörnet i mitt alldeles vanliga liv och tillvaro.

Spaning vid sjön!

 

Och på tal om barnbarn… Mina barnbarn är så otroligt vackra och roliga så det är inte klokt! Jag skulle egentligen vilja berätta om allt skojigt som händer när det vankas bebisliv, men det kan varken kan eller vill jag. Det enda jag kan dela med mig av är att de får mig att skratta så att jag får ont i magen, att de luktar så ofantligt gott så att jag nästan svimmar, att de är så vackra så att jag kan börja gråta bara jag ser dem och att de helt enkelt fyller en betydande del i min tillvaro och i mitt hjärta. Jag har aldrig sett så fascinerande varelser i hela mitt liv! Eller, jo… såklart mina egna kids… Men det var ju så längesedan så kanske har jag liksom glömt lite av den där magin som faktiskt omger varje litet barn som är i sina tidiga levnadsår. De är som en portal in i en helt magisk värld och en spegling av hela universum.

Jimpa & Inez fixar babysnäx!

Jimmie är ju för övrigt min klippa (som vanligt) Han är min ständige beskyddare och vapendragare och vi har haft ett så himla roligt och fint år tillsammans. Sommaren och hösten har varit bäst och nu ställer vi om till vinterläge och går in i viloläge. Till våren väntar många festligheter och vi ska bara vila och smida planer inför dessa roligheter.

Jimmie… Han är klippan, jag är havet!

Jag har ju inte skrivit i bloggen på skitlänge och jag hittar varje dag saker som jag gärna vill skriva om. Världen är ju tammefaen helt jävla skev och synnerligen omöjlig just nu så nog finns det ju saker som jag skulle kunna skriva om. Men näe… jag orkar inte just nu. Jag vill bara njuta av mitt flow.

Jag jobbar ju som bekant en del på att inte spotta ur mig varenda tanke som passerar min hjärna. Min odiagnostiserade ADHD och mina autistiska drag får härja helt fritt, med undantag av att jag inte längre delar allt med Er. Jag har helt enkelt hittat andra kanaler!

PS: Jag har mailat ansvariga för VK-bloggen för flera veckor sedan och frågat var statistiken tagit vägen och varför det inte går att se topp-20 listan. Är det någon som vet? Vad som hänt och varför ingen på VK vill svara på frågor? Let me know… De få gånger man nu bloggar så kanske man ändå vill veta om någon stackare varit förbi och läst. Eller hur? Men oh, well… Ni som läser kan väl för all del lämna en tumme åtminstone så vet jag om och när Ni varit här!

Hoppas att alla mår superbra! Kram och på återseende!

 

Man ska aldrig nöja sig…

Av , , 4 kommentarer 12

..med mindre än det bästa.

Och de gånger man INTE kan få det bästa så får man ju bara finna sig i det helt enkelt. Det kan ju bara vara så att man inte är redo för något bra ännu. Att man behöver utvecklas ytterligare lite till innan man kan matcha med det bästa eller den bästa och att man behöver ägna sig åt lite självrannsakan innan man får som man vill. Typ!

Tillvaron är ju en ständigt pågående process med allt vad det innebär. Mitt liv och min tillvaro är ju mitt bästa och roligaste projekt hittills och jag skapar min vardag varje dag med stor entusiasm.

Och eftersom det är mitt liv och MIN process så är det ju inte särskilt intressant för någon annan, så jag tänkte att jag visar Er en annan kul grej på ett litet projekt som jag hade häromkvällen:

Den vita porslinselefanten förvandlades till den gyllene elefanten..

Visst blev den fin?

Guldsprayen dök upp i en djupdykning av städskåpet som jag ägnade mig åt en kväll och resultatet gjorde mig larvigt glad.

Något annat som jag ägnar mig åt är små roliga dagsutflykter tillsammans med väl utvalda medpassagerare. Vi håller oss oftast inom Västerbotten (än så länge) men vi får se om vi hinner längre innan det blir dags att sticka till Norge i augusti.

