Kategori: Nostalgi

Som en smocka..

Av , , 4 kommentarer 11

Filmer och böcker går inte att jämföra och om jag har läst en bok så brukar jag undvika att se filmen när de filmatiserar en bok. Ibland lyckas filmskaparna och filmen blir en riktig hit. Ungefär som i ”En man som heter Ove”. Boken var underbar och filmen var fantastisk.

För tre år sedan hittade jag en bok som någon lämnat kvar på hotellet och jag hittade den i lobbyn strax innan vi skulle flyga hem till Sverige och det var Åsa Linderborgs ”Mig äger ingen”.

Boken var en riktig smocka. Jag sträckläste den med ont i magen under hela flygresan hem och det kändes precis som att det handlade om mig.

Maten hemma hos farmor… Löften som aldrig hölls… lukten av alkohol, både gammal och nydrucken… han som aldrig vaknade… känslan av ensamhet… att ibland vara världens mittpunkt för att i nästa stund bli helt osynlig… kaos.. otrygghet.. rädsla… sorg… ilska… och vanmakt.

Barndomen är ju som bekant själens landskap och där skall man vandra för resten av sitt liv. Som tur är så går det ändå att hitta nya stigar i livet där man kan känna sig trygg även om det ibland är ensamt.

Tack och lov så förstår jag så oändligt mycket mer nu när jag är vuxen om hur missbruk och mekanismerna kring människorna i missbruk fungerar. Det skrämmer mig inte idag som tur är, men det har skapat en slags fascination om HUR och VARFÖR…

Vissa frågor har jag fått svar på, men andra förblir obesvarade och kanske… kanske är det lika bra! Men det har absolut format mig som människa på många sätt och jag har inrättat en del av mitt liv efter missbruk: I det jag väljer att engagera mig i och det jag väljer att arbeta med.

Det är förmodligen på grund av mina erfarenheter som jag har en dragning åt att vårda människor som lever i missbruk och kanske vill jag också skapa någon slags upprättelse åt den där lilla flickan som fortfarande finns i mig? Att alltid vilja försöka förstå mig på människor… för att någon gång få en slags förklaring? Som jag ändå VET att jag aldrig kommer att få… Hopplöst läge liksom..

Ikväll visar de filmen ”Mig äger ingen” på TV och jag har redan sett den en gång. Den gör inte lika starkt intryck på mig som boken gjorde, men den är ändå stark och det är otroligt hög igenkänningsfaktor på den.

Men jag orkar inte se den. Boken var nog så känslosam så ikväll fick det bli handboll istället och en och annan zapp förbi filmen som ändå berörde mig när jag såg den första gången.

mej

Allvarlig? Ja, med den kragen och den frisyren.. who could blame me?

Egentligen kanske jag inte borde vara så himla självutlämnande, men å andra sidan så har det gått mååånga, många år och personen som jag förknippar allt det här med finns inte längre i mitt liv och har inte gjort det på många år. Han valde ju faktiskt aldrig mig först så jag tycker ändå att det är helt okej att glänta lite på locket och berätta hur det kändes när jag var liten och inte kunde välja själv.

Men jag gick ändå min egen väg senare i livet och ingen kunde någonsin äga mig!

heart

Ha det bra!

🙂

.

 

Årets första, men inte sista

Av , , Bli först att kommentera 13

Årets första, men inte sista

Årets första, men inte sista..

Jag tycker om änglar i alla former även om jag inte är lagd åt det religiösa hållet och den här snöängeln bevisar vad jag egentligen redan vet:

ATT… jag är min egen ängel på alla sätt och vis och att avtryck vi lämnar på både varandra och på jorden bleknar och försvinner med tiden. Så dagens filosofiska tanke blir denna:

”Lev i stunden och försök att alltid se det som är vackert oavsett var och vem du är”

Jag och pappan och lille B har varit ute och åkt snowsurfer i snön tillsammans och nu hoppas vi att snön får stanna ett tag! *Hoppas att det värsta Novembermörkret är över nu*

”Life is both beautiful and painful at the same time, and November always reminds me of that simple fact”

Tack och LOV..

