…många saker ska man ju jämt men nu är det så att vissa saker är svåra att orka med.

Och vad gör jag då? Jo, jag drar! Så nu har jag bokat en resa till Gällivare. Igen! Hem till min kära mormor och morfar där jag bara ska gömma mig för omvärlden och bara vara. Så kan jag ladda batterierna och komma hem som en, förhoppningsvis piggare och starkare människa.

Jag befinner mig i ett märkligt gränsland där jag pendlar mellan djup sorg och rosaskimrande lycka varje dag och dessa ändringar i mina känslolägen gör att jag blir så förbenat trött. Tröttare än trött faktiskt.

Så nu sticker jag snart igen. Med tåg som vanligt… Jag tror det blir kul! För det finns vissa dagar framöver som blir jobbiga att palla med. Så jag tar fegstilen och sticker. Jag behöver känna det som jag bara kan känna hemma hos Mimmi och morfar just nu!

Alternativet är att sitta hemma och gråta, sura, förargas, ilskna till, förfasas, känna saknad, bli melankolisk, bli nostalgisk, sorgsen och bara känna mig… allmänt patetiskt.

NÄ!

Jag orkar inte med det!

Så jag åker till Gällivare och bara försöker vara en helt vanlig Helena istället. Det brukar funka bra!

Grabbarna hänger med såklart!

🙂