Semester för mig är att få vara hemma och ta hand om mig själv och mitt hem på det sätt som jag känner för just den dagen. Sovmorgon, kaffe i favoritkoppen, morgonrock halva dagen, hundbad i sjön, chips & öl på balkongen, träning på utegymmet vid vilken tid på dygnet som helst eller bara att sätta sig i bilen och dra iväg åt vilket vädersträck vi känner för dagen…

Igår till exempel så blev det spöregn på marknaden i Nordmaling. Ganska mysigt faktiskt och jag köpte honung av tjejen från ”Masbo honung i Hudiksvall” samt en rolig pyjamas med svanar på inne på PMU i Nordmaling.

Sen drog vi vidare och jagade rätt på halva familjen Brönemyr och shoppade loss i deras loppis. Sedan åkte vi till en av mina vänner (som jag känt i över 35 år)  och tog en liten update IRL och vi insåg att vi inte setts sedan innan pandemin! Så det var sannerligen dags!

Ja, vi har hittills haft fenomenala semesterdagar och det är nästan en hel månad kvar.

Barn och hund njuter av ledighet och frihet och vi har inte ett enda måste i sikte.

Salusand & hundrace

Lite barnbarnshäng har vi ju också då och då såklart och man får ju mest skratta åt (och med) dessa fantastiska små människor.

Lille L berättar för ”Mimmi” (Jimmie) hur det ska va när man ska ut å ragga. Kepsarna är viktiga..

(Present från Original-Mimmi)

Haha… ja, Ni som vet.. Ni vet!

😎

Lillan me lillan..

Aquamen x 2

Jaa.. sommaren hittills har bara bjudit på massor med good stuff. Även om vädret inte alltid är idel solsken så inbjuder regn och mulna dagar också till en hel del kreativitet. Jag älskar verkligen när det är mulet. Det doftar sommar och regn mot våt asfalt och alla känslor är närvarande.. Det finns liksom inget bättre och jag känner mig faktiskt snäppet gladare när det INTE är sol konstigt nog.

Men i alla fall: Jag läser en hel del som vanligt och just nu är det Liza Marklunds Kallmyren som bokslukas. Fortsättning på boken ”Polcirkeln”. Välskriven och spännande precis som alltid. Liza levererar!

Bästa boken hittills i sommar..

Vad mer finns att förtälja då..? Jo, att min man fyllde hela 42 år i Onsdags och vi firade med middag och drinkar på stan. Han ser nästan EXAKT ut som när vi träffades för över 20 år sedan, förutom att hans muskler är större och hans hår är liiite gråare nu haha…

Han är som vin.. blir bara bättre med åren! En snubbe som man verkligen vill ha på sitt lag. I vått och torrt!

🤩

”När man är stor och stark måste man vara snäll”

På tal om stor och stark förresten.. Jag jobbar också en hel del på den fysiska styrkan och ta mig tusan om det inte gått framåt en hel del under bara det senaste året. Det är träning både inne och ute och trots att jag nästan är 50 bast så har jag den bästa formen någonsin i mitt vuxna liv. Även om jag för all del sett hyfsat likadan ut under alla mina vuxna år, så tror jag inte att jag tidigare varit så stark och vältränad som nu och det kan jag tacka många saker för, men framförallt mig själv och alla kriser som till slut tvingade mig att öppna ögonen för vad jag behöver och vad jag absolut INTE behöver i mitt liv.

”Jag kan alltid välja att vara liiite bättre än vad jag var igår”

Det var det senaste från mitt lilla hörn av världen och jag och mitt crew mår hur bra som helst. Vi har fått en diagnos i familjen som gör att vi behöver rätta in oss ytterligare i nya rutiner och lite nya sätt att tänka, men än så länge verkar det gå hyfsat bra. Men man vet ju aldrig vad morgondagen bjuder på och just därför så behöver jag alltid vara den bästa versionen av mig själv, men ändå med lite utrymme för att kunna krascha totalt någon gång i månaden eller så… Men det ingår liksom i att vara människa. Det ingår i att vara jag…. Helena med plusmeny!

Ha det jättebra alla som fortfarande läser här. Jag gillar Er verkligen allihopa!

(Jaa… till och med Dig!!)

😎

 

 

Tjatiga mäklare..

