Vissa saker vill jag alltid minnas, medans andra minnen gärna får försvinna för gott!
Eftersom den här sommaren har handlat så mycket om personliga förluster så ville jag gärna kika på gamla bilder och gamla blogginlägg som handlar om vissa som betydde väldigt mycket för mig… Ikväll småler jag åt detta inlägg:
Ja, nog är de söta i en viss ålder
😀
Bastian och morfar spanar på kompisarna (fåglarna) utanför fönstret…
Tänk vad tiden går…
Jo, nog är det roligare att projekta 😀 Små hemmabyggen då och då är ju som bekant min grej och nu när det är vår så vaknar ju såklart kreativiteten ännu mer än tidigare. Dessutom i takt med att grabbarna växer så att det knakar så ställs det lite nya krav på förvaringsutrymme vad gäller familjens mat och klädbestånd. Det vill säga: Mer utrymme behövs för att förvara både mat och kläder så nu har jag diverse grejer på gång i kök och sovrum (inklusive tapetseringen som inte påbörjats än TROTS att både tapeter och klister väntar i förrådet) så nu vill jag bara berätta att jag säljer följande IKEA-pryttlar:
Två stycken IKEA brimnes klädskåp / garderober.
Köp billigt och monterat 😉 av mig alltså..
Två skoskåp (Hemnes) som hos oss är fyllda av pärmar, papper och böcker.
Mer perfekt för sånt än för skor faktiskt men nu börjar det behövas än mer förvaring för pärmar och diverse så här blir det (tyvärr) bokhyllor med dörrar för att dölja allt skrot.
Skoskåpen i alla fall: Knopparna är utbytta mot gröna knoppar i plast för ett lite roligare och färggladare intryck!
Vill du köpa? Jag säljer bägge 😉
Skicka ett mail till [email protected] om du är intresserad så kanske vi gör bizzniss?!
Och mer då? Vad händer annars hos mig? Ja, förutom allt hemmafix så har jag läst 5 av Katerina Janouchs böcker på mindre än en vecka. Jag fastnade i hennes serie om barnmorskan Cecilia Lund och jag älskade dem verkligen! Hon skriver så otroligt träffsäkert om kvinnor och alla deras relationsproblem och dilemman som uppstår i både vanliga och ovanliga familjer och har ett sånt sätt att skriva så att det nästan känns som att man betraktar det hon skriver på nära håll! Ett riktigt lyft för mig som dessutom haft lästorka i någon månad. Jag kan varmt rekommendera hennes böcker.
Och på tal om att skriva och läsa så blev jag riktigt glad när jag läste VK i Lördags! Det var ju det här med Vett & Etikett. Magdalena Ribbing vet ju rätt mycket om det hela och gissa om jag blev glad när det skrevs om det ohyfsade i att använda sig av förkortningen ”MVH” som jag verkligen AVSKYR och blir rätt så irriterad av att läsa i mail eller brev. Speciellt om det är personligt ställt just till mig. Jag kan till och med berätta att jag har avfärdat en mäklare en gång i tiden bara för att denne både använde sig av förkortningen MVH och dessutom varje gång stavade både mitt och Jimmies namn fel, så näe… Det ingav inte direkt förtroende om jag säger så!
Jag mindes att jag skrivit om MVH fenomenet för några år sedan och det var så längesedan som 2009! Så lite glad blev jag faktiskt när jag äntligen fick se det i en dagstidning! Tack VK, det var ju på tiden 😉
Läste i alla fall inlägget igen och det där är så djupt rotat i mig. Jag hade en mycket förtroendeingivande lärare en gång i tiden som lärde mig att man alltså INTE förkortar artighetsfraser eller ömhetsbetygelser och definitivt INTE bör använda sig av det hemska uttrycket R.I.P som är direkt stötande! Något att tänka på kanske?
Jodå *nickar* sån är jag minsann.. Haha…
Annars har jag det rätt skralt på bildfronten eftersom jag mest hänger med näsan i en bok all ledig tid men lite roligt har jag hittat bland nya och gamla bilder…
Hemma hos oss går det ca 4 kilo äpplen i veckan!! Och mer verkar det bli…
Sedan fick jag en bild skickad till mig som gav mig en smärre chock!
Jag var en rätt osnygg unge sisådär i mitten på åttitalet! Huvvaligen.. Tur att jag känner mig mer tillfreds nu, trettio år senare!
