…går tiden alltjämt. Imorgon är det april och då kan man (jag) på allvar känna löften om allt det nya i luften. När vintern och smutsvåren börjar försvinna på allvar och man skymtar grönt i alla diken.

Helt underbart. Sju år får ta fram sin nya cykel som fortfarande väntar nyrepad på balkongen och jag börjar lunka i sakta mak runt sjön några dagar i veckan.

Den här vintern har nog varit den hemskaste och jobbigaste vintern i hela mitt trettiosjuåriga liv. Inte ens vintern 1997 kan slå den här i vedervärdighet ALLA kategorier. Men.. Det som är så bra med de jobbiga vintrarna är att de NU ligger i DÅtid. I det förflutna som aldrig ska eller får komma och sabba min nutid.

Minnen av jobbiga saker bleknar ju som bekant med tiden och även om man inte glömmer helt så kan man faktiskt lära sig att leva med saker och ting hur jobbiga de än kan ha varit DÅ. Det beror på ens inställning och jag vill ju inte leva i dåtid, planera för mycket inför framtiden utan bara vara här och nu.

Jag gillar det!

Nåväl, April på ingående och frukostmys med hela familjen (Pappaaa.. kliv UUUPP!!) idag. Lille B är sitt busiga glada jag igen och allt är som det ska.

Känns toppen!

Avslutar med en halvtråkig bild på mitt sopskåp som inte ÄR ett sopskåp utan en låda. En smart lösning för mitt superhärliga och praktiska kök som jag ÄLSKAR!

(Vah? Kan man älska ett kök…?!)

Haha…

Fiffigt. Eller hur?