Av , , 4 kommentarer 16

..är jag fortfarande trött på!

Jag har ju skrivit om det några gånger förut och de som minns vet ju att jag är smått allergisk mot mäklare som RINGER mig för att höra om jag går i säljtankar.

När jag hade skrivit om det så bad någon på mäklarbyrån (skandiamäklarna som jag skrev om 2016) om ursäkt och de skrev att de ”tagit till sig av min kritik”. Verkligen snyggt gjort tycker jag och någon där förstod förmodligen att det inte är en skön grej att störa folk i deras hem för att göra anspråk på deras tid och pengar. Speciellt inte via telefon.

I min värld är det helt förkastligt. Jag har också en ”NEJ tack till reklam” på min brevlåda, men numera skickar mäklare i denna stad ofta direktadresserad reklam till mig vilket jag också tycker är jävligt dålig stil. Har jag bett om Er reklam? Nej.. exakt!

Jag skiter i vad du / ni sålt i mitt hus eller i mitt kvarter. Om jag behöver en mäklare så kontaktar jag (själv. Om jag vill..) en mäklare. Men numera så ligger ju tyvärr de flesta mäklare i Umeå för evigt på min shitlist på grund av att de besvärat mig alltför många gånger nu så jag vettetusan vem jag kan kontakta om sisådär hundra år när jag vill sälja min bostad… *SUCK*

För några veckor sedan så blev Jimmie (återigen) uppringd av en av Umeås största mäklarbyråer (Som stört oss huuuur många gånger som helst senaste åren) med det vanliga tjatet om vi vill sälja / få en värdering / info om vad som händer i området och det var tur i oturen att de ringde honom och inte mig denna gång. Fy fabian så less jag är på dem och på deras respektlösa ”taktik”. Jag hade nog blivit riktigt otrevlig denna gång eftersom det uppenbarligen inte räcker med: ett vanligt Nej tack!

Den här stora mäklarfirman har ringt och stört oss alldeles för många gånger nu trots att jag var ganska tydligt sist de ringde att de ska sluta ringa oss, men det går liksom inte in. Jag kommer för alltid att bojkotta dem nu och för alltid!

När ska detta otyg med ofrivillig kontakt via telefon sluta? Kanske en liten obetydlig grej tänker Ni nu, men nej. För mig är det en stor grej. Onekligen. Annars skulle jag ju inte sitta här och pekfingervalsa om detta.

Nåväl, det var dagens gnäll & skäll. Ett pyttelitet moln på en annars blå himmel och jag mår väldigt bra så det finns inget annat att klaga på. Jag har knappt en månad kvar tills jag får semester och jag knegar på. Tillvaron är rätt så skön och det händer så mycket kul i sommar.

Halva familjen åkte till Göteborg och fick uppleva Metallica live i helgen som var. Tyvärr så kunde jag inte hänga med trots att jag drömt om det sedan jag var liten, men kanske får jag hänga med nästa gång?

🤘😎

Senare i sommar hoppas jag att vi kommer att hinna åka både till Norge och till Finland, men vi har ingen riktig plan ännu utan vi låter dagsformen styra helt enkelt. Nu när barnen är nästan vuxna och det finns ett och annat barnbarn (både med två och fyra ben) så går det liksom inte alltid att göra vattentäta planeringar. Lika bra att bara go with the flow som det så fint heter!


Ett glas crudo på ballan me vovven i solnedgången…

Vardagslyx i sin finaste form!

Baby Inez gillar tvättmaskinen hos mommoz 😂

Så, där fick Ni en liten glimt av några av mina barnbarn..

Jag kan ju av naturliga skäl inte blogga så som jag gjorde förr och det tar numera dubbelt så lång tid att få saker på pränt. Förmodligen så beror det på att jag är lite mer eftertänksam ehrm.. eller bara på att jag märkt att en del saker som jag skrivit under årens lopp plötsligt kommit tillbaks och bitit mig i arslet ”sort of speak” haha.. Men jag är i alla fall glad över att jag fortfarande VILL skriva och det är ju himla kul när Ni läser. Tack för det!