Fast i åttan var jag väl rätt cool ändå? Elgitarrer i öronen hade jag minsann.. haha..
😀
Nä nu ser jag att klockan närmar sig min magiska kl 22 gräns. Då är tanken att jag ska hoppa i säng snabbt som attan så jag säger ”Godnajt å sliip tajt” Vi ses och hörs!
Fast det är i nuet vi befinner oss!
Jag har haft en helg då jag inte gjort många knop. Jag har hasat omkring största delen i pyjamasbralla och bara drömt mig bort till en framtida vecka i värmen utan hemmastök. Jag inser ju att jag kört på lite för snabbt under hösten och vintern och att jag måste boosta min kropp och själ varje ledig minut!
Jag har gått in i ett slags överlevnadsmode som innebär att jag går lite på autopilot. Jag bryr mig om det viktigaste och resten skiter jag i helt enkelt. Jag läser mycket, sover mycket, träffar mina nära och kära när jag vill, läser när jag vill, äter när jag vill, badar en gång om dagen och jag kammar mig endast när jag ska gå ut genom dörren (vilket inte blir alltför ofta just nu utan mest när jag cyklar till och från jobbet) Dagarna räknas ner till nyår och jag tänkte ju att jag i alla fall skulle göra ett försök till ett litet blogginlägg om inte annat för att tala om att jag lever (Till mångas förtret 😉 )
Jag satt och spånade på vad jag skulle skriva om och inser att jag egentligen varken kan eller vill dela så mycket av det som pågår i mitt liv just nu. Det är så pass spännande och intressanta händelser så att jag själv nätt och jämt kan smälta vissa saker. Vardagen är full av dramatik, men som tur är så har jag världens bästa personer i min direkta närhet som hjälper mig med fokus på Här & Nu! Jag varken kan eller vill påverka andra utan bara mig själv och det verkar reta många nu för tiden vilket är det bästa beviset för att jag är på rätt väg och jag tackar ER för det! Verkligen!
Ibland förundras jag över allt som hänt under de senaste åren och jag kan inte fatta att jag äntligen börjar få någorlunda lugn och ro.. Vissa dagar när det är ”lugnt” så tror jag nästan att något är ”fel” och då förstår jag ju hur mycket katastrofberedskap som bott i både kroppen och själen sen några år tillbaks.
Men idag.. idag har det varit mer än lugnt. Grabbarna har lekt med olika kompisar hela dagen, både inne och ute så jag har haft massor med tid att titta mig omkring och inse att: ”Jaaa.. nog borde jag ju kanske städa lite, men jag gör det sen” Haha… en mycket skön insikt det där med att göra saker ”sen”!
I like it!!
😀
Jag har också haft så mycket tid över så att jag till och med har kollat på lite bilder från förr och ja, nog går tiden fort alltid.. Det ser man speciellt på kidsen!
Precis som förr så hänger grabbarna ihop i tvsoffan!
Precis som förr så älskar han att springa långt i sanden.. Barfota och halvnaken!
Men nog om förr… NU ska jag bara köra lugnaste läget och invänta nästa år.
Det kommer att bli ett kanonår! Förmodligen ett av de bästa åren hittills.
Hur jag vet det?
Jo, för statistiken är på min sida denna gång… HA!! Så det så 🙂
Och nu kommer Jimpa hem från jobbet så nu var lugnet slut för denna gång haha… (Men nu slipper jag ju städningen) Hihi.. Jimmie är nämligen mitt eget, privata boendestöd.. Alldeles gratis! Det ingår i paketet så att säga.. (Jodå, jag fattar hur bra jag har det men jag är faktiskt den snällaste och bästa frun i hela världen så det går jämt ut förstår Ni)
Och tills nästa gång jag gör ett ”jag-lever-inlägg” så får Ni ha det så bra allihopa!
🙂
Läste Marias blogg nyss och hon hade ett gammal inlägg som hon skrev för EXAKT tre år sedan så jag ville inte vara sämre utan var tvungen att kolla vad jag skrev om för tre år sedan. Tyvärr inget för det exakta datumet, så jag tog ett gammalt inlägg från september som för all del tål att läsas igen!
(Haha.. Man måste älska alla arga kommentarer som flödade på den tiden)
Den vuxna världen är verkligen full av just detta fenomen: Dubbla budskap!