Av , , 2 kommentarer 10

För att inte internet fanns i var människas ficka och tillvaro i mitten av nittiotalet när jag var som gaalnast haha… Jag har ju som bekant ägnat mångamånga många timmar åt att förfasa mig, garva hejdlöst för att sedan förpassa vissa fotografier ner i soporna under den senaste veckan och ett par bilder sparar jag ju förstås men jag måste säga att jag är glad över att det ”bara” finns papperfoton som ligger gömda (men tyvärr inte glömda) i lådor i diverse förråd och källare.

Jag hade nog skämts ihjäl om vissa av bilderna skulle nå dagens ljus idag och därför tycker jag lite synd om dagens unga människor som (kanske) kommer att tycka att vissa bilder på nutida händelser kommer att te sig galet pinsamt om sisådär tjugo år… Och då finns de kvar för alltid på nätet. Turbofyllor och diverse pinsamheter som aldrig kommer att blekna eller kastas i en fysisk soptunna.

Vojvoj.. jag kan ju tycka att vissa saker som jag skrivit om och visat bilder på kan vara nog så pinsamt idag och ändå tycker jag att jag är (ganska?!) rumsren och visar inte upp allt för mycket av mina sidor som kanske är mindre smickrande *ehrm*

Jag har ju hittat bilder på många olika personer och det är inte vackra saker må jag säga… Det är olika grader av både fyllor och nakenhet och diverse dumheter som är preskriberat så här 20-30 år senare (som tur är) och om just DU vet att du förmodligen finns på bild bland några av alla mina tusentals foton och faktiskt vill se dem så hör av dig så skickar jag dem till dig 😉

IMG_1434

Jessi, Jag & Ulle.. 4ever young??

I think NOT!!

heart

(Nittiotals mode? NEJ tack.. Haha… förmodligen för att jag inte skulle komma undan med det så här 20 år senare 😀 )

Sedan hittade jag en bild på Jimpa också.. Han var väl sisådär 7 år eller något? Otroligt söt pojke och just den här bilden bara måste jag dela med mig av här. Härregu vilka sammetsögon alltså.. och vilket hår..

heart

IMG_1430

”Frukt e inte godis”

😀

Ja huvvaligen.. Nog är det mycket roliga saker som minnesbanken har bjudit på i några dagar, men också en del av de sorgligare slaget. Men sånt är livet för oss alla. Det finns ljus och det finns mörker. Både i vårt förflutna och i vår framtid! Och det som kan vara viktigt att komma ihåg är att det som tycktes ljust då, kan kännas som ett mörker idag. Och tvärtom förstås…

Kryptiskt?

Jomenvisst! Precis som vanligt  😉

Ha det bra!

Lata Lördagsläget

Av , , Bli först att kommentera 7

Lata Lördagsläget

Lata Lördagsläget.

Tänk lyckan när man får sova i hela elva timmar utan att bli väckt av någon? Helt fantastiskt alltså.. så idag är jag en riktigt glad och trevlig version av mig själv 😀

Jag ska umgås med diverse släktingar idag och så ska jag dra iväg till Nattavaara sen och äta palt med min mormor. Ganska najs faktiskt.
Just nu skrotar jag bara omkring i mitt barndomshem och njuter av mormors sällskap och allmänt skval på radion. Det enda som fattas är ju morfar såklart, men jag börjar vänja mig att han inte finns med oss längre..

Hösten är i alla fall så otroligt behaglig och jag trivs verkligen i tillvaron just nu. Att resa iväg femtio mil norrut var alldeles lagomt för mig och smågrabbarna.

Men nästa gång vi åker bort så vill vi se palmer utanför fönstret. Ja.. och motsatsen till palm borde väl vara tall?

Livet och tillvaron består av kontraster och motsatser.

Trevlig helg till alla som läser här! 🙂

Halvgalen och helrolig

Av , , Bli först att kommentera 11

Halvgalen och helrolig

Halvgalen och helrolig…

Ja så kan man sammanfatta den här helgen 🙂

vi stack ju iväg på annan ort hela familjen och vi har gjort mycket kul:

Ätit middag med underbara människor, hängt på krogen med gamla bekanta, skrattat så magen värker, spanat i hemlighet på roliga och intressanta människor, sovit pyttelite, gått barfota i dimmig gryning med kissnödig hund, druckit oboy, sett en galen närkamp mellan en katt och en mus på nära håll, förfärats över vuxna människor och dess beteende, glatt mig över andras härliga sätt att vara positiva trots motgångar och jag har varit med om MASSOR med andra roliga saker på bara ett och ett halvt dygn.