Dessutom så har jag (äntligen) insett till hundra procent att JAG faktiskt inte kan ta ansvar för de versioner som andra har om mig i sina tankar. En skön känsla. Och nödvändig för ett härligt liv.

Annars jobbar jag en hel del på formen för att få känna mig frisk och stark och för att jag ska orka med allt som mitt liv innehåller.. Både det bra och det som är mindre bra. Jimpa har gjort ett toppenjobb som min pt och jag har tur som har honom. På alla plan i livet. Vi är ett starkt team och tillsammans fixar vi allt.

Hoppas att Ni också mår bra i sommarvärmen så hörs vi snart igen!

Everyday stuff..

Av , , 2 kommentarer 15

Jahopp! Då sitter man här igen och ska knåpa ihop några rader.

Jag bläddrar för fullt i minnesbanken för att se vad som är nog så intressant att sätta på pränt och ja, det viktigaste är ju att min minsting hunnit fylla 13 år. Det är helt galet med tanke på att jag bloggat sedan lååångt innan han på något mystiskt vis hamnade i min mage haha..

Vi spenderade födelsedagshelgen i Örnsköldsvik där vi bodde på mysigt hotell och badade på äventyrsbadet såklart. Bastian är en livsnjutare av rang så han fick några väl utvalda presenter. Bland annat en skitcool kabinväska i lila metallic. Bra att ha när man är lite av en globetrotter. Ingen tårta i vanlig ordning, men däremot massor av glass! Exakt som en födelsedag ska vara ❤

Pappan hann gå på Hockeymatch (Modo-AIK) och blev misstagen för att vara en huligan eller hockeyterrorist eller vad det nu kallas i sådana kretsar haha… Helt galet, men det löste sig (som tur var)

Konstigt det där att många ”vuxna” människor beter sig så märkligt när det kommer till hockey!

För någon månad sen tex, så satt vi på Olles och drack öl och spanade på nån lövenmatch. En viss person i mitt sällskap  hejjade högljutt på Björklövens motståndare (vilket lag det nu var.. haha..) och en snubbe i bordet bredvid blev direkt otrevlig mot oss och neej.. Han var inte full. Han förvandlades framför våra ögon från en trevlig man i övre medelåldern som tidigare mycket glatt suttit och småpratat till en småsint, elak och spydig gubbstrutt!.

Då, när nån i vårt sällskap blev glad för att motståndarlaget vann så blev gubben sur som ättika och blev både dryg och oförskämd. Jag trodde att han skojade eller åtminstone skojjade till det lite med glimten i ögat men nej. Han var dead serious liksom. Sjukt pinsamt att skylta med sådana egenskaper i lagets namn.

Men å andra sidan så stärker det bara min egen (högst personliga) tes om att Björklöven och dess anhängare är en slags sekt som man helst bör undvika. Men vad vet jag..? Jag gillar ju inte ens sport så jag kanske inte ska uttala mig… fast nu gjorde jag ju det ändå hehe… Men ärligt talat så har jag träffat alltför många ”fänz” av löven med mycket tvivelaktigt beteende så jag kan helt enkelt inte låta bli att skriva om det.

Men oh well, alla tycker vi olika och tur är väl det. Annars vore det ju inge kul! 😎 Men jag måste säga att jag gillade dagens insändare: Exakt!! ”ALLA i Umeå älskar alltså INTE Björklöven” Många tummar upp till dig som skrev insändaren.

Men vidare till nåt som ÄR kul: Det är att jag har extremt fantastiska varelser i mitt liv som får mig att skratta högt ungefär tusen gånger varje dag. Hundar och småbarn slår alla streamingtjänster i hela världen och bättre underhållning finns bara inte. Nu har vi börjat hänga i ”pensionärskuvösen” i 23 plusgrader under soliga dagar och vi leker med alla möjliga roliga saker. Men framförallt så spanar vi på bussar och random hundar.

Best friends forever!