Egentligen inte så konstigt att en del saker är som de är. Läste Minnas blogg imorse och när jag skrev en kommentar så väcktes tanken till dagens inlägg.
Ju modernare vi människor blir, desto svårare blir det ju att leva upp till alla rätt och fel eftersom det för somliga inte är så lätt att veta VAD som egentligen är rätt?
Tänk bara på en del ”vardagssituationer” som till exempel dessa:
Familjens vuxna bänkar sig framför tvn och skrattar rått åt udda och annorlunda personer som kanske egentligen aldrig borde ställt upp på en idolaudition. De elaka kommentarerna haglar från både tvsoffan och från jurypanelen om både utseende och talang.
Nästa morgon säger mamma till barnen i förbifarten att man inte får vara dum eller retas med andra barn. Alla gör sitt bästa och man får inte skratta åt kompisar på ett elakt sätt även om de är annorlunda. För alla är ju lika värda och ska behandlas lika.
Dubbelt?
En mamma sitter och pratar med sina väninnor om sin kropp. Hon beklagar sig över att hon är så tjock och att hon önskar att hon hade råd att köpa nya bröst. Hon pratar om dieter som hon ska prova samtidigt som hon lagar risigt käk till sina överviktiga ungar för att ”det ska gå snabbt”. Läsk, godis och glass får barnen när helst de vill.
Sedan säger samma mamma till sin lätt överviktiga dotter att hon är fin ”preciiiiis som hon är” och att hon inte ska bry sig om vad andra tycker. Ta en glass om du är ledsen!
Dubbelt?
Hur lär man barn vikten av att passa tider och att alltid masa sig upp till skolan / jobbet om man själv som vuxen stannar hemma från jobbet för minsta lilla och ALLTID känner efter i minsta lilltå huruvida man själv orkar går till jobbet eller inte?
Dubbelt?
Eller om att man ska vara snälla med gamla människor och visa dem stor respekt och att vi har massor att lära av den äldre generationen medans vi kämpar stenhårt för att vara EVIGT unga och verkar livrädda för att åldras och bli gamla. Plus att vi skuffar undan alla äldre i samhället. För när man blivit gammal så ska man bara bli osynlig, inte finnas och bara sitta på ett hem och aldrig göra väsen av sig. Kosta pengar får de äldre inte heller göra.
Dubbelt?
Om föräldrarna säger till sina barn om hur BRA och KUL och roligt och nyttigt det är att leka ute bara för att föräldrarna ska få det lugnt, tyst och skönt hemma medans de facebookar. (Tro inte att ungar inte fattar sånt)
Dubbelt?
Eller hur vi försöker lära barn vikten av att sopsortera och tänka på miljön medans vi å andra sidan öser nya leksaker och kläder över dem trots att man kan vara ÄNNU mer miljösmart och tänka begagnat och second hand. Bra i alla led för både människor och planeten jorden.
Dubbelt?
Ja, jag skulle ju kunna sitta hela dan och bara rada upp tusen exempel men det ids jag inte. Jag ville bara belysa det faktum att vuxenvärlden ÄR full med dubbla budskap som kan vara svårt för alla att förstå. Både vuxna och barn.
Så egentligen är det ju inte jättekonstigt att så många barn och unga är så vilsna idag vad gäller så mycket. Jag vågar påstå att vi vuxna inte alltid är så smarta som vi tror att vi är. Inklusive mig själv såklart. Barnen ser och hör så mycket som vi tror att vi är så bra på dölja:
Onsdagkväll och pappa prasslar hemlighetsfullt med en godispåse i köket.
”Pappa, vad gör du?”
”Ehh.. jag hittade en godispåse som inte var riktigt tom…”
”Men.. det är ju inte Lördag…?!”
”Hehe.. nääe.. men det var bara en godis kvar! Sov nu!”
”Men pappaaa…”
*skrattar*
Nåväl, det är inte alltid lätt att vara människa, speciellt inte en vuxen sådan och det finns liksom inga bra manualer på hur man bör vara.
Att vara människa är svårt och att vara en vuxen människa är ännu svårare. Ibland önskar jag att jag fick vara barn igen. Bara för en dag. Bara att få känna att världen är svart och vit igen. För ju äldre man blir, desto bredare blir gråzonen där de flesta av oss lever sina liv.