Och älgskallen?

Ja, den fotade jag någon gång inatt.. och den bilden är nog den mest rumsrena bilden som går att dela offentligt från det här veckoslutet som verkligen blev ovanligt minnesvärd på många sätt!

Mitt förflutna skymtade förbi flera gånger i helgen och det var faktiskt roligt för en gångs skull. Tack till alla som varit med och som jag träffat i sen igår. Det här gör vi om.. någon gång.. jag måste bara vila några månader först haha…

Å nu ska jag sova mycket skönt i min egen säng och slockna med ett stort leende mitt i fejset! 😀

Godnajt!

Recyclade raggare..

Av , , 2 kommentarer 12

Hemma hos oss så har vi med full kraft kastats tillbaks till början av 90-talet. Någon.. (jag säger inte vem, men alla fattar nog ändå) har blivit helt såld på Ronny & Ragge med ALLT vad det innebär (till mångas stora förtret)

Jag och Jimpa bryr oss inte så mycket och inte är det väl hela världen att någon numera säger ”Wafaaen” och ”Jäälashiitfan” stup i minuten? Eller som ber pappa att ”shöra fort sån fan” när vi sitter i vår lilla Toyota som på inget sätt liknar ”fårrden” haha…

Och nog är det väl liite roligt när Ronny undrar om det är därför ”posten luktar sjit” när Ragge säger att man kan knäcka extra som brevlåda när brallan hänger halvvägs ner över ändan?

Kanske en något försenad ”fis och rump-ålder”? Och så får vi vuxna passa på att ha en nostalgitripp och skratta åt killarna vi med? Och förresten så gick de här programmet på barn-tv på den tiden om jag inte minns helt fel och idag finns det ju betydligt värre saker att förfasa sig över som ungar kollar på idag tänker jag? Eller?

Youtube till exempel som är en gigantisk soptunna med massor av visuellt skräp och trasiga människor som i realtid spyr ut sina dumheter och därmed påverkar barn och unga på ett risigt sätt. Det finns ju tyvärr inget skräpfilter i hela världen som kan skydda ungarna från att ta del av vissa saker idag och då känns Ronny & Ragge ändå ganska charmiga och relativt oskyldiga!

Våran lilla miniraggare är i alla fall enormt mycket roligare än Ronny och Ragge och söt så att man bara smälter inombords. Till och med när han svär. Den fasen brukar ju gå över och tills dess så säger jag bara ”Harebrafan”

😀

 

Bildresultat för ronny å ragge

Bild oärligt snodd (utan att fråga) från Ginza

Time flies..

Av , , 2 kommentarer 12

..och det tycks bara gå snabbare och snabbare.

Speciellt påtagligt blir det då jag har varit i Gällivare där jag för varje gång kan se så många fysiska bevis på hur tiden bara flyger förbi. Jag märker det även på mig själv och mina tankegångar både vad gäller det som är bra och det som känns mindre bra.

Vissa saker är snudd på melankoliska och det blev ju väldigt påtagligt när jag var på kyrkogården och satt vid minneslunden där min morfar fått sin sista vila. Snart är det ett år sedan han gick bort och ändå känns han så närvarande de gånger jag är hemma i hans hus.

Tiden är obönhörlig och kommer alltid att gå oavsett vem eller vad som kommer i dess väg. Ingen rår på tidens tand och inför livet och döden är vi alla lika oavsett vad vi tror och vet om oss själva. Våra förluster av de vi älskar finns alltid kvar som minnen, både glada och sorgliga men nog känns det lättare att sörja en person som lämnat jordelivet än att sörja dem som fortfarande lever.

Livets kretslopp är ändå ganska logiskt och precis som när löven faller på hösten så kan vi också vänta oss att få se träden knoppas av nya löv på våren. Vi människor är inga undantag. För övrigt så gillade jag liknelsen med träden och dess löv när vi pratade om ålderdom och bortgång med barnen. Det är en metafor som är så konkret och lätt att förstå oavsett ålder.

De gamla människorna kommer att falla ur tidens ram på olika sätt för eller senare och det kommer att födas nya människor som blir lika självklara i ens liv som de som av olika anledningar försvunnit. Det är verkligen något man kan glädjas åt oavsett vad man har för relation.