Något som tyvärr inte varit lika kul är ju att jag gjort en galen vurpa när jag cyklade hem från jobbet en kväll. Jag har ju dubbdäck både fram och bak på supercykeln och är ju vanligtvis som en traktor när jag cyklar på snö och is. Men denna gång så gled jag och cykeln över ett sjok med riktig blåis, så olyckan blev ett faktum. Fy fabian så rädd jag hann bli. Jag har stora jäkla blåmärken på hela min högra sida och en rejäl sträckning i nacke och rygg på vänster sida så jag har verkligen kunnat hålla mig för skratt under senaste veckan. Därtill så äter jag en hel del mediciner just nu på grund av olyckan så jag känner mig som en riktig kemikaliebomb.

Men jag är ändå galet tacksam över att jag klarade mig så pass bra så att jag kunde ta mig därifrån för egen maskin. Det enda som var trist var att det stod flera människor vid en busshållplats lite längre bort och INGEN av dem kom och hjälpte mig eller ens frågade hur det gick. Lite scary så här i efterhand faktiskt med tanke på att dessa människor stod mindre än 15 meter från min cykelolycka. Men så blir det väl när den stora gråa massan numera är slavar under sina sociala medier.

Jaa.. nu har jag väl sammanfattat så gott som det mesta som jag funderat på under den senaste tiden men jag har också hunnit att fixa med nästan alla mina gröna växter här hemma och de växer så det knakar både åt norr och söder.

De gröna krukisarna trivs i mitt sällskap och kanske beror det på att jag både pratar med dem och klappar på dem lite då och då *skrattar högt* Jamen det GÖR jag faktiskt 😁

Gold and green in my house!

Ja, men det var väl allt jag hade att förtälja idag. Jag har lånat Jo Nesbøs senaste bok om Harry Hole så jag ska ba mysa ner mig med böcker heeeeela långa påsken och ha det hur gött som helst! Men NU… ska jag mysa ner mig i soffan och kolla lite Walking dead med världens finaste man (min man naturligtvis.. vem annars?)

Inget går väl upp mot lite zombies så här på skärtorsdagen!?

Me and my naked lady on the wall!

Ha det så bra alla som läser! Må Ni slippa olyckor och ohälsa och jag hoppas verkligen att Ni får en fantastisk påskhelg!

🐥

 

 

Många midsommarbarn i Mars..

Av , , 4 kommentarer 16

Japp! När folk har sex kring midsommarveckan så resulterar det ju 9 månader senare i en hel del barn som föds i mars *skrattar*

I mars har vi faktiskt flest födelsedagar i vår familj.. Både den yngsta och den äldsta i vår brokiga klan fyller alltså år samma månad!

Lilla prinsessan rosenknopp aka Baby Inez har nu fyllt ett helt år och eftersom hon vilken dag som helst ska börja traska här på jorden på riktigt med sina små fötter, så kände jag att hon bara måste ha ett par grymma sneakers. Närmare bestämt ett par Adidas Jeremy Scott med vingar. Ja, självklart ska bebisflickan ha ordentliga skodon. ETT år är ju faktiskt hur stort som helst. Då måste man ha inspirerande skor helt enkelt.

Sötaste tjejen 1 år ❤

Min fina mormor har fyllt 85 år och det fick vi också fira tillsammans här i Umeå eftersom hon är och hälsar på. Otroligt mysigt! Jag lyckades dessutom med konststycket att få både mina barnbarn OCH min mormor på samma bild. Inte helt lätt med två högenergiska småttingar haha… tur att även jag är ganska energisk! Men rätt coolt ändå. Att både vara mormor och att få ha en mormor. Det är en härlig känsla att vara en av 5 generationer.

Ja, mars månad har bjudit på en hel del och verkligen varit hektisk på många sätt. Men det har ändå varit skoj och jag har sakta men säkert återfått min hälsa efter att ha varit jävligt sjuk. Det var en ganska tuff pärs eftersom i princip hela februari försvann i tomma intet, men jag är ändå glad och tacksam över att jag är frisk igen och att jag har människor runt mig som hjälper till och ställer upp när det behövs. Mina barn är också friska och glada och tjaa.. vad mer kan man begära liksom?

Det är ingen idé att gnälla. Bara bita ihop och komma igen. Som tur är så har jag också den lilla huskytjejen som ser till att jag kommer ut i friska luften och kan andas obehindrat. Det har nog hjälpt mig att bli frisk snabbare än om jag inte haft henne hos mig ❤ En riktig winwin för alla två och fyrbeningar!