Gråzonen är helt okej, men det var lättare när man var liten och allt var svart ELLER vitt.
Ha en bra dag alla vuxna och alla barn!
”Pappa ska jämt bestämma men idag bestämmer JAG att vovven ska me”
Tiden före internet känns ju som rena stenåldern och tänk, INNAN blogg och instagram och facebook så fanns det faktiskt människor som dokumenterade saker med, hör och häpna: Papper och penna!
Under de värsta åren i mitt liv så har jag skrivit dagbok exakt varje dag. Det tackar jag min lyckliga stjärna för idag… Dels därför att jag förstår saker bättre nu. Både mig själv och andra som fanns i mitt liv på den tiden. Och dels att det är lättare att bemöta snart tjugo år gamla anklagelser om vad man sagt, gjort och varför… Vojvoj att det finns människor som aldrig kan släppa det förflutna alltså! Numera duggar det förflutna ganska tätt i min tillvaro och jag känner att jag kommer att göra vad jag kan för att stänga igen kapitlet som handlar om i princip hela nittiotalet… *suck*
Kanske fanns det ändå en mening att jag sparat alla dessa dagböcker och jag har ju förvisso hängt kvar kring det förflutna genom att behålla dessa handskrivna böcker… Men nu förstår jag att det fanns en mening med det hela!
Ibland är det nödvändigt att ta sig en resa down ”The memory lane” och denna gång är det inte för att jag VILL det, utan för att jag måste. Det är i alla fall skönt att jag har människor som jag kan bolla innehållet i dessa dagböcker med som vet hur det var och tyvärr så finns det även saker där i som behöver komma upp till ytan och ljuset. Definitivt inte här i bloggen, utan för människor som det berör på ett eller annat sätt… Och jag måste faktiskt slå ett slag för dagböcker och riktiga pennor.
Utan dessa kanske jag inte hade suttit här. Tro det eller ej, men skrivandet höll mitt förstånd i schack när saker var som värst och som sagt… Jag ser saker i ett helt nytt ljus idag och jag kan bara säga så här:
Underskatta aldrig de skrivna orden. På gott och på ont! De skrivna orden finns kvar vare sig man vill eller ej och de skrivna orden är långt svårare att ta tillbaks! Jag älskar skrivna ord.
De är så enormt mycket mer betydelsefulla än de ord man säger när man talar!
Kanske man ska börja skriva dagbok ”på rikt” igen?!
🙂
..eller låter det bättre med tjugofem år?!
Ja, i vilket fall som helst så har jag fått några foton skickat till mig av en god vän (och före detta svägerska).. 🙂 Hon var storasyster till mitt livs första kärlek: Den snällaste, finaste och gulligaste kille jag någonsin haft faktiskt (joo… det är helt sant!!) Livet och tillvaron var ganska oskyldig (nåja) och jag trodde att jag visste ALLT om allt… De vuxna var mina värsta fiender… jag levde på glass, chips, öl och cig (!!?)
*uuurk*
Jag trodde också att jag kunde göra VAD jag ville NÄR jag ville och jag var inte lätt att tampas med *host* Jag sket i skolan och jag gormade och levde om jämt och ständigt. Jag brydde mig inte om någon annan än mig själv…
Men som tur var…
Så blev det ta mig tusan (och tack och lov) folk av mig med!
😀
Och jag var ju faktiskt ganska söt om man tittar riiiiktigt noga bakom håret och attityden!!
*fnissar*
”Om tjufem år?? Tss.. Inte jag.. jag är evig fjortis”
Tack finaste H för bilderna
…man har blodsband betyder det inte att man är familj.
Att man är från samma släktträd betyder inte att man vill sitta på samma gren.
Bara för att man en gång delat det förflutna betyder det inte att man vill dela framtiden tillsammans.
Att man är lika varandra är ingen förutsättning för att man ska trivas ihop.
Även om man gjort många saker för någon är det inte säkert att man får något av värde tillbaks.
Man kan aldrig vara säker på att människor orkar stanna kvar när det blåser kallt även om man själv stått pall när det stormat.
Även om man investerar 99% i någon så är det inte säkert att man ens får 10% tillbaks.
Alltså är det bättre att själv välja sin egen familj utifrån de behov man har. Men man ska ändå alltid vara medveten om att den enda man kan lita på i slutändan är sig själv oavsett vem eller vilka människor man väljer.