Blodsband är inte alltid något som ger garantier för en lyckad relation och det är jag så glad för. Vi väljer inte alltid, men ibland kan vi faktiskt göra det! Ibland väljer man rätt och andra gånger väljer man fel.

IMG_0709

Mitt i naturen.. Bästa kuren!

🙂

Och på tal om helt nya människor i livets kretslopp så har jag haft äran i helgen att få umgås med den allra nyaste familjemedlemmen som är ljuvare än den underbaraste rosenknopp: Lilla E som är sin ”Mobbo Jimpas” lilla prinsessa.

IMG_0773

Pojkarnas lilla kusin E..

Sötaste tjejen!

heart

Ja, det finns hopp om framtid när man träffar de här små och helt plötsligt så känns ju även mina pojkar så himla stora när man tyckte att de alldeles nyss var så här små… Vojvoj… man vänder bort blicken ett ögonblick och vips så har de vuxit massor med kilon och centimetrar… Vad hände liksom?

IMG_0781

Brorsorna & Dundret

Ja, vi har haft det skönt i Gällka och jag har mest umgåtts med min mormor. Den enda ansträngning jag har gjort på flera dagar är att klippa gräs och dammsuga huset haha… så jag har haft det oförskämt bra!

IMG_0751

Bastian fotar sin morsa..

Det enda som hade gjort denna weekend perfekt skulle väl ha varit liiite mer värme, men hej… man kan ju inte få allt.

Jag måste i alla fall avsluta med en kul bild taget på tågstationen i Gällivare. Nog är det ju tur att det finns såna här varningar på en tågstation:

IMG_0782

Haha… jaa… se upp för tåg!

Att det finns tåg på en tågstation kommer nog som en överraskning för många.

😀

Ha det så bra allihopa. Vi ses & hörs framöver!

Rätt helg?

Av , , Bli först att kommentera 10

Rätt helg

Rätt helg?

Ja, om man gillar amerikanare, burn outs, stripes, wunderbaums, Ronny & Ragge-look a likes, skräniga Gällivarebor (av den sorten som INTE har förändrats ett dugg på 25 år och som har både samma kläder och samma beteende som sist)

Ja, då skulle man kunna säga att tajmingen är perfekt för att vistas i gamla Gällka-town haha..

Men näe, jag är faktiskt inte så impad!

Midnight Sun Meet pågår som bekant och det är helgen då ALLA är ute. The Boppers spelar på Nunisparken.. vilken grej 🙂 haha..

Dock så lyser midnattsolen med sin frånvaro vilket fick mig att skippa jippot och istället hänga med mormor och yngsta sonen och en bunke jordgubbar istället och om en stund ska jag och lille B gå och sova..

Rätt mycket vuxenpoäng att håva in ikväll alltså.

Gällivare by night är inte lika kul som förr och ser Ni vad mycket snö som är kvar uppe på Dundret?

Trevlig helg på Er!

Kära Dagbok!

Av , , 2 kommentarer 14

Idag insåg jag att bloggen än en gång har blivit lidande och att det vi kallar ”livet” har kommit emellan. Men nu har jag en liten stund helt allena i min tysta lya på Sagovägen och då bara måste jag skicka ut några rader och berätta vad jag gjort på senaste tiden… Om inte annat för mig själv haha…

Jag har haft det extremt hektiskt i flera veckor på alla plan faktiskt och enda andningshålet var nog i helgen när jag var i Gällivare. Jag hann inte träffa alla jag ville och det var för att jag prioriterade mig själv, min mormor och lugnet! I den ordningen faktiskt. Men jag hann träffa ex antal djur, sötaste Hanna och min mans lillasyster och ja, det räckte för mig faktiskt. Då hinner man sortera intryck och tankar i lagom takt! Jag hann också spana på förfallet i Malmberget och jag var iväg på en egen liten spöksafari bland rivningskåkar och bråte. Både spännande och kusligt.

IMG_8048

Det ser nästan ut som ett dockskåp. Här inne har folk levt sina liv och haft sin tillvaro och nu ska hela rasket rivas och inget ska finnas kvar..

IMG_8047

Hej då Malmberget.. Nu dröjer det tills nästa gång vi fotar rivningskåkar!