”Snäääälla mommoz.. vi kaaan väl gå ut.. en gång till?”

😎

Tiden går ju alltför snabbt och vår och sommar är under planering för fullt. Jag har storslagna planer på det mesta och vi får se hur det går helt enkelt.. Jag har köpt nya resväskor och förhoppningsvis får jag resa både lite hit och lite dit. Lite kryptiskt kanske, men som med så mycket annat i tillvaron så är det ibland bäst att hålla vissa saker för sig själv. För tänk att än i denna dag så finns det läsare av denna blogg som gärna är här inne och läser.. helt frivilligt, men som sen väljer att öppet klanka ner på mig och mitt sätt att leva och som inte drar sig för att tala illa om mig och dessutom vara taskig mot mina barn.

Näjj.. Sånt orkar jag inte med längre och jag väljer mer och mer att stänga dörren ut till det offentliga. Sociala medier är ju såklart på både gott och ont, men jag märker ju helt klart att mitt liv blivit bättre och bättre ju hemligare jag blivit. Även om jag självklart har ett litet behov av att då och då glänta liiite på locket ut till vk-bloggen.. haha… så helt försvunnen är jag ju inte! Ännu.. Men vi får väl se.

Just nu läser jag mer än vad jag skriver och det känns bra. För mig! Plus att de som stör sig på mig också får vara ifred från mig och mitt ”svammel” haha..

Men i alla fall. Hoppas att alla som läser här mår bra. Ta vara på livet varje minut och var rädd om de du älskar. Vi går mot ljusare tider nu. Gläds, förundras och njut… Varje dag!

Vi ses och hörs!

 

 

 

Avveckla och utveckla..

Av , , 6 kommentarer 17

Det är väl mest det jag ägnar mig åt numera.

Första halvan av livet går åt till att upptäcka allt möjligt och att (tyvärr) på många sätt göra sig oumbärlig medans andra halvan av livet mest går åt till att återupptäcka sig själv och göra sig fri från måsten och krav…

Varnar härmed för ännu ett skumt blogginlägg!!

Jomen i alla fall, efter att ha upptäckt hur skönt det är att faktiskt inte göra något alls annat än att filosofera och samtidigt spana ovanför kanten på min kaffekopp så har jag insett ännu fler saker som jag säkert skulle ha mått bra av att veta för många år sedan, men Hey.. bättre sent än aldrig!

Medelåldern.. smakar på ordet och inser att det låter tråkigt, men känns ganska skönt. Medelåldern är som en mjuk och fluffig och mycket vilsam soffa efter att i många år ha nöjt sig med att sitta på hårda pinnstolar. Haha.. ja, knäpp metafor kanske men det var det första som dök upp och visst stämmer det väl ganska bra?

Som ung, speedad och halvt vilse i pannkakan så var mottot: Lev hårt, ha kul, skit i allt, pengar kommer och går och  jag gör vad fan jag vill medans medelåldern såklart har skapat helt nya motton.

Till exempel: Frys aldrig om fötterna, sov och ät ordentligt och se till att ha koll på pengar, siffror och pensionssparande *skrattar* Jaa.. Ålder kommer ju alltid ikapp och som en tidigare kollega så klokt uttryckte det: ”Ungdomen är bortkastad på ungdomar för de har faan inte vett att uppskatta sin ungdom”

Ja, nog är det så men å andra sidan så är det väl det som är tjusningen helt enkelt 😂

Nu är det bara att se till att hålla sig så ung det går, så länge man kan och då menar jag verkligen inte att det är dags för skönhetsoperationer, botox och ”ungdomliga”  kläder som man absolut INTE passar i men ändå envisas med..

Nä, jag tänker mest på den slitna klyschan att stanna i nuet, acceptera allt man ser, känner och upplever.. Att försöka förhålla sig positiv till sig själv vilka fysiska och psykiska förändringar man än upplever och en ganska viktig grej som slagit mig mer och mer bara under de sista åren: Att lämna det förflutna och en del av människorna från förfluten tid bakom sig.

