…får man inte vara ofta. På sin höjd ett par gånger om året. Ja, alltså HELT ensam hemma utan varken barn eller Jimmie.

Det känns lite konstigt, men ändå så ofantligt skönt. Ingen tv är på, inga dörrar som öppnas och stängs, inga ljud någonstans i huset och bara ett par små lampor tända här och där.

Vardagslyx eller vad?

Ju fler barn man har, desto mer uppskattar man sin ensamhet. Och tystnaden som följer med den.

Jag ska lägga mig i min fluffiga soffa med en kopp thé och läsa ut min bok. Jag har hela TRE timmar i min ensamhet.

Och senare ikväll är jag och Jimmie helt ensamma.. fast tillsammans.. Ganska mysigt faktiskt. Det är inte ofta vi är själva utan kids, så det gäller att passa på.

Hmm.. kanske vi ska passa på att åka in och föda barn också? När vi ändå är i farten och inte har de andra två att ta hänsyn till? Haha… Ja, vi får väl se helt enkelt.

*skrattar*

"Tvåsamhet uppskattas så mycket mer om man får vara ensam ibland…"