*vemod*

Men sedan hälsade vi på finaste Hanna i hennes nya kåk. Ett helt gäng (fem stycken!!) hundar mötte oss i dörren och smågrabbarna hade hur kul som helst med de fyrbenta vännerna. Hmm… det lutar åt att vi måste skaffa egen hund endera dagen 🙂

IMG_8051

Triss i tassar

IMG_8057

Liten jagar stor

IMG_8058

Vem jagar egentligen vem?!

I övrigt kan jag ju berätta att min stackars man fått en allvarlig knäskada och hoppar omkring med ett ”robotben” (enligt lille B) så nu har vi pappan hemma som ändå envisas med att sköta köket och tjaa… inte mig emot! 😉

IMG_8016

Min tappre make med sitt robotomerade ben haha..

För min egen del så kan jag berätta att jag har fått en hel del att tänka på vad gäller rätt viktiga saker i min tillvaro och det dyker upp ovanligt många vägskäl numera. En del vägskäl förvandlas till och med till fyrvägskorsningar när jag funderat ett tag och det är faktiskt ganska spännande att vara Jag för tillfället haha… Och i vanlig ordning så gör jag som jag brukar när jag har viktiga saker att fundera på: Jag skaffar mig hemmaprojekt! Så nu har jag helt sonika köpt sex stycken gamla stolar som ska slipas och målas! Jaa… vaddårå? Man tänker ju bättre när man håller på med sånt. Alla som gillar sånt pyssel vet ju vad jag menar, eller hur?! Haha..

IMG_8018

Hej då alla ikeastolar! Tack för den här tiden..

Annars är tillvaron som den ska förutom att min nya bil fått en spik i foten (läs: PUNKA av en jäkla spik i däcket) *suck* men vi har ändå lyckats köra över hundra mil innan det uppdagades. Jag älskar i alla fall min nya lilla hybrid och jag känner mig ganska miljövänlig numera haha.. Och på tal om miljövänlig.. Dags igen för en uppdatering angående balsammetoden och håret:

IMG_8066

Jag har fått MASSOR med nya små fjun som sticker upp överallt och först blev jag orolig för att massor med hårstrån gått av, men min frissa upplyste mig om att det är många nya bebishårstrån som sticker upp och jag tror aldrig att mitt hår varit så tjockt och välmående som nu. Jag använder förresten ”bara” coop extras balsam samt responsbalsam (för doften) och jag och mitt hår är ju rätt så miljövänliga… OCH… inte att förglömma… Billiga i drift *skrattar*

I alla fall så har jag inte jättemycket mer att berätta just nu. Jag funderar vidare över min tillvaro och vilka vägar jag ska välja när jag kommer till alla dessa vägskäl och tack och lov för att jag har så kloka vänner att bolla allt stort och smått med! Ni är verkligen GULD värda allihopa… och en extra applåd till bästa Maria som jag tog en fika med idag efter jobbet. Tack för att du finns och för att du delar med dig av lugn och kloka tankar!

Och nu återstår bara att säga: Godnajt allihopa! *hoppar i säng med ny bok* Vi ses och hörs!

Den 24e Maj 2010 träffade Bastian min Morfar…

Av , , 2 kommentarer 14

Den 24e Maj 2010 träffade Bastian min Morfar...

Den 24e Maj 2010 träffade Bastian min Morfar för första gången.. Han var två månader och Morfar var 80 år.

Idag är Bastian 6 år och Morfar finns inte längre bland oss. Men vi finns. Och jag inser att vi alla är en del av ett kretslopp där någon byts ut varje dag, varje timme och varje sekund. Det känns både sorgligt och vackert på samma gång!

Den tanken har också fått mig att dra ner på tempot ordentligt och jag har insett att inget egentligen spelar någon roll, annat än att vi är här.. och NU! Vi finns och vi existerar och vi är mitt i kretsloppet med allt vad det innebär.

Inatt har jag sovit i Morfars säng med Jimmie vid min sida och alla andra familjemedlemmar har sovit utspridda i huset. Inget är sig likt här.. det är alldeles för tyst och morfar är borta. Men känslan av att vara hemma är den samma! Och nu ska jag mysa med min fina mormor hela helgen 🙂

Livet är smärtsamt och ljuvligt på samma gång… och Gällivare? Ja det är kallt och regnigt!

Ha en skön helg alla som läser!