Det behöver inte vara konflikter eller hjärtslitande situationer som ligger bakom sådana beslut. Det kan helt enkelt bara vara så att man fasar ut de som inte längre har en plats i tillvaron. Avstånd, ointresse, glömska och nonchalans kan också vara faktorer som gör att människor försvinner ur ens liv och det är helt okej! Ibland är det skönt, men ibland gör det ont.

Vi lever ju i det ständiga kretsloppet och jag gillar tanken på ”love without attachment” för den går att tillämpa på precis allt. Det är inte meningen att vi SKA binda oss för hårt till människor, platser eller föremål för det kommer bara att skapa lidande och ångest. Istället ska man älska det man har när man har det och även om det låter ”enkelt” så ligger det förstås i sakens natur att det behövs insikter både om sig själv och andra.. men framför allt hur man vill leva för att kunna må så bra som möjligt genom livet.

Ingen människa i hela världen är förskonad från sorg, smärtor och förluster. Orättvisor kommer de flesta att uppleva i sitt liv både i stort och smått och ja.. det bara är så. I bästa fall så härdas man och i sämsta fall så blir man bitter, så det gäller att försöka ta det på rätt sätt.

För några dagar sedan så blev jag uppringd av en person som jag inte träffat på över tio år nu. Jag spenderade de första 35 åren av mitt liv genom att försöka få vara viktig och betydelsefull för den här personen men jag gav till slut upp och valde aktivt att fasa ut mig själv på alla sätt som det gick. Däremot ringer h*h mig ibland med något års mellanrum och sorgligt nog så tror jag inte att h*n egentligen vet vem jag är längre och samtalen andas mycket ångest och sorg.

Jag försöker vara vänlig men bestämd och jag ber personen varje gång att inte ringa mig igen för det finns inte längre något att säga. Tåget har gått för längesen och jag har till och med lämnat perrongen. Inget kan sägas eller göras ogjort och det är vad det är liksom. Ett tag trodde jag att det var min uppgift att trösta och lyssna, men till slut insåg jag att jag bara drunknade i negativa känslor som kom från både h*n och mig själv. Det går inte att leva på det viset så även där valde jag till slut att backa ur med ryggen före.

När det kommer nya människor in i ens liv och de liksom virvlar in med positiva vindar så är det bara att öppna fönster och dörrar på vid gavel och samma tvärtom gäller såklart de som kommer med mörka moln i släptåg.. Då är det bara att vädra ut ordentligt och sedan stänga dörren och helst kanske låsa också. Ja, Ni fattar..

”When your past calls, don’t answer.. It has nothing new to say”

 

Numera funderar jag inte lika mycket på sånt som jag ändå inte kan påverka men jag har funderat så att det räcker och som sagt.. Lika bra att glädjas åt saker i nuet. Det tar ingen energi men det GER jättemycket energi.

Som till exempel det här med nya människor.. De nyaste människorna: Barnbarnen! Inte så många kilon och centimetrar.. men jäklar så mycket good energy.. So just let it flow ❤

Sleeping beauty

Chipsbandit 1 & 2 😂 Alltid i maskopi..

Bonus är latin och betyder ”God”

*extra tilldelning*

Jamen det var väl en liten bråkdel av tankar som snurrat på sistone. Hoppas att alla som läser här mår bra. Vi ses och hörs! Trevlig helg.

Hare bra Häääj..

Lifechanging bizniss..

Av , , 3 kommentarer 8

När det händer extraordinära ting så bara måste man ju in hit och pränta ner en rad eller två.

För några dagar sedan så kunde jag lägga till ytterligare ett barnbarn till min samling som numera uppgår till hela två stycken. En av varje: En förtjusande liten pojke och en bedårande liten bebiflicka. Riktiga små guldkorn i the flow of life.. Jaa..  helt enkelt makalösa. Inga ord kan ens beskriva dessa små varelser fullt ut. De bara är helt fantastiska och naturligt nog så har deras ankomst fått andras närvaro att blekna så till den milda grad att jag knappt minns vissa männschors namn längre.. Haha.. jaaa, visst är det märkligt ändå? Märkligt men ändå naturligt på något härligt vis ❤

Som vanligt så är jag ju väldans partisk, men kolla..  nog är det väl något särskilt med de här små universala fröna:

Lilla storebrorsan

Just här så väntar han faktiskt på sin pinfärska lillasyrra som förmodligen kommer bli hans best friend 4ever..