En vän som är en klippa idag kan lika gärna vara ett obetydligt sandkorn imorgon.
Någon du älskar idag kan vara någon du hatar imorgon. Eller tvärtom för all del…
Alltså:
Var rädd om de Du älskar och var glad så länge Du är älskad tillbaks!
<3
.jpg)
En bild tagen för ganska precis trettio år sedan.. vi är oss inte speciellt lika haha.. (som tur är)
Sina syskon ska man vara rädd om och man slutar aldrig vara förebild. Både när man gör rätt och när man gör fel.
Familjer förändras och vissa familjeband stärks, andra går av, en del band slår knut på sig och en del band är för långa medans somliga så klart är för korta.
Men en sak är säker: Att vad som än händer med mammor och pappor under livets gång så har man alltid sina syskon. Jag älskar mina tre små bröder till döden och självklart så kommer jag alltid att vaka över dem!
Kanske kommer de att se efter mig när jag blir vimsig pensionär? :-D. Haha.. Jag hoppas på det i alla fall!
Tjohoo vad härligt.. den näst värsta månaden på hela året är över! AT last.. 😀 Jag har varit glad hela dagen och har till och med firat med brakmiddag på stan *skrattar* Man kan ju säga att MITT år börjar den första februari, eftersom Januari förträngs på alla sätt och vis.
Jag har inte mycket att berätta annat än att jag är smått trött idag efter en kväll med mingel och vitt vin igår. Trevligt som tusan. Jag vet att jag sagt det förr, men jag säger det igen: ”The running duck” är både ekologiskt odlat och etiskt märkt (rättvisemärkt) från sydafrika. Kostar inte mycket och är gångbart både för mat och prat. Vi gillar det! 🙂
Vitt vin känns fräschare än rött!
Och sedan så har jag gjort det mest vågade i nagelväg hittills.. ehrm.. jag vågade mig på att göra dem liiite gröna… haha.. kände mig riktigt modig faktiskt och jaa.. det är ju min favoritfärg och jag är himla nöjd faktiskt 🙂 Jag klippte ner dem någon centimeter också, eftersom det känns läskigt med för långa naglar.
”Grönt e schöönt”
Jag har ju också varit lite slarvig på det här med hårbilderna vad gäller balsammetoden, men jag lyckades åstadkomma en bild på håret sedan jag klippte mig igen för någon vecka sedan. Dock i den ständigt tandkrämiga badrumsspegeln.. 😀
Jag älskar balsammetoden! Den är så otroligt bra och jag hittade en rätt gammal bild på mig med tokblonderat hår vilket iof ser rätt snyggt ut på unga, söta tjejer… men…det känns inte riktigt som att jag skulle komma undan med sådan hårfärg idag. Men själva frisyren i sig är det ingen skillnad på så här tio år senare 😉 Jag hälsade för övrigt på min kompis H i fredags och hon påminde mig om att jag ser likadan ut nu som när jag gick ut nian *skrattar* och DET får man väl säga är en bedrift så här tjugofem år senare!
Knallblont plus lila en god idé?
Tydligen…
(Handen med drinken tillhör forna partypolaren M som för övrigt också är sig lik)
Hoppas alla har det bra och må Februari vara snälla med Er alla!
😀
Vi ses & Hörs
Jag fick ett mail en kväll från en person som kände mig för sisådär trettiofem år sedan.. Hon skickade den här bilden till mig och jag minns exakt det här tillfället när bilden togs. På dagis.. Jag var fem eller sex år och jag hade den mest hiskeliga frisyren som inte ens sjuttiotalet kan förlåta mig för haha… Men vad sägs om outfiten? Den var i plysch och jag gillade den.
Däremot gillar jag inte mitt fejs.. Varför så allvarlig liksom? På alla andra bilder ser jag ganska glad ut, men inte på denna bild.
Det KAN ju förvisso ha med håret att göra. Det var längesedan jag hade en sådan ”bad hair day”
Det kan ju också ha att göra att jag kände på mig att det skulle bli jobbigt att en dag måste bli ”vuxen”
En sak är i alla fall säker:
Jag ser likheten mellan mig och lille B
🙂
”Vaddå le? Jag ä ju sne så låt mäj va IFRE!!”
Inte här för DIN skull.. men för MIN!
Always nice bloggtalk: