Etikett: ärliga härliga barn

Ärliga, härliga barn…

Av , , Bli först att kommentera 12

 Det som är så roligt med barn i en viss ålder är att de säger så roliga saker och att vissa saker kommer så spontant.

Man hör när något kommer från hjärtat i alla fall.

Mr Viggo, sju år och snyggast i stan sa idag:

"Kan vi hälsa på F nån gång? Eller kan hon hälsa på mig snart? Jag vill det! Jag saknar henne SÅ mycket"

Man riktigt hörde riktigt på rösten hur mycket han saknar F.

(Det gör vi ju allihopa!)

Men i förrgår handlade vi på Teg och då sa han: "Där borta bodde ju M. Ska vi hälsa på henne någon dag?"

Jag svarade: "Nä, hon har flyttat jätte-jättelångt bort från Umeå och kommer inte tillbaks"

Han funderade en liten stund och sa sedan med besvikelse i rösten: "Åååååh… Jag kommer att sakna tv-spelet… Och katterna"

Haha… Ja, ibland är det ju faktiskt så. Att en människa inte gör mer avtryck hos en liten grabb annat än att bli förknippad med ett roligt tvspel. 

Men så är det väl. En del människor som passerat i ens liv glömmer man snabbt och andra minns man hela livet beroende på varför man minns dem.

Nu när jag var i gällivare sist fick jag en bunt brev av min mormor. Det var brev som jag skrivit till henne mellan 1983 och 1988. Jag har skrattat så mycket och ibland ville jag bara gråta. Underhållande läsning var det i vilket fall som helst. I breven har jag skrivit om någon som jag umgicks med och vad vi gjorde och det läskiga är att jag inte kan minnas alla som jag skrivit om. Så antingen kan man dra den slutsatsen att jag har ruggigt dåligt minne eller helt enkelt att människorna jag umgicks med på den tiden  inte riktigt gjort något bestående intryck.

Lika bra det kanske haha..

En rolig grej var i alla fall att när min mormor fyllde femtio så hade jag skickat massor av tomma godispapper till henne eftersom hon var på hälsohem just då och inte skulle äta godis.. Och så skrev jag: "Att det är tanken som räknas" *skrattar*

Ja, det var rolig läsning längs minnenas aveny eller vad man ska säga. Nostalgi när det är som bäst.

Jag minns i alla fall hur mycket jag längtade och väntade på att få svar på mina handskrivna brev. En härlig känsla!

Hoppas alla har en finfin kväll!