Barnfattigdomen har diskuterats mycket under våren som gått. Jag hade i förra veckan inne en debattartikel i VK om just detta där jag försöker problematisera frågan. För tro mig – Det finns ingen som gillar barnfattigdom. Men för att kunna bekämpa den måste vi veta vad det är vi vill bekämpa. Det är faktiskt skilnad på absolut och relativ fattigdom. Problemet med den relativa fattigdomen som socialdemokraterna vill använda är att den först och främst mäter inkomstskillnader och inte fattigdom. Den relativa fattigdomen ökar när din granne får ett jobb. Men samtidigt minskar fattigdomen. Med andra ord så har det viss betydelse vilka hur och med vilka ord vi förklarar.

Bekämpa barnfattigdomen på ett sakligt sätt

Under våren så har barnfattigdomen i samhället diskuterats flitigt. I sig är det en viktig debatt. Vårt samhälle har ett ansvar att bekämpa fattigdom både i Sverige och utomlands. Däremot är det viktigt att debatten förs på ett sakligt sätt så att vi vet vilka åtgärder som är effektiva.

Vissa socialdemokratiska debattörer har en förkärlek att enbart tala om relativ fattigdom som enbart tar hänsyn till hur någon har det ekonomiskt i jämförelse med andra. Detta är en dålig mätmetod att använda om man verkligen vill arbeta för att folk ska få det bättre. Ingen kan rimligen påstå att någon ska behöva räknas som fattig bara för att hans eller hennes granne har fått ett nytt jobb?

Om man istället tittar på hur många barn som tillhör familjer som lever under gränsen för att få försörjningsstöd, vilket kan vara ett rimligt sätt att mäta fattigdom i Sverige även om även dessa har det oerhört mycket bättre ekonomiskt är fattiga i de allra flesta länder, så minskar glädjande nog denna grupp.

Allianspartierna har sedan länge insett att den allra största anledningen till ekonomiska problem i vårt land är att så många har stått utanför arbetsmarknaden. Därför så har vi prioriterat kampen mot arbetslösheten framför allt annat. Vi har sänkt skatterna mest för de som tjänar allra minst, vi har gjort det mer lönsamt att arbeta även för den som inte har en så hög lön och vi har gjort det enklare för unga människor att komma in på arbetsmarknaden.

Självklart finns det grupper av barnfamiljer som har haft det svårare än andra att få ekonomin att gå ihop. För att nå dessa så har Alliansen

genomfört reformer för en mer flexibel barnomsorg, som ger fler föräldrar möjlighet att kombinera yrkes- och familjeliv och för en mer kunskapsinriktad skola där alla barn, även de som inte kommer från ekonomiskt starka hem, ska få möjlighet att utveckla sin fulla potential. Vi har även infört ett extra flerbarnstillägg i barnbidraget för att hjälpa de föräldrar som har ett stort försörjningsansvar för många barn.

Det går att hjälpa de barn som i vårt land lever under tuffa ekonomiska villkor, men då måste man dels presentera konkreta förslag på hur dessas situation kan förbättras, dels diskutera dessa frågor sakligt istället för att som oppositionen blanda ihop äpplen och päron och enbart diskutera den relativa fattigdomen. En sådan hållning hjälper ingen till att få det bättre ställt.

Edward Riedl, Riksdagsledamot (M).