New magic friend…

Den vackraste lilla flickan jag sett på drygt 23 år faktiskt. Splirrans ny och bara helt underbar ❤ Allt man kan önska sig!

Ja, egentligen skulle jag ju kunna skriva hur mycket som helst om dessa underverk men som alla vet så är det ju bara mest kul för den som skriver haha.. Jag försöker att inte bli alltför uppslukad (men det är svårt haha..)

Annars är tillvaron ungefär som sist med undantag av några små saker som jag inte kan göra så mycket åt just nu. Min hälsa är fortfarande lite lurig och jag har nyligt varit och gjort en lungröntgen för att kolla läget på mina stackars syrepåsar som tagit för mycket stryk under senaste halvåret. Jag försöker verkligen att göra allt jag vill och allt jag är van vid att vilja göra men jag har insett mina begränsningar och anstränger mig verkligen för att acceptera det faktum att jag faktiskt ÄR tröttare nu för tiden vare sig jag vill eller inte.

Tyvärr så är det ju oftast vid sådana här ansträngande tillfällen i livet då det dyker upp en och annan kaktus som passar på att göra vad de kan för att punktera mina ballonger men jag har insett att det bara är att acceptera det.

När livsenergin tryter så kan det faktiskt ibland vara klokare att fly än att illa fäkta och det enda jag kan kontrollera i en sådan trist situation är var jag själv sätter mina fötter. Acceptans är allt liksom. Ibland går det helt enkelt inte att göra rätt. Typ! Det är trixigt ibland men så är ju livet. Man kan aldrig kontrollera andra, men man kan alltid kontrollera sig själv.

Men oh well…

”Life is like a box of chocolates. You never know what you’re gonna get.”

 

Och det är ju helt klart dagens sanning haha.. Men en sak vet jag i alla fall och det är att jag får tillbaks några tusingar på skatten och för den pengen så ska jag fasiken göra något kul. Antingen så drar jag till Grekland, eller så köper jag en partyweekend i Stockholm eller så tar jag med familjen till någon ny destination eller så sticker vi till Norge eller så bara äter vi på restaurang i några veckor eller så hittar jag på nåt som verkar passande!

Jag ska i alla fall INTE tatuera mig igen som jag tänkte först för det gjorde alldeles för ont förra gången så nu tror jag faktiskt att det får vara klart för denna livstid. Det är fasiken inte värt det.. puh.. jag blir helt kallsvettig bara jag skriver detta haha… Men den är fin.. min senaste tattoo: Smörflygarn 🦋

Är det en kvinnokropp med fjärilsvingar eller är det en fjäril med kvinnokropp? Ja, det vet jag faktiskt inte, men jag älskar den i alla fall och hur skrynklig jag än månde bliva i mitt liv så ska jag ändå minnas den här tiden med glädje trots pandemier och annat jävla skit!

Butterflielady or Lady butterfly?

Nämen fy… nu börjar jag spåra lite känner jag haha.. bäst att hoppa i säng. Jag ska ju faktiskt upp och jobba imorrn och nu låter det som att familjen stillat sig lite. Vi har haft magsjuka in da house i några dygn och *pepparpeppar* nu verkar det som att vi kommit över värsta puckeln av elände!

Vi tajmade ju inget vidare så samtidigt som vi hade barnbarnshäng och bebis-väntande så lyckades alltså 3 av 4 bli magsjuka här på fairytaleroad, men jaa… that´s life helt enkelt 😉

Nästa vecka har jag semester och det är sportlovsvecka och jag ska bara göra ROLIGA saker, så jag har inte tid med virusar och grejs.

Men, nu har jag gjort en liten appdejt. Mest för mig själv men jag vet ju att andra tycker att det är kul också och jag tänker varje vecka att jag ska skriva mer men jag orkar liksom inte.

Fast nu gjorde jag ju det ändå! Hare gött alla!

Puss & kram vi ses på stan!